Langinkoski kejserliga fiskestugas historia

Langinkoski har varit ett berömt fiskeställe i århundranden. Här har bland annat funnits ett fiskeri som tillhörde Kymmenegård och Valamo kloster. Den ryske kejsaren Alexander III blev förtjust i platsen och lät bygga en fiskestuga vid Langinkoski, som den kejserliga familjen ivrigt besökte. Fiskestugan, som stod klar 1889, är numera en enda bevarade byggnaden utanför Ryssland som i tiden ägts av kejsaren.

Lång fiskehistoria
Munkarnas fångstplats
Kejsar Alexander III blir förtjust i Langinkoski
Självständighetstiden

Lång fiskehistoria

Lax och sik fiskades i forsarna i Kymmene älv i århundranden innan den kejserliga prakten kom till Langinkoski. I och med landhöjningen bildades en ny fors vid Kymmene älvs mynning på 1400‐talet, den som vi numera känner som Langinkoski. På medeltiden lydde den under Kymmenegård och man fiskade i den med primitiva uppdämningar. I mitten på 1500-talet bestämde den svenske kungen Gustav Vasa att fisket i Kymmene älv skulle moderniseras och invid älven inrättades kungliga fiskerier som ägdes och underhölls av kronan.

Langinkoski har även kallats Pirkonkoski och Myllykoski. Benämningen Pirkonkoski härrör från medeltiden, då forsen innehades av det svenska birgittinerklostret och uppkallades efter Heliga Birgitta. Namnet Myllykoski åter härrör från den kvarn som på 1500-talet fanns på östra stranden av forsen. Platsen började kallas Langinkoski på 1600-talet enligt den lokala husbonden, Mårten Eriksson Lång.

Munkarnas fångstplats

Langinkoski hörde till den del av Finland som anslöts till Ryssland vid freden i Åbo 1743. Ett halvt sekel senare gav kejsaren Paul I det ortodoxa munkklostret i Valamo ensamrätt att fiska i forsen. Donationen orsakade dock tvister och till slut fick byarna Lankila och Ruonala sin del av fångstplatserna.

I början av 1800-talet byggde munkarna ett litet kapell på den ö som finns mitt i Langinkoski. När fiskesäsongen inleddes på våren helgade munkarna fiskevattnen genom att läsa böner och bära omkring rökelsekar med helig rök och myrra. Munkarna var dock mycket egenmäktiga och iakttog inte fiskestadgorna. För att göra slut på de otaliga tvisterna och rättsprocesserna erbjöd sig den autonoma finska staten att köpa fiskerättigheterna av dem. År 1847 överlät kejsaren klostrets forsar till finska staten som arrenderade ut fiskerättigheterna till köpmannen Sergei Druschin.  

Kejsar Alexander III blir förtjust i Langinkoski

Den ryske kronarvingen Alexander besökte Langinkoski första gången 1880 tillsammans med sin maka Maria Feodorovna. Alexander III återkom sedan han blivit kejsare. Han hade blivit förtjust i platsen och framförde önskemål om att en fiskestuga skulle byggas åt honom vid Langinkoski.

Kejsarens önskemål uppfylldes. Ritningarna till fiskestugan gjordes av arkitekt Magnus Schjerfbeck och för inredningen stod arkitekt Johan Jacob Ahrenberg. Jämfört med det kejserliga hovet var stugan enkel och avsedd endast för sommarbruk. För kejsaren var Langinkoski en fristad, dit han flydde undan hovets överdåd och formaliteter. Inredningen erbjöd den finska konst- och övriga industrin en möjlighet att visa upp sin produktion. Textilierna var från Tampella och porslinet från Arabia medan glasen var blåsta i den närbelägna fabriken i Karhula.   

Fiskestugan invigdes den 15 juli 1889. Ortsborna uppträdde med blomster- och sånghälsningar. När kejsaren beträdde fiskestugans veranda avfyrades 30 kanonskott. På kvällen ordnades en festmiddag ombord på den kejserliga lustjakten och under den utbringade kejsaren en skål för Finland. Kejsarfamiljen var mycket populär i Finland.

Alexander besökte Langinkoski nästan varje år. Kejsaren trivdes i naturen. Älvfåran försågs med stålnät och stänger så att de laxar som släpptes ut där inte kom åt att rymma utan kejsaren kunde fånga dem. Kejsarinnan som ansågs älskvärd och vänlig ville ibland själv laga lunchmaten. Om kvällarna stod måltider, brasor, fyrverkerier, musik och hedersbetygelser på programmet och ibland gjordes utfärder med häst. Det fanns tre yrkesfiskare. De kom till Langinkoski i maj varje år och efter fiskesäsongen återvände de till sina hemtrakter i guvernementet Tver.

Alexander och hans familj besökte Langinkoski sista gången 21–22.7.1894. Sedan kejsaren återvänt hem fick han veta att han led av njurinflammation. Alexander återhämtade sig inte från sjukdomen utan dog i slutet av samma år. En minnestavla sattes upp vid Langinkoski till åminnelse av kejsaren.   

Efter Alexander kröntes hans son Nikolaj II till kejsare, men han trivdes inte vid Langinkoski. Man väntade ivrigt på att kejsarfamiljen skulle komma på besök, men den sista kejsaren visade sig bara en gång på stället, i september 1906. Ibland besöktes stugan av andra medlemmar av kejsarfamiljen eller av höga tjänstemän.

Under första världskriget fungerade stugan på änkekejsarinnans önskemål som konvalenshem för sårade ryska soldater. Ryssarna byggde också en stödjepunkt med skytte- och förbindelsegravar, skyttenästen och skyddskorsur vid Langinkoski. I terrängen kan man fortfarande skönja löpgravarna, men de andra konstruktionerna har försvunnit med tiden.

Självständighetstiden

Oroligheterna i Ryssland 1917 nådde ända till Langinkoski. Bronsprydnaderna på kejsarens minnestavla rövades bort och minnesstenen drabbades av de upproriska soldaternas vrede. Den rysk matros avfyrade eventuellt en handgranat mot den, men det kan också hända att minnesstenen förstördes i senare tumult eller sprängningar i samband med befästningsarbeten. Fiskestugans vaktmästare lyckades gömma största delen av stugans inventarier. I april 1918 slog sig en avdelning rödgardister från Kotka ned vid Langinkoski men de flydde från platsen när tyskarna och de vita avancerade.

När Finland blev självständigt övergick Langinkoski till finska staten. Den kejserliga fiskestugan började snart förfalla och vissa betraktade den som ett förödmjukande minne från den ryska tiden. Stugan skulle troligen ha blivit förstörd om inte museiföreningen Kymenlaakson Museoseura ry (numera Langinkoskiseura) skulle ha börjat iståndsätta den. År 1933 öppnades stugan för allmänheten som museum. Många inventarier hade hunnit försvinna, men en betydande del har senare kunnat spåras och återbördas.

I forsen bedrevs fiske först av finska staten och sedan av företag som arrenderade forsen. Sedan de nya kraftverken blivit färdiga i älvens övre lopp på 1920-talet minskade vattenmängderna, vilket gjorde att fiskets betydelse minskade. Langinkoski befästes också under vinterkriget och mellanfreden som en del av linjen Kuusankoski–Kouvola–Anjala–Kotka.

År 1960 blev parken vid Langinkoski ett skyddsområde. Numera sköts området av Forststyrelsens naturtjänster. Läs mer om dagens fiskemöjligheter i området i tjänsten Eräluvat.fi.