På utflykt med hunden

Förberedelser inför utflykten

Det lönar sig att börja friluftslivet med hund med en dagsutflykt. Om ägaren inte har erfarenhet av friluftsliv sedan tidigare kan det vara lättare att lära sig grunderna utan hund, men det går förstås att börja med en ny hobby också med hunden. Som första utflykt är det en god idé att hålla sig till de markerade lederna och de närliggande utflyktsmålen.

För en dagsutflykt behöver varken hunden eller ägaren träna på förhand. Dagsutflykter är också ett bra sätt att öva de färdigheter som en ung hund behöver lära sig före längre utflykter. 

För en dagsutflykt räcker det med ett bekvämt hundhalsband eller en sele, ett koppel och eventuellt en lämplig skål. Under matrasterna är det trevligt att kunna bjuda hunden på något gott. På utflykt med hund är det också viktigt att se till att den får tillräckligt med vatten.

Förberedelser inför längre vandringar

För långa vandringar bör hunden redan från tidigare ha god grundkondition och ha fått lära sig vissa nyttiga färdigheter. Om hunden inte rör sig mer än några kilometer om dagen på vardagar kan flera dagars vandring ge upphov till besvär och problem som ägaren inte har förberett sig på. Det är alltså viktigt att hunden har god grundkondition före vandringen. Samtidigt förbättras också ägarens kondition och ingendera drabbas så lätt av belastningsskador. 

Långa vandringar och vinterutflykter kräver omsorgsfull planering för att också hunden ska ha det bra. Hundens foder tar upp utrymme och lägger till vikt i ägarens ryggsäck. Vissa hundmänniskor som vandrar har lärt sin hund att bära sin egen mat i en klövjeväska som är designad för hundar och finns att köpa i butiker som säljer hundtillbehör. Om hunden ska bära sin egen klövjeväska är det viktigt att djuret får vänja sig vid den på förhand. Du kan öva på att ta på och av klövjeväskan och låta hunden bära den hemma under vanliga promenader, först tom och sedan småningom med allt mera vikt. Endast en fullvuxen hund ska bära klövjeväska och vid valet av väska är det viktigt att se till att den sitter bra på hunden. 

Färdigheter som hunden behöver på utflykten

Följande färdigheter är användbara om du vill att din valp ska bli ett bra sällskap på utflykten:

• Omsorgsfull socialisering så att hunden som vuxen inte blir stressad av nya situationer, platser och underlag. Under utflykterna kan du och din hund stöta på överraskande utmaningar, såsom hängbroar, gallertrappor och -broar, dragflottar, vattendrag som ni måste ta er över med båt eller vadande samt svårframkomlig terräng och i norr renar.
• Gå fint i koppel. När hunden inte drar eller kastar sig hit och dit i koppel förbrukar den inte energi i onödan.
• Förhålla sig neutralt till andra hundar och människor: att gå förbi och inte bry sig om andra till exempel på rastplatserna – ni kommer alldeles säkert att möta andra vandrare på era utflykter.
• Rastbeteende/lugna sig: hunden klarar av att vänta snällt till exempel bunden vid ett träd längre bort från eldplatsen. Det är hänsynsfullt med tanke på andra vandrare som troligtvis inte uppskattar en hund som tigger eller försöker smaka på deras matsäck.
• Sova i tält (ha alltid en egen sovplats åt hunden).
• Med tanke på längre vandringar för en vuxen hund en eventuell klövjeväska att bära samt följa bunden vid ryggsäcken.

Kom ihåg att låta en valp vara valp och ta inte med en alltför ung hund på långa utflykter. Hundens skelett och muskler utvecklas tills hunden är ett år gammal, stora hundar 2–3 år gamla.

När ska hunden stanna hemma? 

