Även vår nationalförfattare Zacharias Topelius kände till Ryövärinkuoppa. Han färdades genom trakterna flera gånger under sina ungdomsår på 1830-talet. Den unga författaren, som ofta också besökte Kallenautio gästgiveri under sina färder, inspirerades av områdets natur och gamla folksägner. Namnet Ryövärinkuoppa (rövarkulan) har enligt sägen fått sitt namn av att landsvägsrövare gömde sig nere i sänkans djup lurpassade på vägfarande. Så här låter Topelius version av berättelsen:
"Den som ej känner stället åker lätteligen förbi, utan att märka annat än den höga och täta barrskogen, som kantar vägen på båda sidor. Gör man sig den mödan att stiga av, finner man, strax vid sidan av vägen och till hälften skymt av granarna, ett dystert bråddjup, så tätt överskuggat av klyftans väggar och de överhängande grenarna, att man på dess botten befinner sig i fullkomlig skymning och svalka mitt på den heta, soliga sommardagen.
Här, säger traditionen, hava rövare fordom haft sitt tillhåll och lurat på de vägfarande; mången marknadsresande har här blivit plundrad på sitt välförsedda lass, mången linhandlare på sin för tillfället späckade börs, och understundom har måhända oskyldigt blod fläckat den bruna ljungen vid vägens sidor. Men rövarne hava dragit sig, trygge för efterspaningar, tillbaka i de djupa klyftor och dalgångar, vilka från 'ryövärin ruoppi' vidare sträcka sig inåt den stora skogen."
Z.Topelius: Samlade skrifter. Tjuguförsta delen: noveller. Fjärde bandet, Helsingfors: Schildt, 1921
