På Korouomaområdet kan man se spår efter mänsklig aktivitet ända från slutet av 1800-talets slut. Områdets skogar har utnyttjats i flera sekel och Korojoki och dess bifloder har använts till flottning. Kvarlevor och spår från flottningens tider kan man se vid Kurttajoki i Koivuköngästrakten, invid stigen som går ner från Saukkovaara resterna efter flottningsmännens stuga samt resterna efter flottningsrännan vid mitten av Korojoki.
Får och boskap från områdets ödemarkshus har hafts på bete på sprickdalens botten, och det har likaså slagits hö på naturängarna till boskapsfoder som lagrats i lador. Björnar och örnar kunde gallra lammskaran. Man kan fortfarande se grunden av gamla lador invid älven. En del av naturängarna och ladorna iståndsätts för att efterföljande generationer skall få se dem.
