Murhisalo är ett gammalt hävdeområde för två fjärrkarelska byar och uppvisar mycket höga naturvärden. Lososuo-Saarijärvi myrskyddsområde bildar stommen för området och omges av urskogar som ingår i programmet för skydd av gamla skogar. Myrarna består huvudsakligen av aapamyrar, men på området påträffas också rikkärr. Fastän skogarna på området har gallrats, har skogarnas mångsidiga struktur bevarats. Det förekommer skogstyper från torr moskog till frodig lundartad moskog och sumpskogar i älvdalarna. I området ingår också ett vidsträckt avrinningsområde för en kedja av sjöar. Detta unika avrinningsområde befinner sig så gott som i naturtillstånd.
Murhisalo hör till renskötselområdet (ren = Rangifer tarandus tarandus), men där rör sig också skogsvildrenar. I bäckar på området lever kanadensisk bäver. På vårvintern är det trevligt att undersöka utterns spår vid bäckar. I Murhisalo har man påträffat alla våra stora rovdjur, men vanligast av dem är björn och järv. Vandraren stöter dock sällan på annat än spår av dessa stora rovdjur.
Saarijärvi är en värdefull fågelsjö, och Murhisalos fågelfauna är rik. De kanske mest iögonenfallande representanterna för de stora fåglarna är arter typiska för myrar och vattendrag, såsom smålom, sångsvan, sädgås och trana. På området finns också rikligt med fågelarter som är karakteristiska för gamla skogar.
Kalevalaparken
Murhisalo utgör en viktig del av Kalevalaparken, som består av en mängd naturskyddsområden. Kuivajärvi-Hietajärvi landskapsvårdsområde, som ligger söder om Murhisalo, inrättades i syfte att bevara den fjärrkarelska kulturtraditionen, landskapet och byggnadsarvet. Man vill också återuppliva livskraften i de här fjärrkarelska byarna. Landskapsvårdsområdet är mycket värdefullt med tanke på Kalevalaparken och natur- och kulturturismen samt det finsk-ryska naturskydds- och kultursamarbetet.
Murhisalos historia
Murhisalo har fungerat som hävdeområde för de två fjärrkarelska byarna Kuivajärvi och Hietajärvi på den finska sidan av gränsen och för övriga invånare i närområdet. Man idkade jakt i skogarna och fiskade i vattendragen. Gårdarnas höängar låg i älvdalarna. Man tog det virke man behövde från områdena närmast byarna. På en ö i Murhijärvi finns gamla fiskebastur, som härstammar från de tider då de fjärrkarelska byarna grundades.
Om de gamla färdvägarna berättar bl.a. gamla spångar med svenska kronans märke, som dock numera är svåra att urskilja. Riksgränsen har här legat på samma ställe sedan freden i Teusina år 1595.
Miinas sten
Enligt sägen levde siaren Miina Huovinen tillsammans med sin hustru som eremiter i Hietajärvi närmare bestämt i Autioniemi som finns i Kylmäkorpi. Där bodde de i ett tjugotal år kring sekelskiftet 1800-1900. Denna anderika man bar en stenbumling på ett par kubikmeter på ryggen - historien berättar inte vart han var på väg - tills han öster om Murhijärvi snubblade på en trädrot. Stenen föll ner från ryggen - och den ligger kvar där ännu i denna dag som är. På stenen kan man se spåren efter spännbanden. Stenen finns vid stigen som går nära gränszonen, ungefär vid Saunasaari.
Basturna i Murhisalo
Folk i de närliggande byarna fiskade förr i tiden i sjön Murhijärvi, som ligger inom Murhisalo-området. På ön Saunasaari finns det fortfarande kvar gamla fiskebastur.
