Trädbevuxna tallmyrar och skogskärr
Öjen-området har fått utvecklas förhållandevis långt i naturligt tillstånd. Det syns på den relativt stora mängden lågor och förmultnade träd. Omkullfallna träd dvs. lågor är mycket viktiga för organismer i gammelskogen. I dem trivs särskilt olika svampar, tickor, fåglar och smådjur som t.ex. flygekorre.
Det dominerande träslaget i Öjens gammelskog är gran. Gran påträffas i någon mån på hällmarkerna och som planterad. Lövträdens andel är liten. I området växer några gamla björkar, aspar och sälgar. På skogskärren förekommer ställvis ståtliga dungar med klibbal.
Områdets momarker består huvudsakligen av moskogar med mycket blåbär. Öjens myrar är småskaliga och trädbevuxna tallmyrar och grankärr. Områdets största mosse är Kålströmshagen, som är av starrmossetyp. En del av Öjens myrar dikades 1991, för att trädbeståndet skulle växa bättre. Diken täpptes igen våren 1997, eftersom man strävar efter att restaurera områdets myrnatur. Myrskogar är viktiga levnadsmiljöer för många växt- och djurarter.
Bara på områdets högsta ställe, omkring Kompassberget, finns berg i dagen. Annars består terrängen av blockrik morän och i sänkorna förekommer lera. På många ställen finns Vasagranit som är grå, grovkornig och som lätt bryts sönder.
Sällsynt lav och självlysande mossa
I Öjens skog växer många moss- och lavarter som är typiska i gamla naturskogar, bl.a. aspgelélav och lysmossa. Aspgelélaven har klassats som en sårbart art i hela landet. Lysmossan växer på lågornas rötter. Lysmossen utstrålar gröngulaktigt ljus i skymningen. De små linsaktiga specialcellerna på mossans yta reflekterar det vanliga ljuset mycket effektivt och detta ger upphov till det mystiska ljusfenomenet.
Tickor
I skogar med mycket murken ved i olika stadier förekommer många slags tickor. En del av tickorna förekommer på levande träd, men största delen är nedbrytare av dött ved. Organismerna i den gammelskogen har specifika krav på sin levnadsomgivning. T.ex. tickor och olika svamparter bryter ner trä i en viss ordning. Vissa tickor har specifika värdträd, medan andra är mer anpassningsbara. Typiska tickor för Öjen är bl.a. stor aspticka, lackticka, granticka, ullticka och kötticka.
Den gamla skogens fåglar och flygekorrar i Öjens gammelskog
Fåglar i den gamla skogen
I området finns många av den gamla skogens fågelarter såsom tjäder, tretåig hackspett, mindre flugsnappare och sparvuggla. Förmultnande träd och torra stubbar erbjuder bo- och matplatser för många småfåglar. Talltita och svartmes, trädkrypare och kungsfågel är typiska arter för Öjen.
På de fuktiga kärrartade myrarna häckar ett flertal skogssnäppor. Skogssnäppan anländer tidigt på våren och meddelar sin ankomst med sin klara revirsång, som den upprepar så den flyger ovan skogsbrynet. Av de sällsyntare fågelarterna som häckar på området kan nämnas nötkråkan. Nötkråkan har vanligtvis ett stort revir och den är rätt så tystlåten och svår att iaktta i början av sin häckning. Den ras av nötkråkan som häckar i Sibirien och Öst - Europa har tunn näbb och har specialicerat sig på cembratallens kottar. Den förekommer tidvis på hösten i mycket stort antal även i Finland. Efter sådana invasioner har denna fågel börjat häcka sparsamt i olika delar av Finland.
Flygekorre
Flygekorren är en hotad art. Den trivs i gamla grandominerade blandskogar med grova aspar och björkar. Flygekorren har bara observerats ett fåtal gånger i Öjens gammelskog, men i strandskogen som finns i närheten förekommer det fler av dem. Flygekorren klättrar smidigt i träden i skymningen och om natten, och med hjälp av sina hudveck kan den glidflyga t.o.m. långa sträckor från träd till träd. Den glidflyger vanligtvis ca 40 meter. På marken rör den sig klumpigt och bara sällan.