Se också: sevärdheter i Lentua
Naturen
Lentua naturskyddsområde hör till Vänskapens park, Ystävyyden puisto (på finska) som består av fem separata naturskyddsområden.
Vänskapens park utgör i sin tur den finska delen av finsk-ryska Vänskapens naturskyddsområde.
I symbolen för finsk-ryska Vänskapens naturskyddsområde finns en skogsvildren. Två-språkig logo symboliserar vänskap och samarbete mellan två länder till fromma för naturskyddet. Ett av huvudsyftena för Vänskapens naturskyddsområde är att skydda skogsvildrenen och dess levnadsmiljö och därför är skogsvildrenen ett självskrivet djur för symbolen.
Läs mer om skogsvildrenen och om tryggandet av skogsvildrenens renrasighet i Jord- och skogsbruksministeriets (mmm.fi) websidor.
Skogsvildrenspopuplation sköts med hjälp av ett sju år långt WildForestReindeerLIFE projekt (2016-2023) för att skydda och förvalta skogsvildrenen. Allmänhetens stora intresse för skogsvildrensprojektet riktar sig speciellt till återutsättningarna i Finlands västra delar.
Lentua - vatten, öar, stränder
Till Lentua naturskyddsområde hör holmar och strandområden i den för kajanaländska förhållanden rätt så stora sjön Lentua. Kärnan i området bildas av en fjärd som kantas av labyrintiska vikar och uddar med många olika slags stränder. Det finns många holmar och sjön kantas av många skogshöjder och sluttningar. Typiska element i landskapsbilden är även åsformationer, rena sandstränder och karga, vackra bergsstränder.
De centrala delarna av Lentua är fridfulla och vildmarkslika. Stränderna på naturskyddsområdet är i naturtillstånd, men på en stor del av de privatägda strandområdena finns det sommarstugor.
Holmarna är karga. De största holmarna, bl.a. Salonsaari och Vitikkosaari, är steniga. Multisaari och Kotasaari är en del av en mera omfattande åsformation. På holmarna finns underhållna rastplatser. Lentua är ett mycket omtyckt rekreationsområde.
Den stora sjön Lentua
Lentua är den största oreglerade sjön i Ule älvs vattendrag. Dess yta ligger på 168 m höjd över havet och den årliga vattennivån varierar med cirka en meter. Sjöns medeldjup är 7,6 m, men det djupaste stället utanför Timoniemi är 52 m, som är det djupaste stället av alla Kajanalands sjöar.
Vattnet i Lentua anses vara i nästan naturligt tillstånd. De vattendrag som rinner ut i sjön är humusrika, men i en stor bassäng sjunker humusen och vattnet är klarare till färgen än i de övriga vattendragen i Ule älv. Vattenkvaliteten är god trots att den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket samt fiskodling lindrigt eutrofierar sjön Lentua.
Forsen Lentuankoski
Vattnet från Lentua rinner ut i sjön Lammasjärvi via den ståtliga Lentuankoski-forsen. Lentuankoski är den största forsen i Kuhmo. Tidigare har den varit en viktig färdrutt och flottled. Numera är den en av Kuhmos mest kända natursevärdheter.
Forsen ingår inte i Lentua naturskyddsområde utan i strandskyddsprogrammet. Andelsbankgruppen har inrättat ett privat naturskyddsområde på forsens västra strand.
Lentuankoski-forsen hör inte till Lentua naturskydsområdet men stränderna är skyddade i strandskyddsprogrammet. Andelsbanksgruppen har avsatt ett privat naturskyddsområde på forsens västra strand. Forsen och dess vatten är skyddat med stöd av forsskyddslagen.
Lentuankoski kan indelas in i Stora och Lilla Lentuankoski och mellan de båda älvarna finns ett kort lugnvatten. Stora Lentuankoski skummar ymnigt på en sträcka av 300 meter. Fallhöjden är cirka 3,3 meter. Lilla Lentuankoski, som är något längre, strömmar lugnare men mot Lammasjärvi cirka 400 meter. Forsarnas totala fallhöjd är 5,3 meter och det är rätt krävande att ränna i synnerhet den övre forsen.
Lentuas stränder - stenar, berg och sand
De allmännaste är steniga moränstränder med blockfält på vissa ställen. Det är även vanligt med klippstränder och stränder med rundhällar. Bergens knappa vegetation utsätts lätt för slitage på grund av det tunna humusskiktet. Den fina sanden på åsarna förs lätt bort med vind och vatten och på så sätt har sandstränderna bildats. Det finns få ställen med försumpade stränder i Lentua eftersom även myrarna är få till antalet. Som följd av landhöjningen efter istiden lutar sjön lätt mot öst. I västra delen har marken blivit torrlagd och de östra stränderna har i sin tur blivit blötare.
