Skogsbrukets historia
Seitseminenområdets historia sammanfaller med skogsbrukets historia. Seitseminen har varit ett avskilt och glesbebott område, dit det kom fast bosättning först på 1800-talet då de första kronoskogstorpen byggdes. Som namnet säger ägdes kronoskogstorpen av staten - invånarna bodde på hyra i sitt torp.
I torparkontraktet ålades torparen att betala skatt till staten i form av spannmål eller pengar samt att röja och odla en viss åker- och ängsareal årligen. Förutom odlingsmarken hade torparen rätt att ta virke till husbehov ur kronans skogar. Detta betydde att torparen fick ta det virke som han behövde till redskap och byggnader ur statens skogar, och kronotorpens byggnader var ofta ståtligare än byggnaderna på andra torp.
Vildmarksnäringar
Folket från de bördigare strandbyarna i Ikalis utnyttjade Seitseminenområdet till jakt och fiske: i Juhtimäki ödemarker fiskades och jagades det. I den arkeologiska inventeringen år 2007 hittade man fem objekt i Seitseminen som tyder på, att det i trakten rört sig människor redan under den förhistoriska tiden. Fyra av objekten var fångstgropar och fanns på området vid Seitsemis- och Hirviharju. Groparna användes för vildrensfångst. Den femte var en stensättning i närheten av Liesijärvi. Man har förmodat att objektet har hänfört sig till jakt på området.
Stugkultur
Skogsbruket med sina hyggen och timmerflottningar har varit en viktig näring i Seitseminentrakten. De största hyggena gjordes på 1920-talet. På 1940-talet, efter andra världskrigets slut, fälldes Seitsemisharjus ståtliga granar som krigsersättning för att bli master på skepp.
Seitseminens vattensystem har hört till Kumo älvs flottningsförening. Virket flottades främst längs åarna Liesi- och Seitsemisjoki till sjön Kyrösjärvi. Flottningarna ägde rum på våren under snösmältningen. Då var vattenståndet högt och virket flöt lättare t.o.m. i smala bäckar. Man rensade även manuellt upp smala fåror för att underlätta flottningen och mellan tjärnarna Liesilampi och Kettulampi uppförde man en 5 -7 meter bred flottningskanal.
I Seiseminen har man även idkat tjärbränning och kolframställning. Tjärdalen i Kovero har restaurerats år 1993 och nu är det en sevärdhet. Man har bränt tjära i tjärdalen med gemensamma krafter åren 1995, 1998, 2002 och 2009. I de västra och östra delarna av nationalparken har det funnits kolmilor, där man framställde bränsle till gengasaggregaten.
Skogshuggarna inkvarterades i stugor, under de första åren även i områdets torp. Pitkäjärvi skogsarbetarstuga blev färdigt under vapenstilleståndet år 1940. Efter krigen arbetade arbetsfångar vid stugan, som på detta vis gottgjorde sina brott som gällde svartabörshandel och langning. Mellan stugorna byggdes cykelvägar, och bäckar och älvar rensades till flottningsleder. Det nuvarande stignätet utnyttjar de gamla cykelvägarna.
I trakten verkade flera legendariska personligheter. Överforstmästare Gustaf Wrede titulerades Parkanos Baron. Skogstekniker Sointu Salonen skötte området med hängivenhet och ofta på eget bevåg. Hans motto var: "Nu måste det ju finnas träd i skogen."
Krigshistoria
I de östra delarna av nationalparken har skogsgardisternas korsu barit belägen. Det är en ganska sällsynt och specifik krigshistorisk relikt. Korsun har varit i bruk antagligen vid andra världskriget i början av 1940-talet. Skogsgardister kallades sådana män, som av politiska skäl höll sig borta från fronttjänst. På grund av terrängens svårframkomlighet finns det ingen rutt till objektet.
Parkens namn Seitseminen
Det finns många historier om parkens namn. Namnet kan härstamma från Iso-Seitsemisjärvi och dess sju (fi. seitsemän) djupa vikar. En annan informationskälla antar, att det är frågan om en modifikation av namnet. På gamla kartor förekommer sjön under namnet Iso-Seilijärvi. Man antar, att ursprunget har varit det samiska ordet seita, som småningom hade förändrats till, seida, sedan seili och vidare till seitseminen. Seitseminen gårds namns etymologi kan spåras till gårdens husbonde Ananias Antinpoika Heinäaho. Han bytte sitt namn till Seitseminen efter födseln av hans sjunde barn.
