Naturen i Sibbo storskog

Skogarna i Sibbo storskog är på många ställen granskogsdominerad. Det finns rikligt av friska och lundartade moar samt hällmarksskogar. En del av skogarna är värdefull gammelskog som befinner sig närmast i naturtillstånd. Gammelskogen är även hemvist för arter av organismer som är beroende av död ved. Floran och faunan på området är således omväxlande och riklig, och där förekommer utrotningshotade och sällsynta växt-, svamp- och djurarter. I lundarna växer bland annat den sällsynta skogsbingeln, gulsippa och stor nunneört. Dessutom påträffas i Sibbo storskog nästan alla skogens däggdjurs- och fågelarter som finns i södra Finland. Som ett av de sista områdena i huvudstadsregionen erbjuder den en tillflyktsort för arter som kräver ödemarkslika skogsområden, såsom tjädern.

Byabäckendalens blomsterfägring

I de öppna landskapen i Byabäckens dalgång varierar odlade sluttningar samt skogbevuxna kullar och bergsområden om varandra. Bäcken som slingrar genom dalen omges av åkrar och kulturlandskap, dvs. betesängar och hagmarker. Längre bort mellan bergen och åkrarna, finns det lundar där det på sluttningarna och vid bergens fötter växer bl.a. lindar och hasselbuskar samt stora granar. Variationer i jordmånens bördighet och de stora höjdskillnaderna på området ger naturen mångfald och landskapet variation.

Byabäcken är ett biflöde till Sibbo å, som strömmar genom Naturaområdet på en ca 4 kilometers sträcka. En del av Byabäcken slingrar sig genom det öppna landskapet i sin egen, ursprungliga fåra, och landskapsmässigt hör området till Sibbo ås värdefulla kulturlandskap. Ån har till en del rätats ut och dessutom har det traditionella odlingslandskapet förvandlats till tät skog i och med de övergivna betesmarkerna och de igenvuxna åkrarna.

Berguven i Sibbo storskog

Sibbo storskogs symboldjur berguven är den största ugglearten i Europa. Artens tätaste häckningsbestånd hos oss finns i södra och sydvästra Finland. Berguvar häckar också i Sibbo storskogs bergsterräng. Berguven bygger sitt bo på marken, ofta på en klippavsats, vid foten av ett träd eller i skydd av ett kullfallet träds rötter.

De buskiga, tofslika "ögonbrynen" är karakteristiska för berguven. Fjäderdräkten är gulbrun med svart mönstring, ögonen är orangefärgade. Honan är betydligt större än hanen.

Berguvens föda består av harar, små däggdjur och fåglar. Ett berguvspar häckar inte nödvändigtvis varje år. Om vintern har varit sträng och det har funnits bara sparsamt med gnagare, kan de låta bli att häcka det året. Honan ruvar 5 veckor och hanen kommer med mat till henne varje dag. På vårvintern eller våren kläcks 2–4 ungar. Man ska undvika att störa berguven då den häckar, för den kan lätt överge boet. Ungarna lämnar boet då de är ca 6 veckor gamla men de kan inte flyga ännu. De lär sig flyga när de är ca 2 månader gamla men blir helt självständiga först på sensommaren eller hösten.

Eftersom berguven har gått tillbaka, flyttades den i hotklassificeringen 2010 från kategorin livskraftig till kategorin nära hotad.

Fåglarna i dalen

Fågeltätheten är mycket hög längs ån, speciellt på det lövträdsbevuxna området. I lövskogarna och i buskarna häckar bl.a. många arter av sångare. Utmed ån kan man höra otaliga näktergalar sjunga. Även många andra nattsångare är typiska för området. I dalen påträffas dessutom gråspett och ortolansparv. Från kantskogen hörs ofta nötkråkans mjuka kraxande.

Skogsnaturens mångfald höjer även det fågelmässiga värdet på skogsområdet som omger dalen. I området finns det förutom de primära arterna krävande skogsfågelarter, som är specialiserade på en viss typ av habitat. Sådana är bl.a. lundsångare, som trivs i frodiga skogar, mindre flugsnappare och tretåig hackspett, invånare i gamla granskogar samt nattskärra och trädlärka, som föredrar lugna bergsområden.

Värnare av den biologiska mångfalden

Kulturlandskapen har uppkommit på grund av det traditionella jordbruket. På dehär områdena trivs många växt-, svamp- och djurarter, och denna mångfald kan inte bevaras utan regelbunden vård. För att bevara kulturlandskapen i Byabäcksdalen sköts området aktivt: hagarna och ängarna hålls öppna genom att låta hästar gå på bete på dem. Dessutom röjs igenvuxna områden upp. Vid sidan av vården av kulturlandskapen strävar man till att hålla åkrarna odlade.

Kulturmiljön i Byabäcksdalen restaurerades med Europeiska unionens Life-finansiering under åren 2001 - 2004.