Karkali naturreservat har blivit känt för sina stora hassellundar och imponerande lindskogar samt för sina sällsynta växter. Området är ett trevligt ställe att besöka speciellt om våren, då sipporna och de andra vårblommorna slår ut i full prakt. Senare på våren och på sommaren då hasselbuskarnas blad slagit ut bildar buskarna ställvis ett tak över stigen. I parken lönar det sig också att skåda fåglar. Till områdets häckande fågelfauna hör ca 40 arter med upp till tusen par.
Gynnsamma förhållanden
Karkali naturreservat ligger på Karkali udde, som skjuter långt ut i Lojo sjö. Ett gynnsamt klimat samt berggrundens höga kalkhalt utgör basen för den frodiga och mångsidiga naturen på Karkalis udde med sina branta stränder. Klimatets gynnsamhet beror på Finlands längsta vegetationsperiod och en tämligen stor årlig nederbörd. I närheten av naturreservatet kan man till och med se kalkstensberg, och på Karkali udde finns Finlands största kalkstensgrotta som urgröpts av vattnet, Torhola grotta som grundats som naturskyddsområde.
Karkali naturreservat, som hör till Finlands sydligaste vegetationszon, alltså ekens utbredningsområde, består till 99 % av skog, varav största delen är frodig lund. Förutom lundskogarna finns det dessutom 2 hektar kärrmark i naturreservatet, en äng samt otaliga bergssluttningar och strandklippor.
Eken har sitt utbredningsområde I Finland förutom i Lojo sjös omgivning endast på Åland och som ett smalt bälte på södra kusten. Dessa lundar hamnade redan tidigt under bebyggelse eller blev uppodlade, så det finns endast få områden som bevarats. Karkali är det största av de områden som bevarats på fastlandet.
Karkalis frodiga vegetation
Om våren blommar sipporna i Karkali -blåsippa, vitsippa och gulsippa- som en tät matta över markytan. I Karkali växer det också bl.a. harsyra, skogsbingel och lungört samt bl.a. buskväxterna måbär och skogstry. Allt som allt påträffas sammanlagt 380 kärlväxter och 210 mossarter i Karkali.
Karkaliområdet har till all lycka varit känt för sina sällsynta växter sedan länge. Bl.a. Elias Lönnrot har samlat växtprov från området då han på 1800-talet arbetade på den första finska floran. I naturreservatet har det t.ex. påträffats 11 olika orkidéarter, bl.a. de sällsynta röd skogslilja och nästrot.