Områdets höga berg och skuggiga sänkor gör terrängen omväxlande. Det enhetliga skogslandskapet söndras av otaliga sjöar och små skogstjärnar. Rekreationsskogens myrar utgörs närmast av små myrar i bäckfårorna och surdrag.
Bekanta arter och specialiteter
Skogarna består huvudsakligen av unga talldominerade blandskogar. Pukalas äldsta skogar finns på sjöstränderna och på öarna i Pukalasjö. Till sin typ är områdets skogar färska, rätt torra moskogar. På de torra moarna finns det tallbestånd samt talldominerade blandskogar, vars karakteristiska arter består bl.a. av lingon och ljung. På de friska moarna är det dominerande trädslaget gran. Deras undervegetation är frodigare än de torrare moarnas. Förutom blåbär och lingon finns det rikligt med gräs, bl.a. skogskovall, ekorrbär och piprör.
Växt- och svampentusiaster finner även sällsynta arter att undersöka i Pukalas äldre skogar. Grönkullan, brudsporren och de talrika knärötterna representerar de orkidéer som trivs i rekreationsskogen. En nämnvärd svamp är bl.a. den rödgula trumpetsvampen.
Skogarnas och sjöarnas djur
På sjöarna och tjärnarna i rekreationsskogen trivs två fågelarter som blivit mindre allmänna i vårt land. Storlommen dyker i de klara sjöarna, medan smålommen däremot trivs bättre, då den får häcka på de försumpade tjärnarnas stränder, men även den skaffar sin fiskföda i klarare vatten.
Av hönsfåglarna trivs orren och järpen på området. I områdets skogsvårdsarbeten strävar man efter att bevara björkar som föda för orrar och albestånd för järpar. Om vintern kan man ofta se spåravtryck i snön av älgar, vitsvanshjortar och harar. Plantbestånden i Pukala erbjuder dem rikligt med föda.
I Pukalasjös djup trivs goda öring- och siklöjbestånd. Det har dessutom regelbundet inplanterats sik och insjö-öring.
Skogar i ekonomibruk
Största delen av Pukala rekreationsskog är i ekomonibruk. I närheten av lederna utförs skogsvårdsarbeten med hänsyn till rekreationsbruket och hyggesavfallet samlas bort från lederna. Det har gjorts upp en områdesekologisk plan för Pukala (julkaisut.metsa.fi, på finska), enligt vilken vissa delar av området har lämnats utanför ekonomiskogsbruket. Flera av sjöstränderna och de bäckar som förenar sjöarna lämnas utan skogliga ingrepp eller behandlas endast försiktigt. De fungerar som ekologiska korridorer, längs vilka organismerna kan förflytta sig från ett område till ett annat.