Naturen i Tykö

Uråldriga havsstränder och ståtliga klippslätter

Bergssluttningarna, som sköljts av den efteristida Östersjön ger variation åt Tykö nationalparks landskap och natur. Bl.a. från Nenustanokka, Inskeri och Matildanjärvi berg breder ståtliga utsikter ut sig. Bergens karga tallskogar övergår i tallmyrar som bildats i svackorna, där det växer getpors och odon. Längre ner på sluttningarna finner man granskogar och blöta grankärrssvackor samt sjösträndernas vida myrar.

Skogen på Tykö nationalpark består huvudsakligen av ung och vårdad tallskog. Även om området till stor del är kargt, ger frodiga lundar och bubblande källor här och där sitt tillskott till områdets natur.

Man kan fortfarande se tecken på Östersjöns utvecklingsskeden, bl.a. i form av fornstränder vid Jeturkasti och Miilunummi.

Gråspetten i Tykö

Gråspetten lämpar sig väl som symbolart för Tykö nationalpark. I området finns det gott om livsmiljöer som lämpar sig för gråspetten, till exempel lundar, blandskogar och aspbestånd. Arten uppträder i hela nationalparken. Gråspetten känns tämligen lätt igen på sitt spelläte om vårarna.

Särskilt under lekperioden från mars till början av maj är det lätt att locka fram fågeln genom att härma dess läte. Liksom andra hackspettar trummar gråspetten. Spellätets kännspaka serie visslingar minns man när man väl hört det en gång.

Gråspetten tror sig vara riktigt listig. Den observerar människan bakifrån ett träd så att bara ett av dess ögon syns. Under flykten kan gråspetten avge ett rungande vingläte när den flyger i djupa bågar.

Den äldsta ringmärkta gråspetten i Finland har konstaterats bli drygt fem år gammal. Den äldsta individen som påträffats i Europa var tysk och omkring fem och ett halvt år gammal.

I nationalparken, särskilt i Kirjakkala och Sahajärvi, finns goda chanser att se gråspetten. Den föredrar löv- och blandskog, särskilt ädellövskog och aspbestånd. Gråspetten kan även häcka i gamla hällmarkstallskogar. Vintertid kan gråspetten ibland komma mycket nära bebyggelse och även besöka fågelbräden för att äta fett.

Gråspetten häckar i bohålor i murkna lövträd. Den hackar ut sitt bo på omkring fem meters höjd. I början av maj lägger gråspetten fem till tio ägg. Båda föräldrarna deltar i ruvningen. Ungarna blir flygga efter fyra veckor.

Gråspettens huvudsakliga föda består av myror. Om sommaren äter den också insikter och insektslarver. Under hösten äter den även rönnbär och om vintern dessutom alla typer av frön.

Gråspetten är en tämligen fåtalig art. I nationalparken torde det finnas några par som häckar. Häckningsobservationer har ändå gjorts ända upp i norra Finland, även om beståndet koncentreras till södra Finland. Sammanlagt finns det 3 000–4 000 gråspettspar i Finland. Gråspetten är som regel en stannfågel men särskilt unga individer kan om höstarna vandra hundratals kilometer.

Gråspettens ryggsida är grågrön, undersidan ljusgrå och nacken gul. På var sida om det gråa huvudet löper svarta streck som ser ut som mustascher. Hannens panna är klarröd. En fullvuxen gråspett uppnår en längd på omkring 27–32 cm och en vikt på 130–180 gram. Man kan höra dess mjuka ”ky”-toner. Lätet dalar mot slutet och kan enkelt härmas med visslingar: kyky-ky-ky-ky ky ku ku.

Överraskande myrnatur

På nationalparken finns det ett av de näringsrika rikkärr, som nästan har försvunnit från Södra Finland. Kärrens mest krävande växtarter är gräsull, nålstarr, grönstarr, snip och kärrsälting. På källmyren växer den utrotningshotade bäcknaten. På flera ställen på nationalparken växer det även fjällnejlika och hassel.

Få syn på lodjur, hör grönbenenas lockande läte

Sjöarnas mest typiska fiskarter är abborre och gädda. För den lokala befolkningen är kräftan mycket bekant. I Tykö nationalparks sjöar har det funnits ett kräftbestånd redan innan Forststyrelsens planteringar.

Av områdets häckande fåglar kan bl.a. kanadagåsen, tranan, grönbenan och orren nämnas. Bland de däggdjur som påträffas på området är bl.a. älg, vitsvanshjort, rådjur och lo.