Alla hundar lämpar sig inte nödvändigtvis som sällskap på vandringar. Om hunden till exempel inte njuter av att vistas utomhus i alla väder eller om utflykten av någon anledning känns obekväm för ägaren eller hunden själv, är det bättre att lämna hunden hemma eller hos en pålitlig skötare. Det kan vara bäst att hunden stannar hemma till exempel i följande situationer: 

• Hunden är mycket ung eller mycket gammal. En liten valp kan lära sig friluftsfärdigheter under dagsutflykter. Utflykten måste planeras enligt valpens ålder och kondition – längre vandringar kan vänta tills hunden vuxit till sig. Åldrandet och dess inverkan är också mycket individuella och därför måste ägaren kunna läsa sin hund. Om en gammal hund till exempel inte orkar med vanliga promenader, njuter den troligtvis inte heller av en lång vandring. 
• Hundens hälsotillstånd gör att det är bäst att inte ta den med sig. Exempelvis mycket dålig kondition, övervikt, ledbesvär, läkemedel som kräver särskild förvaring, känslig mage (på grund av fodret eller spännande situationer på utflykten e.d.). 
• Hundens karaktär eller beteende gör det till en utmaning att se till att vandringen är trygg: till exempel en mycket stark jaktinstinkt och/eller benägenhet att rymma, eller en hund som blir stressad eller spänd inför nya situationer eller miljöer. Om hunden är aggressiv eller farlig för sin omgivning är det viktigt att omsorgsfullt överväga om det är en god idé att ta den med på vandringen. 
• Under värsta myggsäsongen är det bäst att lämna åtminstone korthåriga hundar hemma.

Anvisningar för dig som ger dig ut i naturen med hunden finns också på aktivitetssidorna.

På vandring med hund

Under en lång vandring måste ägaren ta hand om hunden. Se till att värma upp hunden i början och i slutet av dagen så att vandringen inte börjar eller slutar med styva muskler. Du måste låta hunden smälta maten tillräckligt länge efter en måltid innan du vandrar vidare och regelbundet kontrollera att den inte skadat tassarna. Om hunden bär en klövjeväska ska du justera väskan dagligen innan du ger dig av och kontrollera väskans balans även under vandringen. 

Håll raster för att dricka och äta tillräckligt ofta och ta också av hunden klövjeväskan under längre raster. I synnerhet när det är varmt ska du se till att dricka tillräckligt ofta och reglera hastigheten speciellt under dagen när solen skiner. 

Efter en lång vandring har hunden förtjänat en ordentlig viloperiod. Byt tillbaka till hundens normala foder genom att blanda det i fodret som hunden fått på utflykten lite åt gången.

Övernattning

På många ställen är det förbjudet att in hunden i öde- och reserveringsstugor, eftersom så många vandrare är allergiska mot hundar. Specifika regler för varje stuga finns på stugans egen webbsida. Den som övernattar med hund ska alltid förbereda sig med ett eget skydd för övernattning, det vill säga ta ett tält med sig. När du övernattar i hängmatta eller vindskydd ska du på förhand planera hur du kan skydda hunden mot insekter samt kyla och fukt från marken.

Det är bra att vänja hunden vid att vistas i tältet redan på förhand så att natten blir lugn för alla parter. Du kan öva på att slå upp, ta ner och vistas i tältet till exempel hemma på gården eller på närliggande platser. Planera på förhand om hunden ska sova med dig i innertältet eller i förtältet om det finns ett sådant. Hunden lär sig också lätt att sova under yttertältet, men du bör förstås inte utsätta den för myggor och knott. 

Det är varmt och skönt att sova med en torr hund bredvid sig inne i tältet, men en hund drar också in skräp och sand. I Finland kan nätterna vara svala även på sommaren, så i synnerhet hundar med tunn päls måste hållas varma. På marknaden finns det numera till och med speciella sovsäckar för hundar. 

Utrustning för längre vandringar

Utrustningslista för vandring eller längre utflykter med hund:

