Mustansaarenkeidas hör till den vidsträckta helheten Haapakeidas myrskyddsområde, som ligger på gränsen mellan Satakunda och Södra Österbotten. I helheten ingår ett tiotal separata stora myrar och åtskilliga mindre myrar. Arealen för hela myrskyddsområdet är ca 58 km², av vilken Mustansaarenkeidas upptar ett ca 11 km² stort område.
Den största myren i Haapakeidasområdet har bevarats i naturtillstånd, även om vissa myrar i områdets kanter har dikats. Man strävar efter att återställa myrarna genom restaurering (metsa.fi), bl.a. genom att täppa till diken. I början av naturstigen finns restaurerad myrnatur.
Haapakeidas natur präglas av de stora högmossarna. Mustansaarenkeidas är ett utmärkt exempel på en högmosse. De vidsträckta högmossarna får området att verka kargt och öppet. Högmossorna på området är typiska välvda mossar, vars mittparti småningom blivit högre än kanterna av myren i och med att torvlagret vuxit i tjocklek. I högmossens centrum omväxlar tuvor med mellanliggande blötare höljor. Här och där finns det därtill större vattensamlingar, dvs. gölar.
Mellan det höga mittpartiet och laggen finns den sluttande mossekanten, som inte syns särskilt tydligt på högmossarna i Haapakeidasområdet. Mossekanten är dock välutvecklad i norra delen av Mustansaarenkeidas, bl.a. intill naturstigen. Även tuvorna på Mustansaarenkeidas är höga. Högmossarna är karga myrar, vars mittdelar får näringsämnen enbart med regnvattnet. Kanterna av högmossar kan dessutom ställvis motta näring med översvämningsvattnen på våren. I början och slutet av naturstigen finns det skogskärrsartade skogar, som kantar myren.
Rik fågelfauna
Fågelfaunan på Haapakeidasområdet är mycket mångsidig. På området finns åtskilliga gölar, som erbjuder fina häcknings- och matplatser för sjöfåglar. I områdets häckfågelfauna ingår bl.a. sångsvan, storlom och smålom. Vid gölarna kan man få syn på många olika andfåglar, såsom stjärtand, kricka och knipa.
Vadare på området är t.ex. grönbena, brushane, ljungpipare, småspov, gluttsnäppa och skogssnäppa. Tranan häckar i stort antal på myrarna. Myrarna fungerar också som goda rastplatser för flyttande gäss. Rovfåglar som påträffas på området är bl.a. blå kärrhök, bivråk, duvhök och sparvuggla. Ängspiplärka och gulärla hör till de allmännaste tättingarna på området.På vintern tystnar fågellivet, men på snön kan man ändå se dalripans spår.