Naturen i Puurijärvi och Isosuo

Puurijärvis stränder är till för fåglar

De allmännaste fågelarterna på nationalparkens myrmarker är ängspiplärka och gulärla. På myrmarkerna häckar det också många vadare, bl.a. ljungpipare och grönbena. Andra häckande fåglar är t.ex. varfågel och smålom, vilken häckar på Isosuo myrmark. Isosuo är värdefullast med tanke på fågelfaunan. 

Puurijärvi träsk är en viktig rastplats för svanar, tranor, gäss och andra vattenfåglar under vårens och höstens flytt. På våren kan man som bäst se över 400 sångsvanar samt hundratals sädgäss. Vid träsket och på de närliggande strandängarna häckar det ca 35 fågelarter, t.ex. rördrom, sångsvan, brun kärrhök samt den i vårt land mycket fåtaliga svarttärnan. Träsket är även ett viktigt jaktområde för många i omgivningen häckande fåglar, t.ex. för fiskgjuse och lärkfalk. Även havsörn kan ses jaga bisamråttor eller fiska på träsket.

Vid Puurijärvi häckar även europeiskt sett värdefulla arter, såsom rördrom, brun kärrhök, småfläckig sumphöna, trana och svarttärna. Vid sjön häckar även några tiotals par dvärgmåsar och man har uppskattat att cirka 30-45 % av Europas dvärgmåsbestånd häckar i Finland. Puurijärvi är också en viktig rast- och matplats för flyttfåglar, ett område som är helt fredat från jakt.

Puurijärvi, tillsammans med Isosuo överskrider även kriterierna för ett nationellt sett värdefullt fågelområde, det vill säga FINIBA-kriterierna, för nio arters del (häger, svan, sädgås, brun kärrhök, sothöna, trana, brushane, grönbena och svarttärna).

Näckrosen flyter vackert i våtmarkerna

Näckrosor trivs i de grunda öppna vattnen i Puurijärvi, där den breder ut sina hjärtformade blad över vattenytan. Näckrosblad som flyter på vattenytan är en perfekt viloplats för vatteninsekter, såsom skräddare eller näckrosbaggar, som även äter näckrosblad. Från slutet av sommaren bildar näckrosen kännspaka tryneliknande frukter.

Näckrosor trivs i många olika typer av vattendrag. I Puurijärvi växer den längs gamla båtleder och i gölar bland madkärr där det växer vass och starrhö. Puurijärvi-Isosuo är ett exempel på våtmarksnatur när den är som mest mångfaldig och i nationalparken finns det en mosaik av olika naturtyper som påverkas av vattnet, från öppna vatten till långt utvecklade, vildmarksliknande högmossar.



Puurijärvis svämängar täcks tidvis av vatten. Strandängarnas växtlighet behöver effekten av strömmande vatten för att det ska bildas olika myrar och strandängar där det växer starrhö, vass och vide. Variationen mellan låg- och högväxande växter ger lämpliga livsmiljöer för insekter och fåglar i våtmarkerna.

De centrala delarna av de äldre, långt utvecklade högmossarna får sitt vatten enbart från regnvatten. De centrala delarna av Isosuo och Ronkansuo består av gölar och vidsträckta trädlösa partier. Korkeasuo, Kiettareensuo och Aronsuo är torrare och mer småskaliga. De centrala, karga delarna av högmossarna reser sig flera meter högre än de frodigare blöta laggarna.

Fyrfläckad trollslända – insektsvärldens flygande topprovdjur

Det är få småinsekter som hinner uppfatta att de blivit fångade innan den här storögda minihelikoptern börjar äta sitt byte. Solskenet värmer ansiktet och sommardagen får våtmarkens vattenyta att glöda. Det surrar och brummar i luften tills en trollslända återigen nappar åt sig en broms som flyger förbi. Trollsländor är rovinsekter med vassa käkar som snappar åt sig de minsta bytena – och ibland till och med några större.

Man har hittat fossiler av trollsländor från karbonperioden för 300 miljoner år sedan. Bland dessa hade de största individerna ett vingspann på över 70 cm. De tillhör fortfarande de största flygande insekterna någonsin. Den fyrfläckade trollsländan som trivs i Puurijärvi-Isosuo nationalpark är en av Finlands – och nästan hela norra halvklotets – vanligaste trollsländsarter. Trollsländans vingspann är bara 8 cm mellan vingarna, vilket är anspråkslöst jämfört med dess förhistoriska kusiner.

Den fyrfläckade trollsländan spanar på insekter på vald plats, gör ett snabbt utfall och återvänder till samma plats med sitt byte. Den är en så skicklig jägare att den nästan alltid lyckas. Födan består främst av små tvåvingar, men även av andra trollsländor. Inte heller kannibalism är ovanligt. Den långa och platta, triangelformade kroppen är gyllenbrun och hårig. Mitt på de genomskinliga vingarna sitter fläckar som är typiska för arten och som gör att man kan skilja den från andra liknande arter. Det vetenskapliga namnet Libellula guadrimaculata betyder också ”trollslända med fyra fläckar”.