• Halsband och/eller sele samt koppel. Fundera på hur du vill fästa kopplet: när du rör dig med ryggsäck är det bra att ha händerna fria. Rull- och flexikoppel ger hunden mer rörelsefrihet, men det är också bra att ha med sig ett vanligt koppel för säkerhets skull samt för att koppla hunden till exempel vid ett träd för att vänta medan du ställer i ordning lägerplatsen. Om hunden har en benägenhet att tugga av kopplet i en sådan situation ska du också ta med en kedja. 
• Se till att ägarens telefonnummer står på hundens halsband i händelse av att hunden rymmer/försvinner.
• Matskål och foder, även mellanmål (tuggben, hundgodis).
• Hundkappa och/eller liggunderlag om hunden är känslig för kyla. 
• Hundskor och tassalva ifall hunden skadar tassarna. På vårvintern kan skaren vara så hård att hunden får skavsår på tassarna. I fjällterräng kan blockmark och torr ljung också skada trampdynorna, så det lönar sig att packa ner hundskorna. På marknaden finns många slags hundskor av olika material, från tygstrumpor till gummiskor som skyddar mot skärsår. Alla hundar kan inte använda hundskor utan träning, så se till att lära hunden gå med skorna hemma i god tid före vandringen.
• Borste och handduk. Skräp samlas lätt i pälsen på långhåriga hundar och en stunds borstningen på lägerplatsen effektiverar ytcirkulationen också hos korthåriga hundar. Om hunden gillar att simma eller om det finns bäckar och diken längs leden behövs en handduk. Handduken behövs också vid regn, eftersom det inte är trevligt att ta in en våt hund i tältet. För vissa hundar kan det också vara bra att ta med en regnrock.
• Klövjeväska om hunden ska bära sin egen utrustning. Kontrollera redan när du skaffar den att klövjeväskan är av lämplig storlek och sitter bra (på skulderbladen och framryggen, inte på höften). Vänj först hunden vid att bära väskan tom och öka sedan vikten stegvis. Packa också hundens klövjeväska för att testa den och fundera på exempelvis hur du förpackar fodret. Kontrollera alltid vid start att klövjeväskan är i balans, alltså inte tyngre på ena sidan.

Foder

Torrfoder för hundar finns för alla slags behov, så det finns gott om valmöjligheter. Hundens vanliga torrfoder är ett bra val för korta utflykter på 1–2 dygn. Råfoder kan vara ett utmanande val i terrängen med tanke på hållbarheten. Under långa vandringar ökar också hundens energibehov jämfört med förhållandena hemma. Se alltså till att packa ner tillräckligt med foder. Under längre vandringar lönar det sig att fundera på ett lättare alternativ med tanke på hur mycket hunden ska bära. Idag finns det olika typer av foder med torkat kött på marknaden, som är mycket energirika men lätta att bära.

Före utflykten är det viktigt att vänja hunden vid det nya fodret så att vandringen inte blir förstörd av att fodret inte smakar eller ger matsmältningsstörningar. Det lönar sig att börja blanda fodret som hunden ska få på utflykten med hundens normala foder lite åt gången där hemma i god tid före avfärden. Du kan också ta med dig något annat som hunden tycker om och som kan blandas i torrfoder, samt torkat hundgodis som ger extra energi under rasterna.

Vatten

Under varma sommardagar är det viktigt att sörja för hundens vätskebalans lika omsorgsfullt som människornas. Om det inte finns några naturvatten längs den planerade leden ska du reservera och ta med tillräckligt med vatten för hunden.

På vintern ska du smälta dricksvatten åt hunden eller ge den tillräckligt med varmt vatten blandat i maten för att dess vätskebalans ska bevaras. Vissa hundar lär sig att äta snö, men du kan inte räkna med det för hela vätskeintaget.

Under bilturer ska du komma ihåg att du inte får lämna hunden i en parkerad bil på sommaren, eftersom temperaturen i bilen stiger snabbt på sommaren så att hunden kan drabbas av värmeslag. Om du måste lämna hunden någonstans en stund lönar det sig att koppla den i skuggan och lämna den med en skål vatten. I skogen ska du kontrollera att du inte kopplar hunden på en myrstig. I norr är det viktigt att skydda hunden mot knott och svidknott.

Första hjälpen

Före utflykten är det viktigt att hundägare lär sig första hjälpen för både människor och hundar. Särskilt för en längre vandring är det en god idé att packa en alldeles egen första hjälpen-väska för hunden. Kom ihåg att ta med åtminstone

• Sårsalva, eventuellt en hydrokortisonsalva
• Rengörings- och förbandsmaterial
• Fästingpincett/-lasso, eventuella insektsmedel
• Läkemedel/tabletter mot diarré, för akuta tarmsymtom
• Tabletter mot allergiska reaktioner, såsom getingstick och knottbett. Obs! Ormbett ska inte behandlas med kortisontabletter, utan alltid undersökas av närmaste läkare.
• Eventuella andra läkemedel
• För eventuella nödsituationer kan du packa en bärsele för hunden eller lära hunden att bli buren på axlarna.