Barrskogens sus
Skogarna i Lentua-regionen hör till det mellanboreala barrskogsbältet. De vanligaste skogstyperna består av kråkbärs-lingon -typen samt blåbär-lingon -typen. Torrare skog av ljung- och renlavstyp förekommer på små områden på bergen och på åsarnas sluttningar. Det finns få lundar och lundartade moar i området. Dessa vegetationstyper finns i bäck- eller ådalar eller de har införts av människan. I Lentua framträder tydligt som en egen skogstyp en viss "kulturskog" som bildas då torrängar, åkrar, hagar och betesmarker håller på att växa igen.
Skogarna i Lentuas omgivning påverkades först av svedje- och tjärbränning, senare av stora hyggen och skogsföryngring. Skogarna består överallt av skötta tallskogar på rätt torra marker. Enstaka gamla träd förekommer på stränder och berg. Under de senaste årtiondena har man bedrivit skogsvård i mindre omfattning och återgången till naturligt tillstånd har gått framåt. Det finns bl.a. skogsbestånd med yngre lövträd och tallar på de flesta holmar.
Endast ett fåtal myrar
I Lentuaområdet finns endast ett fåtal myrar och av dem är största delen dikade. Stora myrområden har tagits till odlingsmark. Myrarna har varit karga och sura fuscummyrar. De förhärskande myrtyperna har varit ris-tallmyr, kråkbärs-fuscum-tallmossar och kärrartade myrar samt ört- och gräskärr. I området har det funnits få flark-fattigkärr, rikkärr och madkärr. På holmarna i området finns det små myrar i naturtillstånd.
Lentua är fiskrik
Lentua är ett värdefullt område med tanke på fiskbeståndet. Fiskbeståndet i sjön har under de senaste årtiondena påverkats av aktiv vård och yrkesfiske. Den viktigaste hushållsfisken är siklöjan med en årlig fångst på 10-50 ton. Öring-, harr- och sikbestånden ger en antydan om sjöns naturliga tillstånd. Andra fiskarter i Lentuas vattendrag är bl.a. gädda, lake, abborre, mört och elritsa.
Otaliga fåglar
På holmarna finns främst fåglar som är typiska i ekonomiskogar och på stränder såsom trädpiplärkor, drillsnäppor, sädesärlor, talltitor, rödstjärtar samt orrar, tjädrar, järpar och dalripor. Typiska vattenfåglar är knipa, småskrake och storskrake samt storlom. Man träffar också ofta på svanar. Fjärdarna utgör en födoplats för tiotals smålommar som häckar i trakten.
Till de fåglar som häckar i Lentua hör även fisktärna, fisk- och skrattmås samt den allt mer sällsynta silltruten. Fiskgjusen söker föda i sjön. På Lentuankoski forsen kan man se strömstarer om vintras.
Andra invånare i Lentua
Man kan få syn på skogsvildrenen i Lentua såväl på sommaren som på vintern eftersom området är en viktig levnadsmiljö och vandringsrutt för den. Vargar, järvar och till och med lokatter kan röra sig efter skogsvildrenarna. I området rör sig dessutom bl.a. älgar och rävar samt harar, ekorrar och mårdar.
Vegetationens blygsamma skönhet
Beträffande vegetationen är Lentua främst en näringsfattig fräken-vassjö. En typisk växt på den karga stråtens stränder är östlig bunkestarr. Även tråd- och flaskstarr är allmänna, liksom även strandranunkel, en liten trevlig art vid strandbrynet som många inte ens lägger märke till. Av arter som är typiska för rena och klara vattendrag förekommer i Lentua braxengräs och notblomster som blommar i grunt vatten i juli samt vitstjälksmöja som flyter på vattnet och blommar vackert under högsommaren. I sjön växer också den ganska sällsynta strandprylen och på stränderna växer även tätört.
Alldeles vid vattenbrynet kan man upptäcka till exempel den blåblommiga åkermyntan, getnosen och den mörkröda kråkklövern. I det grunda strandvattnet skjuter knappsävens skott upp.
Speciellt på holmarna och uddarna kan man hitta blåtåtel, stenbär, liljekonvalj, Jungfru Marie nycklar och kanelros. I trakten växer också linnea, finnmyrt samt ljung som är Kajanalands landskapsblomma. Områdets specialitet är dock utan tvivel klockljung.
Sevärdheter
Lentuankoski och sjön Lentua
Lentuankoski-forsen och sjön Lentua är de mest kända och populäraste natursevärdheterna i Kuhmo. Naturen i Lentua är en upplevelse man kommer ihåg oberoende av årstid eller tid på dygnet. Vid forsstranden finns en gångbro som är tillgänglig även för rörelsehindrade.
