Korouoma är en ca 30 km lång sprickdal, som löper från nordväst till sydost, på gränsen mellan Posio och Ranua kommuner. Den är en del av den hundra miljoner år gamla sprickzonen i berggrunden som går från Rovaniemi och följer Kemi älvs dal till Autti och Auttiköngäs och via Korouoma till Kuusamo.
I Korouomas mellersta del bildar sprickdalen under den omgivande terrängen en sliten sprickdal, vars väggar är branta och ställvis lodräta, flera tio meter höga bergsstup. Små bäckar rinner brusande ned för stupen, och fryser om vintrarna till frusna vattenfall, som bibehålls utan att smälta långt in på våren.
Längs ravindalens botten rinner den smala och slingrande Korojoki mot nordväst, på vars stränder man ställvis finner frodiga översvämningsängar och lundlika skogar. I kanjonens norra del är växtligheten tydligt frodigare, vilket indikerar en kalkhaltigare jord. För Lapiosalmitrakten är rätt torra och torra tallmoar typiska. I Korouoma kanjons omgivning består terrängen av varierande bergslandskap täckt av gamla skogar. I sänkorna mellan bergen finns det för Nordbotten karakteristiska aapamyrar samt granbevuxna sluttningsmyrar.
Fåglar
Korouomas fågelfauna består huvudsakligen av skogsarter. 62 arter har upptäckts på området, men från detta tal saknas bl.a. vattenfågelarter samt lokalt förekommande fåtaliga arter. Den mest sällsynta rovfågeln, som häckar på området är berguven. Även fjällvråken har upptäckts häcka på området. Ett särdrag på Korouoma är hussvalans bergshäckning. På området är det möjligt att se kungsörnar.
Däggdjur
I Korouoma kanjon finns det goda betesmarker för älgen, som även har övervintringsområden i trakten. På området påträffas tre däggdjursarter, som klassificerats hänsynskrävande. Lon har påträffats och man vet att uttern lever i Korojokis omgivning. Björnen påträffas regelbundet på området.
Fiskar
Till Korouomaområdets naturliga fiskfauna hör öring, bäcköring, harr , sik, gädda, abborre lake, mört och gärs. I rekreationsfiskevattnen har det planterats regnbågar av fångststorlek, öringar och Kanadarödingar av fångststorlek samt små yngel av harr och sik.
Ryggradslösa
På området har det i och med kartläggning hittats två utrotningshotade skalbaggsarter och nio hänsynskrävande skalbaggsarter, t.ex. Eucilodes caucasicus och större svartbagge. På Korouomaområdet har man upptäckt sju dagfjärilsarter, t.ex. svavelgul höfjäril och prydlig pärlemorfjäril. Arterna som upptäckts i och med kartläggningen är ändå få, och bland arterna som hittats saknas flera ytterst vanliga arter, som tidigare år upptäckts i stora mängder i Södra och Mellersta Lappland.
Kärlkryptogamer
I sprickdalen råder ett klimat, som tydligt skiljer sig från omgivningen, vilket även inverkar på växtligheten. På de varmare och ljusare nordostsluttningarna samt i bäckdalarna finner man frodiga lundar med sydligare arter som t.ex. träjon och myskmåra. Vid klipputsprången på den södra och sydvästra sidan är klimatet svalare. Snön dröjer på de skuggiga bergen och sänkorna långt in på våren. På bergen växer det nordliga arter: bergdraba, fjällbräcka och fjällhällebräken. Sällsynta östliga arter representeras av ryssbräken och den östra lundarten röd trolldruva, som till sin utbredning centrerar sig till norr.
Svampar
I samband med inventeringen av de gamla skogarna har man för Korouoma-Jäniskaira-områdets del utrett de olika tickarterna. På området har det hittats sammanlagt 21 tickarter som klassificerats utrotningshotade. På Korouomaområdet har man hittat 78 olika arters tickor.
Den största delen av Korouomas skogar är torra tallmoar. Plockhuggning av stora, gamla tallar och torrakor i stor skala har ändå gallrat bland tickarterna. Speciellt det enda fyndet av kritporing i utredningen år 2001 verkade torftigt i jämförelse med de vida tallskogarna. Även tallstocksticka, urskogsporing, tickan Postia hibernica, fransporing och lateritticka finns det mycket mindre än väntat av på området.
Däremot är arter som trivs i små tallågor, i rester av trädkronor och i tallförna, som befinner sig i nedbrytningsprocessen vanliga, såsom Amyloporia xantha, timmerticka, fläckporing, gräddporing och Byssocorticium terrestris.
Geologi i Korouoma
Den urgamla sprickzonen i berget
Korouoma är en ca 30 km lång sprickdal som löper från nordväst till sydost på gränsen mellan Posio och Ranua kommuner. Den är en del av den hundra miljoner år gamla sprickzonen i berggrunden som går från Rovaniemi längs Kemi älvs dal till Autti och Auttiköngäs och via Korouoma till Kuusamo. Där förgrenar sig sprickzonen till flera sprickdalar, som syns i terrängen som avlånga älvdalar och sjöar, såsom Livojärvi. I nordväst fortsätter samma sprickzon ända till Kolari.
I Korouomas mittersta del bildar sprickdalen nedanför den omgivande terrängen en sliten kanjon, som är 100 - 130 m som djupast. Dess väggar är branta och ställvis lodräta, flera tio meter höga bergsstup, som höjer sig på dalens bägge sidor. Kanjonens botten är jämnt och dess bredd varierar mellan 200 och 500 meter. Ställvis är den försumpad, och i dess mitt flyter den smala och kurviga Korojoki mot nordväst.
