Människans aktivitet i Kvarkens skärgård har alltid haft en stark anknytning till fiske, säljakt och sjöfart. I Kvarken kan man stöta på fornlämningar såsom jungfrudanser, kompassrosor, stengrunder till tillfälliga bostäder, ryssugnar, rester av båtar, förvaringsgropar, råmärken och stenhögar för nättorkningsställningar. De vanligaste är stenugnar samt lämningar av tillfälliga bostäder som använts i anknytning till fiske, säljakt och sjöfart.

Ryssugnar

Ryssugnar, är enkla stekugnar som kallmurats i sten. Antagligen härstammar största delen av dessa ugnar från krigstider då ryska galärfartyg seglade längs Bottniska vikens stränder och lämnade kvar dessa stenugnar på platser där det var lämpligt att ta iland galärfartygen. Ryssarna använde stenugnarna för att baka bröd. Om stenugnarnas övriga bruk t.ex. för att torka fisk är man inte helt säker. I Kvarkens skärgård finns åtskilliga ryssugnar; endast i Björköby finns ungefär 200. 

Ett byggt stenröse omgiven av tät buskage..

Jungfrudanser

Jungfrudanser är spiralformade labyrinter som byggts på marken i sten. Jungfrudanser förekommer längs Finlands och Sveriges kust samt på Åland och de är i allmänhet byggda intill stenfält. 

Man har funderat mycket på när och varför man byggt jungfrudanserna. Genom att mäta lavväxtligheten (lichenometri) och stenytans vittring har man lyckats tidsbestämma labyrinterna. De äldsta jungfrudanserna i kustregionerna är från 1300-talet och de yngsta från 1800-talet. 

Enligt folktraditionen byggde man jungfrudanser som tidsfördriv. Byggarna var kanske sjömän eller fiskare som väntade på vinden eller lokalbefolkningen. Enligt vissa forskare har jungfrudanserna anknytning till riter och folktro som levde bland de människor som vistades i hamnarna och på fiskeplatserna. 

Jungfrudans, en av stenar byggd spiralformad labyrint i skogen.

Stengrunder till tillfälliga bostäder

I Kvarkenområdet finns åtskilliga grunder till stenhyddor som troligtvis använts av fiskare som regn- och vindskydd och som sovplatser på nätterna på 1500-talet. Hyddorna är en meter höga och de har tre väggar av vilka en vägg ofta består av en större sten. Något tak finns inte. Stenarna kantar ett runt stenfritt golv som en vall. Golvet ligger på marknivå eller något under den. 

En stenkonstruktion i en karg skärgård.

Säljakt

Säljakt har varit en historiskt mycket viktig näring för skärgårdsbefolkningen i Kvarken. Då Bottniska vikens kust befolkades var säljakten och fisket en förutsättning för de första fasta invånarna. Från sälen fick man föda, inkomster och kläder.  Det sälkött som inte användes för husbehov saltades, röktes och såldes. 

Gamla läderstövlar hänger på träväggen.

Fiske

Då man talar om fiskets betydelse för skärgårdsborna har strömmingen haft en alldeles särskild ställning. Strömmingen ansågs vara en stöttepelare till födan och den användes i så stora mängder att den inte ens räknades som fisk. Strömming fiskades med nät och not och senare även med strömmingsryssja. Då man fiskade på allmänna vatten (Kronans vatten) skulle en sjundedel av fångsten överlåtas till kronan som tullströmming.
 
Kvarken karaktäriseras av vinternotfiske under isen, som blev vanligt under 1900-talet. Finlandssvenska fiskare introducerade trålning i Finland år 1956. Så gott som alla byar i Kvarkenområdet har en egen fiskehamn. Sik- och laxfiskets betydelse ökade ytterligare i slutet av 1900-talet.
 
Tre fiskare på isen och vittjar nät. På isen finns också en snöskoter och två kälkar.

Fyrar och naturstationer

I världsarvet Kvarkens skärgård finns fyra fungerande fyrar samt åtskilliga övriga sjömärken såsom träbåkar. Många före detta sjöbevaknings- och lotsstationer i Kvarkens skärgård fungerar numera som naturstationer.

En fyr och två andra byggnader i kvällsmörker. På himlen lyser stjärnorna.

En historisk farled till väst 

För Finland har Kvarken tidigare varit en viktig förbindelse västerut. Under den svenska tiden låg det på Björköbybornas ansvar att sköta postgången och transporten av statliga ämbetsmän över Kvarken.