Torronsuos historia

Torronsuos uppkomst

Torronsuo bildades i en avlång, lerbottnad vik i sydvästra delen av Tammela högplatå då Yoldiahavet drog sig undan som följd av den snabba landhöjningen. För ca 8500 år sedan bestod det här området av en vidsträckt sjö, vars grundaste delar, bl.a. Torronsuo, småningom började växa igen. Enligt en kol-14-datering började den äldsta torven på området bildas redan för 10 480 år sedan. Detta ger en torvmedeltillväxt på 1,1 mm per år. Nuförtiden växer vitmossan 1 - 2 cm i året, och det bildas 0,5 - 3 mm torv per år.

Starrhö och torvströ

Fornlämningar i Tammela visar att det funnits bosättning på området redan under stenåldern. I synnerhet i Talpianjärvis omgivning har man hittat ett stort antal stenåldersboplatser.

Förr i tiden bärgade man stora mängder starr på Torronsuo till foder för kreaturen. Myrslåtter idkades i århundraden, ända fram till 1960-talet. Även torv insamlades och användes som strö under boskapen. Alla gårdar som angränsade till Torronsuo hade ett eget ställe för torvtäkt. Man använde endast vitmossrik yttorv som torrströ, så upptagningen av torv hade endast små och lokala verkningar. På myren kan man fortfarande se spår efter ställen som nyttjats för torvtäkt, störar och omkullfallna torvströlador. I Kiljamo finns ruinerna efter ett torvmagasin.

Härksaari dagbrott

De öppna hällarna på södra kanten av Torronsuo var på 1700 talet en utmärkt källa för kvarts. Kvarts bröts på flera ställen av klipporna till glasindustrins behov. Härkäsaari dagbrott är det kändaste stället. I Hirvisaari, som i dag också ligger inom nationalparken, bröts också kvarts. Kvartsen användes som råmaterial i Åvik glasbruk i Somero. Åvik glasbruk grundades år 1748 och var i 30 års tid det enda glasbruket i Finland. Brytning pågick i ca 80 år och verksamheten upphörde 1833. Senare bröt man också fältspat på området.

På 1800-talet hittade den berömda upptäcktsresanden A. E. Nordenskiöld tillsammans med sin far Nils Nordenskiöld flera intressanta mineraler i brotten i Torronsuo, och vissa av dem var mycket sällsynta. Från det här området härstammar de tidigaste proven av tantalmineral i många museer i Europa.