En unik helhet av aapamyrar
Teuravuoma - Kivijärvenvuoma är en del av ett av de största myrområdena i Finland och samtidigt det viktigaste sammanhängande myrområdet i västra Lappland. Området hör till nätverket Natura 2000 och har en areal på cirka 58 km². Sedan år 2004 omfattas Teuravuoma - Kivijärvenvuoma även av Ramsarkonventionen, ett internationellt fördrag för skydd av våtmarker.
Teuravuoma - Kivijärvenvuoma utgörs av tre större aapamyrar: Kivijärvenvuoma, Taipaleenvuoma och Teuravuoma. Kivijärvenvuoma är en aapamyr med insprängda skogsholmar och tallmyrar, och merparten av dess myrar är näringsfattiga eller har en medelrik näringshalt. Taipaleenvuoma är till största delen en näringsfattig myr medan Teuravuomas aapamyrområde utgörs av stora näringsrika öppna mossar, flark-rikkärr, med sjön Pikku Kivijärvi i mitten.
En betydande andel av området (12 procent) är rikkärr. Trädbeväxta kärr, dvs. tallmyrar och grankärr utgör ungefär en fjärdedel av området. Då området inte har varit helt i naturligt tillstånd har man utfört mycket restaureringsarbete. Syftet med restaureringen är att återställa områdets naturliga tillstånd och vattenbalans.
Teuravuoma - Kivijärvenvuoma hör till Lapplands grönstenszon som kännetecknas av vulkaniska, dvs. magmatiska bergarter. Naturskogarna i området är som små skogsholmar. Den i huvudsak grandominerade naturskogen är över 200 år gammal.
En mångfald av fåglar och växter
Teuravuoma - Kivijärvenvuoma har ett mycket representativt fågelbestånd och är en av de bästa fågellokalerna i mellersta Lappland. Närmare 100 fågelarter har påträffats i trakten, varav en del är hotade. I Teuravuoma - Kivijärvenvuoma häckar bland annat sädgås, trana, sångsvan, mindre hackspett, tjäder samt ett mycket rikt bestånd av änder och vadarfåglar.
Aapamyrarna är värdefulla skyddsområden för fåglar. Med sin naturliga mångfald erbjuder de många arter bra miljöer för att fortplanta sig och hitta föda. Aapamyrarna är även viktiga viloplatser för flyttande arter.
I området Teuravuoma - Kivijärvenvuoma finns stora tallmyraroch rikkärr i naturligt tillstånd. I området förekommer hotade och missgynnade kärlväxt- och mossarter som käppkrokmossan. Till de missgynnade landmolluskerna räknas kallkärrsgrynsnäckan.