Pisamalahti fornborg mitt bland karga och klippiga barrskogar högt över Saimens vågor hör till Finlands mest kända fornborgar. Under slutet av järnåldern erbjöd det skydd för invånarna i trakten. Stenvallen på fornborgen har bevarats exceptionellt väl och kan berätta om gångna tider.
Tillflykts- och försvarsplats
Under de oroliga tiderna under järnåldern och medeltiden tog finnarna sin tillflykt till de fornborgar som ibland kallas borgberg och som fungerade som tillflyktsorter och försvarsanläggningar, kanske också som vaktplatser. Fornborgarna består av branta klippor, på vilkas flackare kanter man byggde skyddsanläggningar.
I hela Finland känner man till omkring hundra fornborgar, och Pisamalahti fornborg hör till de ståtligaste. Det har aldrig haft fast bosättning. Traktens invånare flydde dit, ibland för svenskar, finnar och tavastlänningar från väster, ibland för karelare och ryssar från öster.
Man uppskattade förut att Pisamalahti fornborg härstammade från tiden kring korstågen, det vill säga från omkring 1000–1100-talet. Numera misstänker man att den började användas redan tidigare. Det forskningsmaterial som har insamlats i närheten av fornborgen och i synnerhet sedimentundersökningar i bottenslammet i sjön Mustikkalampi ett par kilometer längre bort har visat att det förekom bosättning och rågodling i trakten redan på 480-talet enligt vår tideräkning. En kontinuerlig odling kan ha börjat vid övergången från vikingatiden till korstågstiden, alltså i början av 1000-talet.
En ståtlig stenvall finns kvar
Krönet på Pisamalahti fornborg är omkring 120 x 100 meter stort. Klippsluttningarna på sjösidan till söder, väster och norr är tvärbranta. Endast mot öster är klippsluttningen flackare. Där har funnits en försvarsanläggning som har skyddat borgen, och stenvallen som utgjorde dess grund har bevarats på en sträcka av 120 meter. På sin tid fanns det befästningar av trä ovanpå stenvallen. 
De bevarade stenvallarna i Pisamalahti anses höra till de ståtligaste i hela Finland. De här ca tre meter breda vallarna är på yttre sidan högst 2,7 meter höga. Till sin uppbyggnad är vallen kallmurad: stenarna har lagts tätt på varandra utan bindemedel såsom murbruk. På insidan av vallen finns det med jämna mellanrum stenhögar med knytnävsstora stenar. De har tolkats vara högar av kaststenar som har samlats för att försvara borgen.