Våtmarken – liv vid gränsen mellan land och vatten
Saltfjärden är en eutrof, så gott som igenvuxen brackvattensvik, som mottar havsvatten från Tavastfjärden via Vårnäs sund och sötvatten från fastlandet via åar och diken. Vattenståndet på området varierar enligt havsvattenståndet. Våtmarken, denna miljö vid gränsen mellan land och vatten, erbjuder många arter en fin livsmiljö.
Landskapet vid Saltfjärden domineras av vidsträckta vassar. Andra växtarter som förekommer rikligt på området är bl.a. norrlandsstarr och smalkaveldun. I dikena och de små gölarna bland vassarna och strandängarna växer näringskrävande arter och brackvattensarter, såsom borstnate och den sällsyntare arten sjöranunkel. De små vattenområdena och vassarna utgör viktiga lekplaster för många fiskar och livsmiljöer för otaliga insektarter. Om man är intresserad av trollsländor är sensommaren den bästa tiden att besöka området. På området lever också den sällsynta fjärilsarten strandsikelvecklare.
Våtmarkens mångsidiga fågelliv – från höksångare till rördrom
Saltfjärden är en värdefull våtmark speciellt vad gäller fågelfaunan, eftersom den ligger vid det flyttstråk som följer Finska vikens nordkust. Rikligt med vadare och rovfåglar rastar och smörjer kråset på området under flyttningen på hösten och våren. Det förekommer sparsamt med sjöfåglar på området, eftersom det finns endast få ställen med öppet vatten. Under flyttningstiden kan man där få se bl.a. sångsvanar, sädgäss, ljungpipare, enkelbeckasiner, brushanar, gråhägrar och blå kärrhökar. I Saltfjärdens värdefulla häckfågelfauna ingår ca 40 arter, av vilka största delen är tättingarter karakteristiska för vassar och buskar. Området erbjuder fina boplatser för arter som höksångare, törnskata, ortolansparv, törnsångare, småfläckig sumphöna och kornknarr.
Lummiga ädla lövträd
På Granholmen, dvs. en skogsholme med en lindlund i Saltfjärdens sydvästra del, finns en för Finland sällsynt ädellövträdsskog. I den frodiga och lilla skogsholmens ädellövträdsbestånd ingår arter såsom lind, ek, hassel och lönn. När fältskiktet är som vackrast blomma där flera krävande lundarter, bl.a. skogsbingel, gullviva, gulsippa, stor nunneört, svalört och lundstjärnblomma.
Artrikedomen bevaras genom vård av våtmarken
Arterna på Saltfjärdens strandängar hotas av igenväxning med vassar och annan växtlighet. För att förhindra en igenväxning har man bl.a. grävt små gölar här och där, röjt strandängar som vassen tagit över samt börjat utnyttja en del av strandängarna för bete igen. Från fågeltornet kan man följa med hur korna deltar i vården av naturen på området. Med hjälp av iståndsättnings- och vårdåtgärderna kan man förbättra ängsfåglarnas häckningsmöjligheter och skapa lämpliga rast- och matplatser för flyttfåglar. Då arealen med vassbestånd minskar, blir växtligheten artrikare och mer lågvuxen, vilket gynnar många fåglar och insekter.