Joutenvesi-området ligger mellan två nationalparker och är ett vildmarksliknande mål för utflykter till sjöss. Joutenvesi naturskyddsområde bildar tillsammans med Kolovesi och Linnansaari nationalparker en representativ helhet med avseende på landskapet och naturskyddet. Genom området går Heinävesi farled, som anses vara en av Finlands vackraste farleder. Traktens holmar och öar är nuförtiden till största delen obebodda. Tillsammans med Pyyvesi längre österut utgör Joutenvesi Natura 2000-området Joutenvesi - Pyyvesi. Via Pyyvesi kommer man också till Paasivesi.
På Joutenvesi kan man njuta av en kanotfärd eller försöka få syn på den sällsynta saimenvikaren. Man kan antingen paddla på egen hand eller delta i kanotfärder som arrangeras av lokala turistföretag (tjänster som erbjuds av samarbetspartner i Linnansaari och i Kolovesi nationalpark). Den som färdas på vattnet kan ta sig till Linnansaari nationalpark i Haukivesi via Tappuvirta, Oravi kanal och Haponlahti kanal. Till Kolovesi finns förbindelse från norra delen av Heinävedenselkä. I Joutenvesi gäller allemansrätten. Det finns inga markerade leder eller utfärdshamnar i området.
Naturen i Joutenvesi
Joutenvesi, "svansjön", präglas av flera kraftigt strömmande sund inne i den labyrintliknande skärgården. Joutenvesi är fullt av holmar och öar. Storleken varierar från små kobbar till ungefär hundra hektar stora holmar. Joutenvesi har alltså en väldigt lång strandlinje och kala hällar är typiska för landskapet. I den karga sjön blandas klart vatten från norr med mörkare vatten från Pielinen. I skärgården häckar fisktärnan och även storlommen kan ha sitt bo alldeles invid vattenbrynet. Man kan också se sådana rovfåglar som bivråken och fiskgjusen sväva på himlen.
Staten äger mark i huvudsak på öarna i den västra och norra delen av Joutenvesi. Markområdena utgör ca 14 km² och vattenområdena ca 60 ha. I områdets östra del finns mera privata naturskyddsområden, sammanlagt ca 17 km².
Också saimenvikaren gillar Joutenvesi
Den starkt hotade saimenvikaren föder sina ungar i Joutenvesi. Vikarna hittar fina boplatser i drivorna på de obebyggda stränderna. För att skydda saimenvikaren har ett stort antal frivilliga avtal om begränsning av fisket på vattenområdena ingåtts med fiskelagen. Användningen av vissa fångstredskap och fiskesätt har förbjudits genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet (mmm.fi). Läs mer om saimenvikaren.
Gamla åkrar och andra minnen av liv
På alla större holmar finns beskogade eller övergivna åkrar som minner om forna tiders jordbruk. Man kan känna igen en gammal åker på att björkar och granar har invaderat odlingen eller att träd har planterats i raka rader. På de gamla åkrarna trivs numera den hotade skogsklockan. I området har också påträffats den hotade brudsporren, som är en hög och ståtlig orkidéväxt som förekommer bl.a. i lundar och på naturbeten. Man har i Joutenvesiområdet hittat en boplats från tidig metallålder samt några tjärdalar och fångstgropar för ren eller rovgropar. Alla dessa är skyddade enligt fornminneslagen.
Spår av det tidigare ekonomiskogsbruket syns fortfarande
Öarnas skogar har länge varit i ekonomiskt bruk. Tidigare behövdes virke av till exempel järnbruket i Oravi. Numera är skogarna mestadels unga eller mogen barrträdsdominerade moskogar. Spåren av skogsavverkning och skogsskötsel är fortfarande synliga i landskapet, eftersom mer än hälften av skogarna i området består av endast ett träslag, och dessutom är skogarna till stor del helt utan död ved. Avverkning sker inte längre i statens naturskyddsområde i Joutenvesi, men du kan stöta på avverkning i privata naturskyddsområde.
I skogens dunkel går berguven och slagugglan på jakt. I området häckar också tjäder och järpe.
I Joutenvesi-området finns också en del myrar. De små myrplättarna är belägna nedanför sluttningarna eller på stränderna. De kala strandklipporna byts snart ut mot frodigare lövskogslandskap i närheten av stranden eller mot kargare tallbestånd. I de barrskogsdominerade skogarna växer emellertid också björk och andra lövträd. På öarna finns ljusa lundar där den hotade skogsfrun och grönyxnen trivs. Ställvis bildar lindarna små bestånd. Spillkråkan trivs i lövskogarna och även den sårbara mindre hackspetten har observerats i området.