Det karga fjället, de nordliga arternas hem

Vad är det knarrande ljudet som hörs på fjället? När kan man se lämlar (Lemmus lemmus)? Hur känner man igen en Kiilopää-björk (Betula pubescens ssp. czerepanovii var. appressa)? Trivs fjällugglan (Nyctea scandiaca) på Kiilopää fjäll?

Informationstavlorna längs naturstigen Kiirunapolku (Fjällripestigen) som går runt fjället Kiilopää berättar för vandrare om den karga fjällnaturen, om dess växter, fåglar och djur. Den uppmärksamme vandraren kan få se fjällripan som även gett vandringsleden dess namn eller få höra fjällripans knarrande sång på sin vandring. Området Kiilopää är en idealisk plats, om man vill få syn på denna arktiska fågelart.

Fjällripan (Lagopus muta) trivs i trädfattiga kalfjällsområden. Fjällripan hittar föda på det karga fjället och på den steniga fjällsluttningen hittar fjällripan skydd.

På det snöfattiga fjället finns snögrottor i vilka fjällripan kan ta skydd. Denna fågel som med fog definieras som en arktisk art påträffas på karga och steniga fjällsluttningar.

Fjällripan smälter utmärkt in i miljön. På vintern är fjällripan snövit. På sommaren har fågeln samma brungråa färg som sin omgivning.
Kiilopää med omnejd utgör en utmärkt plats för att möta denna arktiska art, bara man håller ögon och öron öppna. Ibland avslöjar fågeln sitt tillhåll genom sitt knarrande läte.

Fjällripan är något mindre än sin släkting ripan. Livsmiljön avslöjar lätt vilken art det är frågan om: fjällripan knarrar ovanför trädgränsen, medan ripan skrattar gnäggande nedanför trädgränsen.

Endast då fjällripehonan ligger och ruvar på ägg, kommer fjällripehanen ner till trädgränsen. Därifrån återvänder den emellertid tillbaka till sin familj senare under sommaren efter att ha tillbringat sin ”pappaledighet” vid trädgränsen.

Fjällripans latinska namn är Lagopus muta. Lagopus är ripornas släktnamn och betyder harfot. Fjällripans och även ripans ben är helt fjäderklädda. På vintern kan man se spår i snön av dessa fjäderklädda fötter.

Muta betyder stum, ljudlös. Detta stämmer emellertid inte när det kommer till fjällripan eftersom vandraren kan höra fågelns knarrande läte. På sommaren är fjällripan relativt orädd och kan lätt fastna på bild i vandrarens kamera.

På Kiirunapolku naturstig berättar vi även om flyttfåglar som återvänder till fjället på våren för att häcka och om vagabonden fjällugglan.

 
Fjällugglan hör inte till de fågelarter som regelbundet häckar i Urho Kekkonens nationalpark. Fjällugglan, precis som övriga ugglor, är nomadisk. Ugglorna slår sig ner för att häcka då det finns tillräcklig tillgång till föda.
 
Trots flera goda sork- och lämmelår har fjällugglan inte valt att häcka i Saariselkä fjällområde. Det är svårt att häcka ensam, om man inte hittar en make eller maka.

Med en stor portion tur kan en vandrare få se en fjälluggla sväva ovanför detta fjällområde, men att hitta ett bo skulle vara en verkligt stor naturnyhet!

Ibland har fjällugglan setts sitta på fjället Kiilopääs sluttning. Även det är en stor nyhet som lockar till sig fågelintresserade. Att få se en skymt av den storväxta, vita ugglan är en oförglömlig naturupplevelse.