Naturen och sevärdheter i Kylmäluoma

Gamla skogar i norr

De senaste omfattande avverkningarna i Kylmäluoma strövområde gjordes på 1930-talet. Därefter har största delen av skogarna i området lämnats utanför intensivt skogsbruk. Skogarna har börjat återfå sitt naturliga tillstånd och mängden grova träd och död ved har ökat. En skog i naturligt tillstånd känns igen på glest liggande grova lågor i olika förmultningsfaser samt stående, svajande silverfärgade torrakor. Mer än en tredjedel (2 686 hektar) av strövområdets areal består av gamla naturskogar. Naturskogarna är den viktigaste grunden för att strövområdet hör till skyddsnätverket av Natura 2000-områden som bildats i EU-området.

Gamla skogar är de enda lämpliga livsmiljöerna för många arter som använder död ved som näring. Bland annat flera trädsvamparter som är beroende av död ved lever på lågorna i strövområdet. Den mest sällsynta trädsvampen som påträffats i området är lusporing som är starkt hotad. Den trivs endast på grova, mycket murkna tall- och granlågor. Till starkt hotade arter räknas sådana som riskerar att utplånas i naturen. Till de övriga sällsynta trädsvamparterna i området hör kritporing, fläckporing, urskogsporing och gräddporing. Alla ovannämnda arter har minskat under de senaste årtiondena då mängden grov död ved har minskat.

I juli–augusti kan man i strövområdets granskogar eller kärrsänkor hitta en anspråkslös orkidé med vita blommor som sticker upp ur det frodiga mosstäcket. Knäroten är en av de vanligaste orkidéerna i gamla barrskogar, men i unga ekonomiskogar är det onödigt att söka den. Som växtunderlag kräver den nämligen ett tjockt täcke av blad- eller väggmossa som finns i gamla skogar.

Kylmäluoma strövområde är särskilt viktigt eftersom det skyddar arter som är beroende av gamla skogar.

Ståtliga åsar

På de långa, branta åsarna i Kylmäluoma får vandraren uppleva en oförglömlig landskapsutflykt. Åsarna i strövområdet är en del av åsavsnittet som sträcker sig från Bottenviken till Ryssland. De mest imponerande åsarna i området är Hukanharju, Sarvenharju och Kylmäluomanharju. Vandrarna kan beundra områdets vackra natur till exempel på vandringslederna som går på krönet av Hukanharju eller Kylmänluomanharju.

Alla åsar i Norra Finland har färre arter än åsarna i Södra Finland och växtligheten påminner om omringande skogsväxtlighet. På åsarna i norr saknas nästan alla arter som är typiska för åsar i söder, till exempel liljekonvalj och mosippa.

Besök en strängmyr

En strängmyr kännetecknas av att myrens mittparti är lägre än kantområdena, vilket innebär att näringsämnen transporteras ut på myrarna med vattnet från kantområdena. Strängmyrarnas mittpartier är vanligen trädlösa och våta, medan kantområdena är trädbevuxna. Nästan 1 600 ha av strövområdets areal utgörs av strängmyrar. De flesta myrar har bevarats i naturligt tillstånd.

I Kylmäluoma påträffas fågelarter som är typiska för strängmyrarna i norr, till exempel småspov, grönbena och ljungpipare.

I maj–juni är ett av de vanligaste ljuden på strängmyrarna ett klingande ”liro-liro-liro”. Om du lyfter blicken mot himlen ser du den gråa vadaren som utifrån sitt läte kan identifieras som gråbena (liro på finska). När gråbenan flyger känner man också igen den på den gråaktiga–vita färgen. Den sitter ofta i en talltopp på tallmyren och då syns den mörkgråa, vitfläckiga ryggen och den svarta strimman från ögonvrån till näbbens rot. Grönbenan flyttar till Finland i maj och i september har även de sista fåglarna har flugit tillbaka till Afrika där de övervintrar.

Sjöar och träsk i naturligt tillstånd

Visste du att nästan 1 000 hektar av strövområdets yta består av sjöar och träsk? De är i huvudsak i naturligt tillstånd eftersom människans påverkan (till exempel dikningar) har varit liten. Tack vare grundvattnet är vattendragen i närheten av åsarna mycket klara. På myrarna har vattnet i sjöar och tjärn däremot färgats brunt av humusen.

Den största sjön i strövområdet, Kylmäluoma, angränsar till åsen Kylmäluomanharju. Sjön är en av de största karga sjöarna med klart vatten i det närliggande området och har en yta på 384 hektar (325 hektar hör till strövområdet). Sjöns djupaste ställe, Kirkkolaonhauta, är 24 meter. Kylmäluoma är en typisk karg sjö med klart vatten. Till sjöns växtarter hör bland annat notblomster och braxengräs och till fågelarterna bland annat storlom, småskrake och fisktärna. Den som är uppmärksam kan också få syn på smålommen eller fiskgjusen på jakt efter föda. Fångsten kan vara ädelfisk som till exempel siklöja eller sik.

I Kylmäluomas strandvatten kan man i slutet av sommaren få syn på en växt med vita blommor som sträcker sig ungefär en halv meter över vattenytan. Växten är notblomster. Notblomster har bladen samlade i en bladrosett på sjöbottnen, medan blomstjälken sticker upp ovanför ytan från till och med över en meters djup. Notblomster är en växt som trivs särskilt i rena sjöar med klart vatten i ås- och sandmarksområden. Arten har lidit av övergödningen och försurningen av vattendragen, men i Kylmäluomas vatten klarar den sig den tämligen bra. 

Sevärdheter i Kylmäluoma

Det finska Årets träpris 1996

Kylmäluoma receptionsbyggnad blev färdig år 1994. Byggnaden inrymmer campingområdets reception och informationställe samt en café-restaurang. Då den stod färdig belönades bygganden med det riksomfattande Årets träbyggnad -pris.