Trollskog och översvämmat björkbestånd

Största delen av Pirunkirkko skyddsskog består av gammal mossbelupen granskog i vars fuktiga mikroklimat även skägglav och tagellav trivs på trädstammarna. I skogens fördjupningar finns små lundar där midsommarblomster och ekorrbär blommar på försommaren. På frodigare ställen kan man även stöta på älgört. Harsyran som är mycket vanlig söderut är sällsynt i norra Kajanaland. Längs Pirunkirkko-leden växer både harsyra och smultron i skuggan av granarna. Det finns många arter såsom tickarter och hålbyggare på området som är beroende av död ved.

Skogarna i älvdalen består av björkdominerad svämskog. Svämvattnet om vårarna hindrar mossa från att växa och undervegetationen består därför av starr, olika gräsarter och längre bort från älven av frodiga gräs såsom älgört och strätta. Även flera sorters ormbunkar påträffas.

Små kärr

Landskapet i Pirunkirkko är småskaligt och därför är även myrarna små och trädbevuxna kärr där man ser jordmånens näringshalt. Typiskt för växtligheten i kärren är att det finns rikligt med olika gräsarter. Arterna liknar de arter som finns i lundar, men det finns mera mossor, starr och gräs. På de fuktigaste ställena kan man se gul kabbleka och mossviol blomma om vårarna.

En växt som heter mossviol.

Ravinbranter

Vertikal bergvägg. Lövskog i bakgrunden.På ravindalens klippväggar och rasbranter finns många olika typer av växtplatser. På de skuggiga klipporna är förhållandena fuktiga och svala medan branterna som vetter mot solen är varma och ibland riktigt heta. I klippskrevorna på sådana platser växer lavar och gräs som klarar av torka väl, såsom stagg och utpräglade pionjärväxter för bergen. Bland arterna förekommer inga verkliga rariteter, men såväl gul fetknopp som grönknavel förekommer endast ställvis i Kajanaland.

Snabbt forsande ström

Louhenjoki har en mångsidig vattenvegetation. De vita blommorna på vattenytan som påminner om smörblomman tillhör grodmöjan och de flytande stjärnlika rosorna i små lugnare strandvikar tillhör sommarlånken och smålånken. I älven förekommer även igelknopp och nate. Från den västra sidan av älven rinner myrvatten ur källsprång över klipporna ner i älven. På avrinningsområdena är växtligheten frodigare än på övriga klippor. Från den västra sidan rinner även en liten bäck ut i älven som torra somrar är nästan helt utan vatten.

En smal flod med frodig vegetation på sina stränder.

Vildmarksvandrare

Eftersom Pirunkirkko skyddsskog är ett relativt litet område förekommer stora djur som har omfattande revir endast sporadiskt. Alla våra stora rovdjur påträffas dock i Paljakka-området. Flygekorren häckar åtminstone vissa år i Pirunkirkko-området. Även uttern strövar omkring i älvdalen och lämnar efter sig breda simfotsliknande fotavtryck och glidspår i snön på vintern.

Fågelsång och knackningar

I förhållande till områdets storlek är fågelbeståndet mångsidigt och består av fågelarter som trivs i gammelskog och intill strömmande vatten. Det finns gott om hålbyggare såsom olika mesfåglar och hackspettar som tycker om död ved. Den relativt sällsynta tretåiga hackspetten hackar upp trattaktiga hål i barken på döda granar i jakten på larver. Slutligen leder detta till att barken lossnar från stammen. Redan under vårvintern påträffas strömstare vid älven och en vårmorgon kan man höra drillsnäppans vemodiga läte i älvdalen.

En strömstare som sitter på en sten.