Teerisuo - Lososuo myrskyddsområde ligger på gränsen mellan nordliga och sydliga arters utbredningsområde, och följaktligen är dess flora och fauna mångsidig. Ett allmänt drag för hela området är att det är i naturtillstånd. Det finns just inga spår kvar efter de hyggen som gjordes för flera årtionden sedan.
Skogsholmar
Merparten av fastmarksholmarna med moskog på myrskyddsområdet är grandominerade blandskogar, där det ställvis förekommer rikligt med asp, glasbjörk och sälg. Det finns också tämligen rikligt med torrakor, lågor, stubbar och brandlyror. I granskogarna finns det gott om skägglavar och stora aspar. I synnerhet utmed bäcken Kelopuro finns det branta bergsstup, blockmarker och små forsar.
De gamla granblandskogarna innehåller rikligt med död ved och erbjuder en fin livsmiljö för ett stort antal tickor, även för sällsynta och hotade arter såsom doftticka och citronporing. Många insektarter är beroende av skogar som har rikligt med död ved. I skalbaggsfaunan på myrskyddsområdet finns det förutom nordliga och sydliga arter även östliga arter.
Blåbär är den dominerande arten i markvegetationen på skogsholmarna. På frodiga ställen växer därtill linnea, ekorrbär och gullris. På kargare ställen påträffas lingon och kråkbär. Det finns endast sparsamt med talldominerade skogar och lundartade moskogar på området.
Fattigmyrar och grankärr
Myrarna Pieni Teerisuo, Isosuo, Kuitisuo och Lososuo bildar en över 8 km lång, mer eller mindre sammanhängande kedja av fattigmyrar, som är omgiven av låga moskogar. På Teerisuo och Rajasuo finns det mera skogsholmar men också de här fattigmyrarna är stora till ytan.
På myrarna på området växer det förutom vitmossor också tuvull, tuvsäv och myrsälting samt dy-, flask- och taggstarr. Endast ställvis förekommer frodigare växtlighet, såsom blåtåtel, vattenklöver och stjärnstarr. På skyddsområdet påträffas också den i Kajanaland hotade orkidéarten ängsnycklar.
Bevingad och fyrfotad fauna
Gulärla och ängspiplärka är de allmännast förekommande myrfåglarna på myrskyddsområdet. Vanliga hålbyggare på området är svartvit flugsnappare och rödstjärt. Större hackspett och tretåig hackspett förekommer däremot i litet antal. Under en utflykt på området kan man gott få syn på en lavskrika, spillkråka, sångsvan eller trana.
Man kan i synnerhet på vintern se rikligt med spår efter bl.a. skogshare, räv, dvärgvessla och hermelin. Björnar, vargar, lodjur och älgar rör sig också på området, men de lämnar betydligt större spår efter sig.
Området omges av skyddsområden för gamla skogar
I skyddsprogrammet för gamla skogar ingår områden som ligger i Teerisuo - Lososuos myrskyddsområde omgivning och som kommer att införlivas med myrskyddsområdet. Införlivningen väntar på ett beslut av miljöministeriet. Den sammanlagda arealen kommer att vara 30,46 km².
Ett av gammelskogsområdena, Kortevaara, består huvudsakligen av gammal granskog. På norra sidan finns det däremot talldominerad skog, som innehåller rikligt med torrakor och gamla furor med upptill flat krona samt gamla, grova träd.
Moskogarna vid Rajapuro och Kelopuro kommer också att ingå i det nya, utvidgade området. Skogarna i Kelovaara brann för ungefär 100 år sedan och har fått utvecklas på naturlig väg sedan dess. Salapuros kärna består av ett frodigt skogskärr i naturtillstånd i en bäckdal. Moskogarna är tämligen unga men befinner sig i naturtillstånd. Bäckarna Rajapuro och Kelopuro, som klassas som värdefulla småvatten, rinner huvudsakligen fram i mycket gamla friska moskogar och odikade myrar.
Teerisuo - Lososuo myrskyddsområdes historia
Teerisuo - Lososuo myrskyddsområde består i huvudsak av terräng där inlandsisen i tiden formade bottenmorän till långsträckta, parallellt löpande moränryggar, drumliner. I fördjupningarna mellan drumlinerna uppstod det senare myrar.
Merparten av skogarna är gamla och har inte varit föremål för skogsekonomiska ingrepp på flera årtionden. På de flesta ställen är skogarna trots de i tiden gjorda hyggena slutna och i ett tillstånd som motsvarar naturtillståndet. Myrarna på området har aldrig dikats. Det finns heller ingen fast bosättning på området, som dock har tjänat som fin jaktmark. Nuförtiden ingår området i programmet Natura 2000.