Skogarna vid Pisas branta sluttningar
Naturskyddsområdet domineras av Pisas skogbevuxna berg i södra ändan av Syvärisjön. Det magnifika Pisa är en del av Pisa-Kypäräinens bergsformation.
Pisanmäkis skogar är till största del i naturligt tillstånd. På naturskyddsområdet tryggas de gamla skogarnas existens. Då man går i bergsskogarna lägger man märke till hur skogens förhållanden och växtlighet förändras redan på en kort sträcka. Skogarna i sluttningarna erbjuder många sorts livsmiljöer beroende på områdets höjd, sluttningarnas branthet och sluttningarnas vädersträck.
Pisas sluttningar och krön täcks å ena sidan av frodiga, ställvis t.o.m. lundartade blandskogar och å andra sidan av talldominerade tämligen torra moar och tallbestånd som växer på berg. Typiskt för blandskogarnas trädbestånd är höga tallar samt grova björkar och aspar, under vilka det växer ett tätt granbestånd. På Pisanmäkiområdet finns det också rikligt av de döda stående och liggande träd som är så livsviktiga för många arter. Tickorna som förekommer på området trivs speciellt på murkna björkars och aspars stammar.
De tämligen torra moskogarnas trädbestånd är talldominerat, men här och där växer det också björkar. På bergsområden som täcks av ett tunt jordlager, speciellt på sluttningens södra del, växer det sega förkrympta tallar. På dessa områden är lav- och mosstäcket ytterst känsligt för slitage. Det finns också skötta skogar på skyddsområdet, speciellt väster om Iso Pisanlampi.
Gamla skogars fågelarter som häckar på området är bl.a. talltita, svartmes, trädkrypare, spillkråka och pärluggla. Vanliga fåglar i tallskogarna är trädpiplärka och grönsångare.
Hållbar kvartsit
Pisa är ett ödsligt vackert skogbevuxet berg, vars högsta topp ligger 270,6 meter över havsytan. Pisa bildades för nästan 2000 miljoner år sedan, då bergskedjan som sträcker sig från Ladoga till Lappland veckades som följd av att kontinentalplattorna rörde sig.
Istiderna och erosionen har slipat bort bergskedjan och lämnat efter sig skogsbevuxna berg såsom Pisa, Koli och Vuokatti. Pisas berggrund består av hård kvartsit som står emot vittring och slitage bättre än sin omgivning.
Kvartsit är en karakteristisk bergart i östra och norra Finlands höga bergsområden. Som renast är kvartsiten ljus, ibland glasaktig, hård sten. Pisas kvartsit består huvudsakligen av ren kvarts. Det har knackats ytterst ren kvartsit, dvs. bergkristall ur Pirunkellaris väggar som smyckessten.