Kolovesis historia

Förhistoriska fångstplatser

Spåren efter de tidigaste bosättningarna efter istiden kring Saimen hamnade under vatten då Stor-Saimens yta steg. Åtskilliga kamkeramiska boplatser och fynd visar att Saimenområdet var tämligen tätt bebodd under stenåldern. Man känner till boplatser från denna tid också i närheten av Kolovesi. De steniga stränder och bergsbranter som idag ingår i Kolovesi nationalpark lockade inte folk under stenåldern att bosätta sig där. Det förekom säkert olika slags fångstläger på området, men inga spår av dem har bevarats till våra dagar på de karga, steniga stränderna.

Den tidiga bosättningen av Kolovesitrakten skedde redan under järnåldern ca 1300 e.Kr. i form av jakt och fiske, eftersom folk hade nyttjanderätt till ödemarken. Jordbruket höll redan då på att bli den huvudsakliga näringen men ödemarkens håvor erbjöd välkommet tillskott till maten och ibland rentav välstånd.

Folk sökte sig bort från trängseln, till Kolovesi 

När det började finnas för mycket folk på de bördigaste områdena, kastade en del människor blickarna på Kolovesis klippiga och karga stränder. Jakten och fisket banade väg för bosättningen. Man utforskade först de fina fiskevattnen och svedjemarkerna. Då det blev för trångt i hemtrakten, flyttade man för gott ut i den bekanta ödemarken och började idka jordbruk där.

Goda förbindelser, dvs. vattenstråt, var en förutsättning för att man överhuvudtaget kunde ta sig fram på området. Även de goda fiskevattnen låg vid dessa vattenstråt.

Ortnamnen berättar om vandrare från nära och fjärran

När man ser på ortnamnen i Kolovesi med omnejd verkar det som om det förekommit bosättning av lappländskt ursprung på området. Ortnamn som har att göra med savolaxarnas nyttjanderätt är exempelvis namn i vilka de finska orden "-taival" eller "-taipale" (sträcka, färdväg) ingår, men öster och nordost om Kolovesi nationalpark finns det flera ortnamn med förstavelsen "lappi-".

Det är inte sagt att det var fråga om samer sen heller, utan namnen kan också ha kommit från den livsstil som hängde ihop med jakt och fiske och en viss årsrytm. Det finns ett gammalt uttryck i svenskan, "leva som lapp", vilket syftar på att man har en resande livsstil. Oberoende om de här lapparna talade samiska eller ej, drog de sig småningom undan för svedjeröken och en del sammansmälte med resten av befolkningen under århundradenas lopp. Enligt skriftliga källor skulle de sista lapparna ha lämnat landskapet mellan åren 1652 och 1664. Det ska bli mycket intressant att höra forskarnas nyaste rön om bosättningens uppkomst och ursprung.

Skogshuggarbyggnader på land och i vatten

Senare historiska märken i Kolovesi är en tjärdal och skogshuggarnas stuga Mäntysalonkämppä från år 1940. Stugan användes för sista gången i samband med skogsarbeten år 1972. På 1950-talet fanns det på området flera flytande stugor, som ankrades i närheten av var avverkningen skedde för tillfället. På ankarplatserna byggdes också skydd för hästar och verktyg samt toalett.

Gamla avlastningsställen för timmer var Selkälahti samt Järvi-Suomen Uittoyhdistys' Kirkkoranta strand, som ännu är i sporadiskt bruk. I vattnet samlades stockarna till knippar, som bildade en t.o.m. kilometerlång flotte efter bogserbåtarna.

Krigsfångarna i skogsarbete

På Kolovesi hölls en stor skogsavverkning åren 1942 - 44 där ryska krigsfångar arbetade. Forststyrelsen hade hyrt fångarna av fånglägren som arbetare. Fångarna högg under bevakning ved i skogarna på de avlägset belägna holmarna för den krigförande nationens behov. Fångarbetskraft användes också till att lyfta tjärstubbar samt till att kartlägga asparnas lämplighet för tändsticksproduktion. Fångarna borrade trädprov ur asparnas stammar, och på basen av dessa tog man tillvara de aspar som var i gott skick.

Som bäst var 200 hyrda krigsfångar i arbete. För dem fanns det tre baracker och en bastu i Kolovesi, men de revs efter att krigsfångarna avlägsnat sig. Den stränga ransoneringen gjorde arbetsförhållandena svåra. Krigsfångarna inverkade permanent på Enonkoskibornas matkultur, eftersom den lokala befolkningen, sporrade av ryssarnas exempel, lockades att äta olika soppar.