De små sjöarna och de tjärnar som uppstått i dödisgropar på området är exceptionellt klara och rena. Den nordligaste sjön på området, Sonnanen, anses vara den näst klaraste sjön i vårt land. Storlommen, som godkänner endast rena sjöar, häckar i Paistjärviområdet. Man kan också stöta på fiskrens på stranden, vilket avslöjar att uttern varit framme. Uttern äter inte bara fiskar utan också kräftor, grodor och insekter.
Åsar och dödisgropar
I mittpartiet av området finns den ståtliga åsen Saarijärvenharju, som ingår i en åsformation som sträcker sig ända till kommunen Jaala. Åsformationen går från området mellan sjöarna Sonnanen och Kuijärvi via Kelesjärvi till Sorvalampi. Den är ca 11 km lång i sin helhet, och ca 2 km av den ligger inom Paistjärviområde. I norra ändan av åsen finns det blockmarker, som ger skydd för exempelvis lodjur och rävar.
Det finns rikligt med dödisgropar, särskilt i de norra delarna av åsområdet. Dödisgroparna är gropar och fördjupningar av olika storlek, som uppkom under istiden. Stora isblock blev begravda i åsformationer för hundratals år, och först när klimatet blev varmare smalt isblocken. Dödisgroparna uppstod då den jord som låg på isblocken rasade in.
Åsformationerna är viktiga också men tanke på våra grundvattenreserver. Regnvatten filtreras i åsarna till klart grundvatten. På åsarnas sluttningar växer ståtliga tallar och marken består av torra ljunghedar. Åsnaturen är mycket känslig, så det är viktigt att vandrarna håller sig till de markerade lederna. Från stigen på näset vid Kuijärvi, som ligger mellan sjöarna Saarijärvi och Kuijärvi i södra delen av området, har man en fin utsikt över de klara sjöarna.
Hackspettsskogar
Sex olika hackspettar trivs i Paistjärvis mångsidiga skogar. Den hotade arten vitryggig hackspett är en av dem. Spillkråkan med sin röda basker på hjässan trummar på stammen av en hög torraka.
Om du stöter på en stor mängd fjällösa, urhackade kottar vid roten av ett träd, har du hittat en hackspetts "smedja". Uppe i trädet arbetar en större hackspett med en kotte, som den kilat fast i en springa i trädstammen eller i en grenklyka.
Avskalade torra granstammar berättar att en tretåig hackspett varit i farten. Denna hackspett letar efter småkryp under trädets bark. Mindre hackspett åter trivs i lövbuskage intill stränder. Man kan locka fram en gråspett på våren genom att härma dess vårrop: en sakta och gradvis sjunkande vissling. Hålbyggarnas livsmiljö med sina stora aspar och granar är ett utmärkt habitat också för flygekorren.
Rikkärr
På ett område mellan sjöarna Vähä-Majaa och Iso-Majaa ligger ett rikkärr, som nuförtiden är en ganska sällsynt typ av myr i södra Finland. Rikkärren är trädlösa myrar med tuvor av bladmossor och gräs. Största delen av rikkärren i södra Finland är utdikade och utnyttjas för odling.
De bördiga rikkärren är kalkrika och utgör därför en god växtplats även för krävande växtarter, såsom hirsstarr. I Paistjärvi finns det rikkärrsvegetation också utmed bäckarna mellan sjöarna Ympyräinen och Pitkälampi.