Rokuas historia
Rokuanvaara
Rokuanvaara var länge obebott, eftersom det p.g.a. sin karghet lämpade sig dåligt till jordbruk. Höjdernas lavhedar var ett av lapparnas sista sydliga renbeten fram till mitten av 1800-talet.
Kejsarsvägen
Kejsarsvägen som löper längs parkens södra gräns var från 1600-talet fram till 1800-talet en viktig postväg mellan Stockholm och Estland och den enda landsvägen mellan Uleåborg och Kajana. Leden fick sitt namn i slutet av 1800-talet efter Rysslands tsar, även om dennes planer att färdas längs vägen enligt traditionen avbröts då en storm bröt ut på Ule träsk.
Pookivaara
Det karga och torra Rokuanvaara är ett ytterst brandkänsligt område. Lavhedarna har före den effektiva brandbekämpningens tidevarv brunnit med 50 - 60 års mellanrum. Pookivaara, Rokuas högsta topp som höjer sig 194,2 meter över havet och cirka 50 meter högre än sin omgivning, lämpade sig utmärkt för att hålla vakt för skogsbränder. På höjdens krön byggdes ett brandtorn och en stuga för brandväktaren år 1936. Under krigstiden användes tornet till luftbevakning. Pooki användes till brandbevakning till mitten av 1970-talet. Det nuvarande brandtornet är redan det tredje på platsen. Brandväktarens stuga används numera som ödestuga.
Rokuas 60-åriga historia som nationalpark
Rokuas väg till nationalpark
Landområden från Rokuaområdet överläts till Forststyrelsen vid storskiftet år 1868 och redan i samband med granskningen av skogsekonomin åren 1927 - 29 upptäckte man att Rokuaområdet hade ett naturskyddsvärde. Rokua nationalpark grundades slutligen med den år 1956 stiftade lagen som grund. Numera är nationalparken landets viktigaste skyddsområde för lavmoar. Parkens ursprungliga areal är 4,2 km². Under de senaste decennierna har man anskaffat många tilläggsområden som har anslutits till parken och parkens yta har ökat till 9,9 km2. Nationalparken utgör kärnan i Rokuanvaaras åsområde som ingår i Natura 2000-programmet.
Framtidens utmaningar
Avsikten med grundandet av Rokua nationalpark var att bevara en del av Rokuanvaaras unika ås- och dynbildningar samt att skydda de orörda lavområdena och de ovanliga växtarterna. Samma målsättningar står efter 60 år fortfarande i centrum för planeringen av Rokuaområdets skötsel. Dessutom strävar man till att skydda utrotningshotade växt-, fågel- och insektarter och naturtyper som förekommer på området samt att skydda den känsliga naturen mot slitage.
Rokuanvaaras åsområde som hör till Natura 2000-programmet och omger nationalparken har sin värdefullaste uppgift som rekreationsområde. Området är ett av de mest betydande resecentrumen i Uleåborgs län och har årligen cirka 100 000 besökare. Vid Rokuanvaara finns mångsidig turismservice i form av bl.a. ett konditionscenter med tillhörande badhus och hotell, ett vildmarkshotell, två lägercentra samt ett informations- och reservationscentrum.
Rokua nationalpark har årligen cirka 20 000 besökare. Även i framtiden kommer man att bevara möjligheterna till rekreation i naturen, men man strävar till att styra rekreationsformer som sliter på naturen till områden som bättre tål slitage. Målet är även att utveckla turismförutsättningarna och på så sätt stödja den regionala ekonomin.
Planeringen av skötseln och användningen av de statsägda områdena i Rokua pågår för tillfället. I planen föreslår man att utvidga Rokua nationalpark på så sätt att Rokuas rekreationsskog och de statsägda områdena som hör till strandskyddsprogrammet skulle anslutas till nationalparken. Efter dessa utvidgningar skulle nationalparkens areal uppgå till 10,2 km².
Rokua nationalpark
- Inrättad 1956
- Areal 18 km²
Rokuas symbol är rödstjärt.