Saariselkäområdet ligger intill Urho Kekkonens nationalpark, på sameområdet och ett av Lapplands guldområden. Här i kanten av fjällområdet har det uppstått ett turistmål som består av Saariselkä, Kiilopää och Kakslauttanen, som i dag ett internationellt turistmål.
I Saariselkä kan man göra dagsutflykter året runt. På sommaren kan man vandra längs vandringsleder av olika svårighetsgrad och längs naturstigar eller alternativt göra cykelfärder. På vintern finns det ca 250 km preparerade skidspår på området, och man kan vandra med snöskor bl.a. längs naturstigarna. Saariselkä är ett centralt område också som startplats för längre fjällfärder i Urho Kekkonens nationalpark. Det är också kort väg från Saariselkä till Hammastunturi ödemarksområde och Enare träsk. I Saariselkä turistcentrum finns det mångsidig service till buds under alla årstider.
På Saariselkäområdet kan man bekanta sig med naturen i Nordbotten och Lappland. Detta område präglas av ett fjällområde, som omges av granskog, som norr om Saariselkä övergår i tallskog. I Saariselkä turistcentrums omedelbara närhet går det lätt att bekanta sig med fjällnaturen och olika vegetationsbälten. De markerade lederna tar vandraren genom gammal tallskog upp i fjällbjörkskogen och vidare upp på kalfjället.
Saariselkä ligger på sameområdet
Saariselkäområdet är samernas hembygd. Områdena norr om Saariselkä fjäll hörde till Enare Lappland. Söder om fjällen låg Sompio och Sodankylä samebyar. Näringar på den tiden var jakt, fiske och vildrensfångst, och man ser ännu i dag spår efter dessa i terrängen. Renskötseln är en näring som samerna utvecklat, och samekulturen är fortfarande starkt närvarande på området.
Guldruschen
Man hitttade guld på Saariselkäområdet första gången år 1865. Den egentliga guldruschen till Ivalojoki skedde år 1870. Då byggdes också Ivalojokis Kultala, eller Kronans station, för övervakning av guldgrävningen och guldhandeln. På området arbetade som mest upp till 350 personer. Senare, i början på 1900-talet, fann man guld också i Tankavaara och Lemmenjoki.
Turismen växte småningom fram
Den första inkvarteringsföretaget på området, dvs. värdshuset i Laanila, blev klart år 1912, men tyskarna förstörde det under andra världskriget. Landsvägen till Ivalo blev färdig år 1914. På fjället Kaunispääs topp uppfördes en timmerstuga på 1950-talet. På den tiden började också den regelbundna flygtrafiken till Ivalo flygfält. På 1960-talet kom byggandet i gång på allvar och i dag hör Saariselkä till de kändaste och populäraste turistcentren i Finland.
Saariselkä har genomkorsats av den gamla Ruijaleden (Finnmarksleden) som gick från Bottenhavet över Saariselkä ända fram till Finnmarken vid Norra Ishavet. Förutom befintliga renstigar och gamla färdrutter har man under årtiondenas lopp anlagt markerade vandringsleder och naturstigar för friluftsbruk.
Saariselkäområdet har varit ett viktigt rekreationsområde redan under många årtionden. Den karga, nordliga naturen, det vidsträckta och enhetliga fjällområdet och skogarna i dess omgivning har lockat turister och vandrare till området. Urho Kekkonens nationalpark och ödemarksområdena i Lappland är betydande dragplåster i området och har gjort området bättre känt. De vidsträckta naturskyddsområdena erbjuder mångsidiga möjligheter till friluftsliv under alla årstider; längs markerade leder eller preparerade skidspår eller mera fritt med hjälp av karta och kompass.
Kaunispääs topp - utsiktsplats i fjällen
Fjället Kaunispää ligger vid gränsen till Urho Kekkonens nationalpark, och dess topp ligger på över 400 meters höjd. Fjälltoppen är en utsiktsplats som är lätt att nå, för man kommer dit också med bil. Från fjällets krön har man en fin utsikt över Urho Kekkonens nationalpark, Sompio naturreservat och Hammastunturi ödemarksområde.
