Pyhä-Luostos historia

De urgamla fjällen

Pyhä-Luostos 35 kilometer långa fjällkedja föddes för mer än 2 miljarder år sedan. Det är resterna av världens äldsta berg. Fjällerna är huvudsakligen av kvartsit som är bildat från gammal havsbotten och stränder, de mjuka delarna av bergen har försvunnit på grund av erosion. På vissa ställen kan man fortfarande hitta spår av vågor på stenarnas yta.

Skogssamernas jaktmarker

Samerna som bodde på Pyhä-Luosto-området dyrkade Pyhätunturi i forna tider. De gick till Uhriharju sejte (en naturandes tillhåll) för att be andarna om jaktlycka. Som offer förde man ofta bl.a. delar av renar eller hjortar. De hedniska offertraditionerna fick ge vika i slutet av 1600-talet, eftersom samerna konverterades till kristendomen under åren 1620 - 1680. Ställen som användes för dop kallas fortfarande för Pyhänkasteenlampi (Heliga doptjärnen) och Pyhänkasteenputous (Heliga dopvattenfallet).

Pyhätunturi har varit ett viktigt område för jakten på vildren. Senare har det varit ett renskötselområde - ända från början av renskötselkulturens historia.

Varifrån härstammar namnet Pyhätunturi

Skogssamerna, som bodde på området i forna tider, trodde att det bodde gudar på speciella och iögonfallande ställen. Eftersom Pyhätunturi fjällkedja syns vida omkring och är iögonfallande massiv och karg, kallade skogssamerna den "pyhä" (helig). Pyhätunturi är alltså en forntida hemvist för gudar.

Enligt en del tolkningar kommer det finska ordet luosto från ordet luostâg (enaresamiska) eller luosttat (nordsamiska) som båda betyder ren med en ljus strimma i pälsen.

Oarrečohkka är nordsamiska och betyder 'ekorrskrön' eller -topp, och namnet Orresokka härstammar därifrån.
Enligt en annan tolkning har ordet sitt ursprung i svenskans 'orre'. Svenskans ord 'orre' beskriver väl fågelbeståndet på området, men det samiska ordet är sannolikt det ursprungliga.

Skogsavverkningar

På Pyhätunturi har skogen avverkats vid 1800- och 1900-talens skifte, då avverkningen skedde på vintern genom plockhuggning av de största träden. I terrängen syns fortfarande långa stubbar och vintervägar som spår efter skogshuggarkulturen och avverkningen. Skogsbruk har utövats på området ända tills nationalparken grundades år 1938.

Luosto fjällkedja gränsar till Kitinen som strömmar i norr. Omfattande avverkningar har utförts på området, särskilt på 1920- och 1930-talen. De fällda träden transporterades på vintern längs stockvägar till Kitinens strand för att vänta på sommaren och flottningen. Det finns fortfarande ruiner efter många timmerstugor som minne från de tiderna.

På området kring Luosto och Pyhätunturi har det i början av 1900-talet funnits två nybyggen, som erhållit marker och husbehovsskog på fjällkedjans område. Någon bosättning har det inte funnits på det egentliga fjällområdet. Forstmästarna upptäckte Luostolandskapets förtrollande skönhet och redan på 1950-talet planerades Luosto-området för rekreationsbruk.

Turismens begynnelseskede

Luosto-området började tjäna turismen i slutet av 1960-talet. På Pyhätunturi började turistverksamheten redan på 1920-talet. År 1910 framlades för första gången en proposition om att inrätta en nationalpark på Luosto-Pyhätunturi-området. Planen förverkligades endast för Pyhätunturis del år 1938. Den enhetliga Pyhä-Luosto nationalpark verkställdes nästan hundra år senare år 2005.