Levanevas historia

En forntida skärgård

De första människorna kom till Levaneva-området på stenåldern, då landet i och med landhöjningen steg ur havet för ca 7500 år sedan. Området var troligen bebott så länge som det med sina fiskrika sjöar var en del av kusten, ca 3000 år. I närområdet har man hittat flera stenåldersboplatser och jaktplatser.

Då strandlinjen flyttade mot väst, följde bosättningen med. Under bronsåldern och järnåldern användes området troligen för genomfart och som sporadisk jaktmark. De närmaste byarna fanns på den tiden vid Laihela ås stränder, på endast en dagsresas avstånd från Levaneva. Under fångstnäringarnas tid kom man även långväga ifrån för att dra nytta av traktens vilt.

Storskiftet räddade vildmarken

Från och med början av 1500-talet förstärktes den permanenta bosättningen i kommunerna runtomkring Levaneva. I samband med Laihela kommuns första storskifte år 1764 klassades Levanevas myrområden i den mest ofördelaktiga kategorin, kärr som på grund av sin oländighet odlas sist. Till stor del tack vare denna klassificering har området bevarats näst intill orört till denna dag. Då nyskiftet bereddes i slutet av 1800-talet fanns bara två torp på det nuvarande naturskyddsområdet. De var Maalari torp nära Maalarinmaa och Särkinens torp i Särkikangas.

Bosättningen i Särkinen

I Särkinen, i utkanten av Levaneva, har två familjer bott fram till år 1955. Familjernas torp var byggda hörn i hörn och på gårdstunet fanns ett fähus nergrävt i marken samt ett stall. Idag kan man fortfarande se husgrunderna. Ängarna som omgav torpen producerade en stor del av det hö som husdjuren behövde. En mångsidig flora och fauna har anpassat sig till dessa hävdade ängar. Då slåttern upphör växer ängarna igen och artrikedomen minskar. En del av Särkinens ängar har ändå bevarats bra. På högsommaren smyckas de av skira ängsblommor, t.ex. midsommarblomster. Den har fått sitt namn av att den blommar bäst omkring midsommar.

Berättelsernas trana

För den gamla bosättningen var tranan en viktig fågel. Under höstens och vinterns mörka kvällar förekom den i många berättelser. Tranans ankomst var också ett efterlängtat vårtecken. Dess kött kunde dryga ut det knappa matförrådet på våren, men enligt folktron var köttet bara ätbart tills den första göken gal. Efter det blev köttet oätligt på grund av de ormar som tranorna ätit.

Levaneva naturskyddsområde

Levaneva naturskyddsområde inrättades år 1993. Nästan två årtionden tidigare, år 1976, föreslog Nationalparkskommittén att inrätta Levaneva Nationalpark. Levaneva togs dock inte med i utvecklingsprogrammet för nationalparksnätverket. Däremot inkluderades området i myrskyddsprogrammet som stadsrådet godkände år 1979. Efter det började staten införskaffa mark för naturskydd. Området hör också till Natura 2000 -nätverket och är ett av Finlands 49 Ramsar -områden (internationellt betydelsefulla våtmarker).