Kolis historia

Koli en del av bosättningen vid Pielinen

Under stenåldern (8000-1900 f.v.t.) levde man på jakt och samlande. I Koli nationalpark har man hittat gamla fångstgropar, stensplitter och strandbosättningar från denna förhistoriska tid. Det finns dock inga fynd från tiden mellan stenåldern och 1600-talet. På 1600-talet började folk komma från Vuonislahti till Koli för att jaga och svedja. Fast bosättning uppstod på den nuvarande nationalparkens område först i mitten av 1700-talet.

Mångsidigt bruk av naturen

Vi den tid då människor började bosätta sig på Koli-området skaffade de sitt levebröd på många olika sätt från naturen. De idkade svedjebruk men hade också boskap samt jagade och fiskade. I slutet av 1700-talet var arealen svedjad skog 1,5 hektar per gård per år. Boskapen betade fritt i skogarna. De äldsta svedjeängarna och gårdstunen i Koli nationalpark är från 1750-talet. Bosättningen, svedjebruket och användningen av skogarna ledde till att de skogsklädda höjdernas slutna landskap blev allt öppnare. Så här uppkom också de vida vyerna över det sedermera så kända nationallandskapet. Man har försökt utnyttja rikedomarna i Kolis berggrund i flera omgångar. I tiden fanns det ett kopparsmältverk i Herajoki, och det grundades kyanitgruvor samt idkades försöksbrytning av uran. Dessa verksamheter utföll med varierande resultat.

Koli lyftes fram av nationalromantiken

Koli besöktes flitigt under hela 1800-talet. Huvudrutten till Koli gick över sjön Pielinen fram till år 1913, då vägen till Koli blev färdig. Den egentliga turismen på området började dock blomstra först i och med Juhani Ahos besök och skrivelser om Koli. Till en början bodde även de mest kända besökarna i bondgårdar i byn, men på 1890-talet sköttes inkvarteringstjänsterna av Ylämaja och Alamaja, som drevs av Turistföreningen i Finland. Landskapen i Koli har inspirerat konstnärer under de senaste 150 åren, och de skogsklädda höjderna är en källa till inspiration för många konstnärer än i denna dag som är.