Högsommaren är fortplantningssäsong i våtmarkerna. De fyrfläckade trollsländorna parar sig flygande i luften. Honan lägger ägg i vattnet – direkt efter flygningen – genom att gunga med bakkroppen mot vattenytan. Senare kläcks en nymf under vattnet, som ser helt annorlunda ut än en vuxen trollslända. Man kan inte ana att nymfen kommer att växa upp och bli till en vacker trollslända. Nymfen fångar vattendjur med sin behändiga fångstmask som fungerar med vattentryck, vars skräckinjagande utseende säkerligen har influerat många skräckfilmer.

Man hör talas om kortlivade ”dagsländor” bland trollsländorna, trots att själva nymfstadiet i Finland varar i alltifrån några månader till flera år, beroende på art och temperatur. Trollsländor har en livscykel med ofullständig metamorfos, vilket innebär att de inte har något puppstadium. En nymf som förbereder sig för metamorfos klättrar upp till ytan i skydd av morgondaggen, till exempel längs ett strå som sticker upp ur vattnet. En vuxen trollslända med vingar kryper ur nymfens hud genom att trycka den bakre delen rakt ut. Säkerligen en förbluffande syn för naturvänner som får uppleva detta för första gången! En vuxen individ som precis krupit ur huden pumpar upp vingarna och är därefter redo att flyga. De fyrfläckade trollsländorna börjar flyga i maj och försvinner senast i augusti. Endast nymfer som lever i vattnet är kvar över vintern fram till nästa sommar.

Den fyrfläckade trollsländan är en känd vandringsart. Massvandringar med så mycket som tusentals individer ger sig iväg när särskilt många individer kläckts vid samma tidpunkt och det är passande vandringsväder.

Den fyrfläckade trollsländan är inte kräsen när det gäller vattendrag, men den trivs speciellt bra i ett våtmarksområde med riklig växtlighet som Puurijärvi-Isosuo nationalpark. Där har den tillräckligt med värme, föda och fortplantningsplatser.

Flockarna med hundratals fåglar är en hisnande syn

Myrmarkerna i Puurijärvi-Isosuo nationalpark hör till kust-Finlands högmossezon. Högmossarnas karga centerpartier höjer sig många meter högre än den frodigare, våta laggen. I mittpartierna av vitmossa och tjock torv växer det glest med tall.

Nationalparkens myrmarker har bevarats nästan i naturligt tillstånd. Utkanterna av några myrmarker hade ändå dikats innan nationalparken grundades. Nu har dikningsområdena returnerats till naturtillstånd genom att dämma upp dikena.

Mittpartierna av Isosuo och Ronkansuo myrmarker är täckta av höljor och är trädlösa. Myrmarkerna Korkeasuo, Kiettareensuo och Aronsuo är däremot torrare och mer småskurna till sitt landskap. Utkanterna av Isosuo och Korkeasuo myrmarker utgörs av Kumo älvs stränder i naturligt tillstånd. I utkanterna av myrmarkerna finns det litet mineralskogsmark.

Puurijärvis räddningsoperation

Puurijärvi, som är 450 hektar stor och nästan igenväxt, hör till träsken med den rikaste fågelfaunan i vårt land. Träsket är nästan helt och hållet täckt av ett enhetligt starrområde, vassruggar och fräkenområde. På stränderna av träsket finns det mader och fuktiga buskagemarker.

Puurijärvi var ännu på 1700 -talet ett träsk med klart vatten och hård botten, men under följande sekel förorsakade dikningarna och rensningarna av forsar, som gjordes i träskets omgivning, att träskets yta sjönk. I samband med projektet Kokemäenjoki Life (2006 - 2012) stiger vattnet i Puurijärvi och den öppna vattenarealen ökar.

På grund av träskets låga vattendjup växlar landskapet stort vid Puurijärvi beroende på vattennivån. Under torra tider kan man se öppet vatten endast som små tjärnar. Puurijärvi hotas av igenväxning och försumpning och därför har sjön iståndsatts.

Puurijärvi hör till de viktigaste fågelområdena i Finland (FINNIBA), och det har föreslagits att bli en del av det internationella skyddsavtalet för våtmarker RAMSAR.

Skötsel av strandängar

Nationalparkens strandängar (100 ha) vårdas traditionellt genom att använda dem till betesmark. Området är ett av de största kulturlandskapsmålen i Satakunda. Då man vårdar landskapet förbättras livsförhållanden för strandfågelfaunan och insektarter på öppna strandängar.