Karvaselän kummituskämppä
Raststugan Karvaselän kummituskämppä ligger alldeles i närheten av Saariselkä turistcentrum, längs markerade leder på ca 100 m avstånd från Tunturihotelli. Stugan flyttades till sin nuvarande plats från närheten av den tidigare postrutten, nuvarande Enare-Kittilävägen. På den tidigare platsen övernattade renskötare och friluftsfolk i stugan. De som övernattade i stugan lär ofta ha vaknat på nätterna till konstiga ljud, som de aldrig fann någon förklaring till. Enligt sägen spökar det i stugan. Nuförtiden används stugan som en raststuga för friluftsfolk. Ungefär 150 m norr om stugan finns Kelo-oja kåta och vedbod.
Äldsta furan i Saariselkä
Den äldsta furan i Saariselkä är en intressant detalj och den växer i byns centrum. Man kan om man så vill krama den 530-åriga trädgamlingen, om armarna når runt stammen. Tallen står i centrum av Saariselkä, vid vägen Jokostie som börjar vid K-affären Kuukkeli.
Prospektors gruva
Den år 1902 byggda guldgruvan är ett intressant besöksmål vid Saariselkäs vandringsleder, ungefär en kilometer från Laanila. Gruvaktiebolaget Prospektors kontor var den första byggnaden i Saariselkäområdet, men den förstördes under andra världskriget. Man kan bekanta sig med Prospektors gruva också under en kort dagsutflykt. Det har byggts en liten stuga ovanpå schaktet, där man kan ta en titt på den gamla guldgruvan.
Moitakuru renskiljningsplats
Moitakuru renskiljningsplats ligger norr om Urho Kekkonens nationalpark. Platsen är Ivalo renbeteslags renskiljningsplats, som används aktivt såväl vid renmärkning på sommaren som vid renskiljning på vintern. Det nya stängslet uppfördes på 1980-talet. Den gamla renskiljningsplatsen i Moitakuru byggdes på 1920-talet och låg på andra sidan bäcken, på ca 1 km avstånd från den nuvarande platsen. Man kan lätt bekanta sig med den nya renskiljningsplatsen under alla årstider. Från Saariselkä går en markerad vandringsled och på vintern ett preparerat skidspår till Moitakuru stuga. Moitakuru stuga var tidigare en renvaktarstuga men används i dag som en öppen raststuga för friluftsfolk.
Piispankivi
Piispankivi är en minnessten som uppfördes vid riksväg 4 i Laanila till minne av andra världskrigets dystra händelser. En sovjetisk desantavdelning anföll en buss på väg norrut i Laanila år 1943. I attacken dog Uleåborgs biskopsstifts biskop Yrjö Aukusti Wallinmaa, fröken Ruth Kjäld, fru Aune Hiltunen och senare också den sårade busschauffören Paavo Nyqvist. Vid denna sevärdhet finns en skylt som berättar om attacken.
Kultareitti i Laanila
Väster om riksväg 4 i Laanila börjar den 7,6 kilometer långa Kultareitti -leden. Längs vandringsleden kan man bekanta sig med guldgrävningen förr och nu. Leden går via gamla gruvor och guldinmutningar. Vid vandringsleden finns också en inmutning som används som bäst.
Pyhän Paavalin Kappeli
Kapellet Pyhän Paavalin kappeli finns i Saariselkä turistcentrum. Detta fjällkapell är byggt av timmer och rymmer 300 personer. Fjällkapellet har en unik altartavla; ett fönster med utsikt över fjällandskapet.
Magneettimäki och museivägen
Några kilometer norr om Saariselkä finns en brant backe kallad Magneettimäki (Magnetbacken) längs den tidigare riksvägen 4, som var en viktig led för olika transporter till Enare och vidare till Petsamo på 1940-talet. Namnet har eventuellt sitt ursprung i att folk på 1940-talet trodde att det i fanns så stark magnetism i marken just vid backen att den sög kraften ur lastbilars motorer. En annan förklaring till namnet är att terrängformerna får till stånd en optisk synvilla, som gör att det verkar som om hastigheten ökar av sig själv när man kör uppför backen. Vägen är bevarad i samma skick som den var förut. Vid vägen har det också utkämpats strider under Lapplandskriget. Nuförtiden följer riksväg 4 en annan rutt och den här gamla vägen kallas museiväg. Vid museivägen finns det ett minnesmärke som berättar om områdets historia. På vintern går det en snöskoterled längs museivägen.