Justus Montell, som fungerade som revirforstmästare i Muonio, föreslog att fjällen i Malla ska skyddas. Mallafjällen fredades år 1916. Montell var en passionerad naturforskare, som under sina trettio tjänsteår hann göra en samling på 30 000 växtprover och skriva och publicera 72 publikationer.
Efter att lagen om naturskydd trätt i kraft år 1923, inrättades många naturskyddsområden i det unga, självständiga Finland. De första nationalparkerna och naturreservaten inrättades år 1938. Av dessa finns Pallas-Ounastunturi och Pyhätunturi nationalparker och Pisavaara och Malla naturreservat kvar än i dag, de övriga miste Finland till Sovjetunionen vid landavträdelserna efter vinterkriget och fortsättningskriget.
De nordliga delarna av Finland har varit föremål för forskares intresse från och med 1700-talet. Mallafjällen nämns första gången i ett dokument år 1746. I Lapska armen färdades bl.a. den italienska forskningsresanden Giuseppe Acerbi och engelsmannen Edward Clarke. Även Lars Levi Laestadius, kyrkoherden i Karesuando, idkade betydande naturvetenskaplig forskning på området från år 1826. I och med grundandet av Helsingfors universitets biologiska station år 1964 inleddes en systematisk naturvetenskaplig forskning i Kilpisjärvitrakten.
Gammal handelsled
En gång i tiden passerade en gammal handelsled Malla naturreservat. Längs leden sökte sig folk från södern, längs Torne älv och Muonio älv och Könkämäeno till Kilpisjärvi och vidare därifrån till marknaderna i Skibotn vid Ishavets strand. Staten byggde i början av 1900-talet värdshuset Siilastupa på Kilpisjärvis strand åt marknadsfolket. Husets värd Valdemar Vik var också parkvakt i Malla naturreservat.
Den första vägen till Kilpisjärvi byggdes under fortsättningskriget år 1941. Kilpisjärvi var dock ett känt turistmål redan före det, för Finlands turistförbund uppförde ett vandrarhem i Kilpisjärvi redan år 1937. Turisthotellet i Kilpisjärvi blev klart år 1953.