Puurijärvi och Isosuos historia

Landet stiger ur havet

På nationalparkområdet svallade havet fritt för ca 7000 år sedan. Efter istiden började jordmånen i Kumo älvs dal stiga och älvar som mynnade ut i havet bildade ett stort deltaområde omkring nuvarande Vittis stad. När jorden blottades sökte sig vattnet mot havet och bröt sig slutligen in genom morän- och bergåsarna. Den blottade havsbottnen började så småningom försumpas, och högmosseområdena som omfattade tusentals hektar formades genom årtusendena. Landet höjs fortfarande i maklig takt på området. Förr i tiden trodde man att havet skulle torka ut.

Bosättning sedan stenåldern

Det har redan länge funnits bosättning på området. På stenåldern utgjorde sälfångsten näringen på havsstrandområdena. Jordbruk och boskapsskötsel kom till älvdalen under den s.k. Kiukais kulturs tid. Många stora gravruiner, travade av sten, påminner om den torra och varma tiden under Satakundas bronsålder (1500 - 1200 f.Kr.).

Bosättningen bredde så småningom ut sig från älvdalen mot norr. Karhiniemi by härstammar från den tidiga medeltiden och torde ha tillkommit vid en kultplats från järnåldern. Vittisbornas forntida jaktväg gick över Puurijärvi träsk och längs Kauvatsanjoki å till svedjeskogar, jaktmarker och till havskustens fiskställen.

Byar som omgav de stora myrmarkerna började formas på 1200 -talet. Marker som passade för jordbruk, naturängar samt lax- och sikfångst lockade nybyggarna till området. Byarna som ligger på östra sidan av Puurijärvi (f.d. Jalamus) Jalonoja och Työtilä (Tondura) har tillkommit under medeltid. På träskets västra strand ligger den urgamla Kyttälä by.

I nationalparkens sydvästra avkrok har man i början av 1800 -talet grävt Kravioja kanalfåra från Ronka by till Ylistaro by i Kumo. Med kanalen ville man räta ut den svårt trafikerbara älvfåran med forsar. Finlands krig avbröt planerna år 1808.

Människan förändrar landskapet

Kumo älv som flyter genom landskapet förgrenar sig på många ställen och formar ögrupper. Forsarnas rensningar som började i mitten av 1700 -talet och ökade på 1800 -talet ändrade landskapet. Man strävade även efter att sänka ytan i älvarna och träsken för att få ny odlings- och betesmark. Torrläggning av myrmarkerna väckte intresset för det utvecklande jordbruket.

Älvarna har varit viktiga trafikleder. Händigast var att röra sig med lätta båtar och äspingar, som kunde dras landvägen förbi forsställen. Sjödugliga handelsfartyg kunde åka upp till bryggorna vid den forntida Telja by som låg i Kumo. I början av 1900 -talet var sjöfarten reguljär mellan Kyttälä station och Lauttakylä by i Vittis.

På 1900 -talet började Kumo älv byggas ut för energiproduktion. Byggandet av Kolsi kraftverk i Kumo höjde vattenytan till den nuvarande nivån och många mäktiga forsar stannade under vattenmassorna.

Skogarnas värde i området steg i samband med utvecklingen av sågindustrin. Kumo och Kauvatsanjoki älvar var viktiga flottningsleder. Timmerflottar drogs över Puurijärvi träsk med hjälp av hästdragna vindspelsflottar. Järnvägen byggdes genom byarna Kauvatsa och Skyttälä under de sista åren av 1800 -talet.

(Käll: författare Pirjo Tuominen, Kauvatsa)