Förhistoriska "kylskåp" och andra fynd på Penikat
Människor rörde sig på Martimoaapa redan under förhistorisk tid. Bevis på detta är de fornlämningar som man hittat i områdets västra del, på den skogklädda höjdsträckningen Penikat. De vidsträckta blockmarkerna på Penikat erbjöd forntidsmänniskorna fint råmaterial till verktyg, skyddade lägerplatser och en möjlighet att lagra mat.´
På blockmarkerna på de skogklädda höjderna finns det tiotals gamla gropar, som grävts av människor. De har sannolikt använts till förvaring av kött sedan förhistorisk tid fram till historisk tid. En del av groparna har grävts ovanpå dolda bäckar i blockfälten. Groparna har hållits svala tack vare källbäckarnas kalla vatten och fungerat som forna kylskåp. Kött som förvarades i groparna på vintern frös till, och de stenar man lade i högar på groparna skyddade köttet mot rovdjur.
På Penikat har man också hittat en rund stenvall med en diameter på nästan tio meter. I närheten av den finns det flera gropar och en hög brunna stenar. Denna blockring upptäcktes redan i slutet av 1800-talet, men man vet inte med säkerhet vad den har använts till. Den har eventuellt varit en stödpunkt för forna sälfångare, en annan gissning är att den hade att göra med forna samers religionsutövning.
Man har hittat små kvartsbrott i Penikats västra del. Stenåldersmänniskor tog råmaterial till kvartsverktyg från kvartsstenar i blockfälten. Man känner inte med säkerhet till åldern på fornlämningarna i Martimoaapa. Många ligger dock så pass högt att de kan härstamma från tidig järnålder.
Skogshuggarliv
Saunasaari stuga är belägen i Rakkamaa, vid friluftsleden som är dragen genom området. Den är en gammal skogshuggarbastu från 1950-talet. I stugan kan man känna stämningen från forna tider. Nära stugan ligger nyare Saunasaari ödestuga, som betjänar fotvandrarna.
Till bastun hörde det ursprungligen ett timrat skogshuggarpörte och ett stall, som senare har flyttats bort. Skogshuggarpörtet var dimensionerat för 24 män, och det omfattade en storstuga med britsar, ett kök och ett torkrum. Värmen kom från kaminen och ljus från tilley- och petromax-fotogenlyktor.
Skogshuggaren var huvudsakligen en vagabond som flyttade från en skogsarbetsplats till en annan, medan körkarlarna för det mesta bodde i närheten. På sommaren gjorde man klenvirke i närskogarna och på vintern timmer. Det tunga arbetet krävde sin tribut. På kvällarna vilade man och vässade timmer- och bågsågarna, täljde ett nytt yxskaft eller spelade kort.
Spritleden
Det har under förbudsåren gått en gammal spritled genom myrskyddsområdet. Man smugglade spriten via Sverige till Finland längs Bottenvikens grunda vatten. Spritsmugglarna var affärsmän och de anställda bärarna var deras betalda drängar. De s.k. spritkaravanerna transporterade spriten genom att bära 10 liters kanistrar på ryggen längs den hemliga leden Maksniemi - Sompujärvi - Tervola - Arppee - Kauhanen - Rovaniemi. Leden gick alldeles längs Simos och Tervolas sockengränser och syns fortfarande i terrängen.