Naturen i Salamajärvi

Myrarnas bevingade invånare i kikaren

Salamajärvis natur består främst av myrnatur. Nationalparken ligger på ett vattendelarområde, där höjdskillnaderna är små och vattnets strömning ringa, och därför har området rikligt med myrar. Nationalparken karakteriseras av stora, öppna och trädfattiga mossar, men parken har även ett representativt urval av andra sorters myrar. På de markerade lederna är det lätt att bekanta sig med den mångsidiga myrnaturen.

Den mest betydande av nationalparkens myrar är Heikinjärvenneva. Från naturtornet vid dess kant kan du observera nationalparkens många vadararter, av vilka de vanligaste är gluttsnäppan, grönbenan, tofsvipan, enkelbeckasinen och småspoven.

Bland skrattmås- och dvärgmåssamhällena häckar också bläsand, kricka och stjärtand. Med en tubkikare kan du också följa sädgässens, tranornas och sångsvanarnas liv på myren. Har du tur kan du till och med få syn på vildmarkens ståtligaste rovfågel, kungsörnen, svävande över myren.

Koirajoki urskog

Den mest representativa skogsnaturen i nationalparken hittar du i Koirajokis urskogsområde, som skyddades med beslut av Forststyrelsen redan 1912. I Koirajoki urskog dominerar tallen och här finns många mycket stora gamla träd. Mångfalden ökar tack vare lövträden, de grova torrakorna och mängden av murknande träd. I naturskogen trivs många hotade arter som är typiska för gammal skog. 

Av de fåglar som trivs i skogens dunkel är de allmännaste arterna i nationalparken bofink, lövsångare, svartvit flugsnappare, grå flugsnappare och grönsiska. Rödstjärten påträffas ofta i en talldunge, där den häckar i ett gammalt hackspettshål. Kungsfågelns höga och spröda sång ljuder däremot i grandungar. Trädkryparen letar efter spindlar i sprickor i barken på trädstammar. Den bygger också helst sitt bo i sprickor som bildats i barken på ett gammalt träd. Bergfinken förekommer huvudsakligen i Norra Finland, men ett livskraftigt bestånd finns fortfarande i Salamajärvis karga skogar, även om klimatförändringen hela tiden driver arten längre norrut.

Vildren i Salamajärvi

Med god tur kan man vid myrarnas randområden träffa på en skogvildsren som återinförts till området. Skogsvildrenen dog ut ur Finlands natur för flera decennier i början på förra århundradet. Av de två tjurarna och åtta korna som år 1979 flyttades till Salamajärvi nationalpark från Kuhmo har det växt upp ett skogsvildrenbestånd i Suomenselkä på över 2000 individer.

Under sin vandring i nationalparken kan en tursam vandrare få syn på en skogsren. Sommartid betar skogsrenarna och deras kalvar i små grupper i nationalparkens myrområden. På hösten vandrar de i stora hjordar västerut till vinterbetena utanför nationalparkens gränser. På våren återvänder de till nationalparken för att kalva.