Jämäsvaara området består av följande delområden: Jämäsvaara, Hepovaara, Särkivaara och Kalliojärvi samt Katajakangas. Jämäsvaara rekreationsskog utgör tack vare sin omfattning, enhetlighet och mångsidiga natur ett i finländska förhållanden exceptionellt värdefullt naturobjekt.
Karaktäristiska drag för området är omfattande enhetliga avrinningsområden, representativa naturskogar och mäktiga landskap med skogshöjder. Från toppen av skogshöjden Jämäsvaara öppnar sig en vacker utsikt över sjön Jämäsjärvi och de omgivande skogarna. Från myrarna och från vattnet kan man på samma sätt beundra skogshöjdernas storslagna bergssluttningar.
Mosaik av skogar, myrar och vattendrag
Skogen i området är till största delen närmast i naturligt tillstånd. Endast ställvis stöter man på stubbar efter tidigare avverkningar. På många ställen är trädbeståndet över 170 år gammalt. Det finns rikligt med död ved. På skogshöjdernas branta och klippiga sluttningar och på toppen är skogen gles och där finns tvinvuxna tallbestånd. På Marjokangas på norra stranden av sjön Jämäsjärvi finns torr mo som utvecklats naturligt efter en skogsbrand i början av 1900-talet.
I sänkorna mellan höjderna finns friska moar och grankärr i naturligt tillstånd. Mellan skogarna finns tallmyrar och små fläckar av rikkärr på källområden. På området finns rikligt med skogstjärnar och små bäckar.
Områdets kärna utgörs av sjön Jämäsjärvi. Dess avrinningsområde är nästan helt i naturligt tillstånd, orört och odikat. Endast på det privatägda området i nordvästra delen finns ett litet område där det gjorts ingrepp. Sjökedjan Kalliojärvi - Katajajärvi är ett naturskyddsmässigt värdefullt småvatten. Sjön Kalliojärvi erbjuder goda möjligheter för kanotfärder.
Ett rikt artbestånd
Till Jämäsvaaras fauna och flora hör arter som är typiska för de kajanaländska vildmarksområdena. Beträffande fågelbeståndet är Jämäsvaara ett mycket representativt område med gammal skog där det oavbrutet förekommer arter för gamla skogar som ingår i EU:s fågeldirektiv. I Jämäsvaara trivs till exempel skogshönsfåglar, spillkråka och tretåig hackspett samt slaguggla, lavskrika, storlom och smålom.
Artbeståndet för områdets urskogar är mångsidigt och innehåller rikligt med utrotningshotade arter. Området är en viktig levnadsmiljö för de krävande mossarterna som lever på död ved. I Jämäsvaara har man hittat vedtrådmossa som är en starkt hotad levermossart. Det finns mycket död ved på området och man har där påträffat upp till 94 olika tickarter. De mest betydande utrotningshotade tickarterna är vit aspticka, kritporing, lilaporing, ulltickeporing, citronporing, urskogsporing och honungsticka.
Jämäsvaara ligger i gränszonen av flygekorrens utbredningsområde men "den flygande vanten" har permanenta boplatser på området. Även insektsarterna är mångsidiga. På området har man även påträffat bl.a. större barkplattbagge som är en sårbar skalbagge.