Frodiga lundar och stränder
Harola bildar en mångsidig helhet av lundartade moskogar, lundar, moskogar, myrar och stränder. Lundarna upptar sammanlagt en yta av 22 ha. Av dessa är hassellundarna speciellt fina och vackrast är de under våren då blå- och vitsipporna, nunneörten och vårärten blommar. Andra speciellt värdefulla livsmiljöer på området är strandalskogarna, strandängarna och Peiniemi klibbalsmadkärr. De här strandområdena är speciellt viktiga bl.a. för många krävande fågelarter på området.
Berggrunden i Harolaområdet består huvudsakligen av rapakivigranit. Att området är så frodigt har sin grund i diabasådrorna i graniten. Diabasen är en basisk bergart, från vilken det löser sig för växterna viktiga näringsämnen i jordmånen.
Mångsidig fauna
Djurarter som förekommer allmänt i Harolaområdet är bl.a. älg, mårdhund, vitsvanshjort och mullvad. Även flygekorren trivs i områdets skogar bevuxna med granar och lövträd. Stränderna och lundarna är de artrikaste områdena i Harola när det gäller fågelfaunan. Sjöfåglar som förekommer allmänt är t.ex. skäggdopping, gräsand, gråhakedopping, knipa och brunand. Sällsyntare inslag i alskogarna på stränderna är mindre hackspett och järpe och på strandängarna häckar tranor. I fågelfaunan på området ingår också nötkråka, gärdsmyg, trädkrypare, gransångare, mindre flugsnappare, härmsångare och spillkråka.
Blomsterprakt
Lunden är som vackrast på våren innan hasselbuskarna och skogslindarna får sina löv. Under den s.k. våraspekten slår först blåsippan och sedan vitsippan i blom. I Harola växer det förutom sippor också andra lundväxter, såsom skogstry, lundstjärnblomma, lungört och desmeknopp. Följarter till järnåldersboplatser på området är bl.a. frösöstarr, snårstarr, luddhavre och skelört.
Restaurering och naturvård
Största delen av lundarna, moskogarna, myrarna och stränderna i Harola får utvecklas i lugn och ro för att småningom nå naturtillståndet. Vissa områden är dock så starkt förändrade av mänsklig verksamhet att det till en början krävs restaureringsåtgärder av engångskaraktär för att man skall kunna påskynda utvecklingen till naturtillståndet. Sådana här restaureringsåtgärder består t.ex. av att man täpper till diken och avlägsnar främmande trädslag, såsom pichtagran, och planterade granbestånd. Man har bl.a. avlägsnat de odlade granbestånden på det forntida gravfältet och återställt en äng på området.
Vissa områden i Harola kräver däremot kontinuerlig vård. En sådan skötselåtgärd i lundarna är gallring av granar. Gallringen förbättrar de ljuskrävande hasselbuskarnas och skogslindarnas och de övriga lundväxternas växtförhållanden. Hassellunden i östra delen av gravfältet sköts däremot av får. Betesgången håller landskapet öppet och gynnar de ljuskrävande ängs- och lundarterna. Man planerar att låta får beta också på torpets gårdsplan om ett par år. Gårdsplanen har hävdats fortlöpande sedan början av 1990-talet genom slåtter. Avsikten med naturvården är också att främja bevarandet av områdets fornminnen: träd som växer på stenrösena avlägsnas, så att rösena inte tar skada av trädens rötter eller när träden faller omkull.