Landskapet har formats av vatten och is
Sprickdalen Karoliinanportaat uppstod under istiden. Inlandsisen och smältvattnet har gröpt ur en dal i riktning sydost-nordväst på ett ställe där berggrunden var svagare än det omgivande berget. Bergsbranten består av starkare stenmaterial och finns kvar trots alla istider. I dag är det huvudsakligen frostvittring som nöter på bergsstupet. Vatten kommer in i sprickor i berget och när det blir köldgrader fryser vattnet till och utvidgas och gör sprickan större. När detta håller på år ut år in, lossnar det småningom stenblock ur bergsstupet. En del av bergsväggen i södra ändan av Karoliinanportaat rasade år 2003 till följd av frostvittring.
Ekonomibruk och naturskog
En del av skogarna i Karoliinanportaats omgivning är i ekonomibruk. På området finns det såväl åkrar som spår efter tidigare odlingar. Exempel på sådana är stenhögarna i terrängen: de består av stenar som samlats från åkrarna. Även i växtligheten kan man urskilja spår efter mänsklig verksamhet: på de före detta odlingsmarkerna frodas brudborste, humleblomster och strätta.
Det finns gammal skog som är tämligen nära naturtillståndet främst vid foten av bergsbranten. Skogen består av lundartad moskog, där det växer bl.a. gran, bergsslok, kranshakmossa och vårärt. Ovanför bergsstupet, uppe på själva berget växer det kargare tallskog.
Kvacksalvaren Karoliina Raatikainen
Karoliinanportaat har fått sitt namn efter Karoliina Raatikainen, som levde på området kring sekelskiftet 1800 - 1900. Hon var en kvacksalvare och skötte folk bl.a. genom koppning. Hon bodde med sin familj i ett rökpörte bakom bergsstupet. Karoliina klättrade med sitt pick och pack upp för den svårframkomliga branten under alla årstider. Hon använde sig av de små sprickorna och trädrötterna i bergväggen. Från bergstoppen var det ännu en kilometer att gå till pörtet. Rökpörtet finns inte längre, och man känner inte längre till var det låg.