Ruunaa naturskyddsområde är en unik karelsk skogsvildmark dit så gott som inga vägar leder. Största delen av naturskyddsområdet är karg skogs- och myrnatur. Det vajar över hundra år gamla träd i områdets skogar. De små sjöarna och tjärnarna samt ståtliga skogbevuxna berg och låga kullar ger liv åt landskapet.
Ruunaanjärvi har också i över hundra år varit en del av den flottningsled som börjar i Ryssland. Flottningen i Lieksanjoki tog slut år 1986. Östgränsen har överskridits vid såväl handel som i krig. På naturskyddsområdet görs det restaureringsåtgärder (metsa.fi) i fortsättningen vars syfte är att göra områdets artrikedom mångsidigare och göra återgången till naturtillstånd snabbare.
Den fredsälskande faunan
På naturskyddsområdet lever det många arter som kräver en rofylld livsmiljö. Områdets fauna är mångsidig, allt från sångsvan till björn. Även många rovfåglar trivs på området samt t.ex. de skygga sädgässen. Om vintern ser man ofta spår av järv och tassavtryck av lodjur. Dessutom hör vargen till områdets fauna.
Även den sällsynta skogsvildrenen, som tidigare jagades tills den nästan dog ut, har sökt skydd i vildmarken. Skogsvildrenen och renen påminner mycket om varandra, men skogsvildrenen är mörkare, slankare och har längre ben än renen. Den vaksamma skogsvildrenen blir inte heller tam. Dessutom har kon horn. Kon föder endast en kalv i maj-juni. På sommaren äter små skogsvildrenflockar av växterna på naturskyddsområdet och Rysslands myrar. Då hösten nalkas samlar sig renarna i större hjordar, som sedan vandrar över Ruunaas lavmoar.
Läs mer