Ut på vattnet med hund

Om du vill ta med dig hunden på en paddlingstur måste du skaffa den en egen flytväst av rätt storlek för sällskapsdjur. Det är viktigt att hunden kan hålla sig lugn i båten eller kanoten, så det är förnuftigt att vänja hunden vid fortskaffningsmedlet före utflykten. En sommardag på en insjöfjärd är hunden utsatt för stekande sol och du måste planera hur du kan skydda den från solskenet och förse den med vatten. Observera också att hunden inte kan röra sig medan du paddlar, så du måste ordna raster för hunden så den får röra på sig och motionera den på lägerplatserna även efter en lång dag i kanoten. Du får inte låta hunden springa lös ens på holmar.

Vinterutflykt med hund

Vinterutflykter är av många orsaker mer utmanande än utflykter under den snöfria tiden, så det kan vara vettigt att först öva sig utan hund. Ägaren rör sig mer sannolikt på skidor, snöskor eller glidsnöskor än med vandringskängor på fötterna. Snön bär en skidåkare, men inte nödvändigtvis en hund, och då måste du överväga om utflykten är lämplig för hunden. 

Kylan kan orsaka köldskador hos en hund med tunn päls och det lönar sig inte att åka på en skidtur med en hund som trivs bäst inomhus och ofta fryser. Hunden ska vänjas vid kyla från och med hösten så att den får en ordentlig vinterpäls. Sträng vinterkyla kan överraska även en erfaren vandrare och det lönar sig att packa ner en vadderad rock för hunden för extrema förhållanden. Ägaren känner sig också bättre när kompisen inte behöver frysa. Ett varmt liggunderlag är viktigt även för hunden.

Över riksgränserna med hund

På utflykt i finska Lappland och i skärgården är det ofta svårt att upptäcka riksgränserna. Den som rör sig med hund ska dock komma ihåg att införseln av hundar till Sverige och Norge är noggrant reglerad. Hunden ska ha ett pass för sällskapsdjur med en veterinärs anteckningar om hundens identifieringsmärkning, vaccinationer och avmaskning. Alla bestämmelser om införsel och utförsel av sällskapsdjur finns på Livsmedelsverkets (ruokavirasto.fi) webbplats. Om du reser till Sverige ska du anmäla hunden till Tullverket (tullverket.se).

Checklista för utflykter med hund

• Hunden ska alltid hållas kopplad i nationalparker och andra naturskyddsområden. Alla hundar skall vara kopplade, också fastän de är välskolade.

• Nationalparkerna är naturskyddsområden där växter och djur ska lämnas i fred. En hund som springer fritt i en nationalpark bryter mot lagen året om. Den kan skada fågelungar och andra djur bara genom att skrämma dem.

• I renskötselområdet kan hunden jaga upp renarna så att de svaga kalvarna blir helt utmattade, trots att hunden bara vill leka och ha kul. Hundens skall kan också försvåra renskötseln genom att de skrämda renarna rör sig i fel riktning.

• Käpplekar med hunden och grävning av gropar hör inte till i naturskyddsområden. Det är förbjudet att gräva gropar och riva upp ris och murkna träd i nationalparker och andra naturskyddsområden – också för hundar. Exempelvis många hotade insekter lever i murkna trädstammar.

• Låt andra besökare vandra i fred. Alla gillar inte hundar och någon kanske är rädd för dem.

• Se till att hunden uträttar sina behov så att stigarna är rena från bajs. I terrängen kan bajset viskas in i skogen, t.ex. med en kvist, men på gårdsområden måste det samlas i en påse och lämnas i kärlen för blandavfall. Lämna inte bajspåsarna längs stigar och leder. 

• Kontrollera om det är tillåtet att släppa in hunden i en stuga. Reglerna angående sällskapsdjur i öde-, hyres- och reserveringsstugorna varierar i de olika regionerna. Specifika regler för varje stuga finns på stugans egen webbsida.

• Den som använder ledar- och assistenthund har lagstadgad rätt att röra sig överallt, och detta gäller också Forststyrelsens olika stugor och naturum med restauranger.

• Hunden ska som regel hållas kopplad på alla andra ställen utom på den egna gårdsplanen och i ett inhägnat rastområde för hundar. Läs mer i ordningslagen (finlex.fi) och jaktlagen (finlex.fi).