Knappa uppgifter om den förhistoriska tiden
På Tarvantovaara ödemarksområde har det knappt alls gjorts arkeologiska undersökningar, såsom inventering av fornlämningar eller arkeologiska utgrävningar. Tillsvidare har det från området endast listats tre fasta fornlämningar från den historiska tiden. Det är ändå möjligt att det har förekommit jakt och fiske på området redan på den förhistoriska tidsperioden. På Pöyrisjärvi ödemarksområde, som ligger öster om Tarvantovaara ödemarksområde, har det gjorts otaliga fynd, såsom boplatser och fångstgropar från stenåldern.
De tidigaste näringarna
Tarvantovaara ödemarksområde ligger på den gamla Suonttavaara lappbys område. Fångstkulturen var områdets tidigaste kultur. Förutom av jakt på vildrenar och pälsdjur fick man även sin utkomst av fågeljakt och fiske samt genom samlingskultur. De primära näringskällorna var vilt och fisk, men man åt även olika växter. Ännu idag är Tarvantovaara ödemark populär bland den lokala befolkningen som jakt- och fiskeområde. Det har idkats yrkesmässigt fiske på området fram till denna dag och även renskötsel är en viktig näringsgren. Bärplockning ger omnejdens befolkning en nyttig tilläggsinkomst.
Struves meridianbåge
På Stuorrahanoaivis topp i Tarvantovaara ödemarksområde, finns en av de sex mätpunkterna längs Struves meridianbåge i Finland som är upptagna som ett kulturobjekt på Unescos världsarvslista. Mätpunkten märktes år 1850 första gången ut på fjällets topp och på nytt ett par år senare. Båda punkterna har markerats genom kors som inristats i en sten.
Den tyskfödde astronomen Friedrich George Wilhelm Struve undersökte på 1800-talet jordklotets form och storlek genom triangelmätning. Triangelkedjan kallades för Struves meridianbåge och består av 258 trianglar och 265 huvudpunkter. De 34 bäst bevarade och kulturhistoriskt mest betydelsefulla triangelmätningspunkterna upptogs på Unescos världsarvslista år 2005.
Tilläggsinformation om Struves meridianbåge (maanmittauslaitos.fi).