Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde ingår i myrhelheten längs ån Koitajoki

Ruosmesuo - Hanhisuo ligger i Ilomants kommun, på sydöstra sidan av Hattuvaara by och alldeles i närheten av riksgränsen. Från Ilomants kyrkby är det ca 45 km till den södra delen av naturskyddsområdet. Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde har en yta på 18 km² och det avsattes år 1988. Myrskyddsområdet hör till en större skyddsområdeshelhet, nämligen Koitajoki Naturaområde. Det vildmarkslika myrskyddsområdet Ruosmesuo - Hanhisuo gränsar i sydost till riksgränsen, och ungefär en tredjedel av skyddsområdet ligger inom gränszonen. Skyddsområdet kantas i väst av moskogsholmar och i nordväst, bakom bäcken Niemenpuro, av Koivusuo - Ruosmesuo torvproduktionsområde.

Myrarna Ruosmesuo och Hanhisuo skiljs åt av ån Koitajoki, som alltså flyter genom skyddsområdet. Ån kantas av ett smalt bälte av barrträdsdominerade gammelskogar. På åns västra strand går vandringsleden Tapion taival. Längs leden finns det två ödestugor och två rastplatser med skärmskydd och eldplatser.

Naturen på myrskyddsområdet

Både Ruosmesuo och Hanhisuo består huvudsakligen av excentriska högmossar och fuscummossar. Största delen av områdets myrareal består av tallmyrar med ett glest träbestånd; en tredjedel av myrarealen består av öppna, trädlösa myrar. Skogbevuxna, näringsrikare myrar förekommer bara vid kanten av mineraljordar och som ett smalt bälte i bäckdalarna. I ett litet källkärr i områdets nordöstra del har man funnit två regionalt hotade mossarter, nämligen blodkrokmossa och mässingmossa.

Det finns också flera stora skogsholmar på Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde. Skogarna på holmarna består huvudsakligen av äldre karga och friska moskogar. Eftersom en del av trädbeståndet på holmarna höggs innan skyddsområdet avsattes, finns det i dag också unga blandskogar på området.

Myrens fauna

Faunan på Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde uppvisar de flesta arter som är typiska för norra barrskogsbältet, inklusive alla våra stora rovdjur. Kanadabävern och uttern trivs vid ån Koitajoki, som flyter tvärs genom området. I Koitajokis fiskbestånd ingår våra vanligaste fiskarter, såsom abborre, gädda, sik, harr och flera olika mörtfiskar. Fågelfaunan består av arter typiska för karga mineraljordar och tallmyrar. Förekomsten av fågelarter som är beroende av gamla skogar framhäver ytterligare områdets vildmarkskaraktär. På Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde har man vid taxeringar påträffat flera hotade och missgynnade fågelarter, t.ex. göktyta, blåstjärt, blå kärrhök och lavskrika.

Restaurering på Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde

Myrarna på Ruosmesuo - Hanhisuo myrskyddsområde befinner sig huvudsakligen i naturtillstånd. Den enda dikade arealen (26 hektar) ligger i Ruosmesuos nordvästra del. Dikningen har inte nämnvärt främjat skogstillväxten på denna karga fuscum-tallmyr. Den dikade ytan restaurerades år 2005 genom att man täppte till och dämde dikena med grävmaskin. Myrens vattenhushållning kommer sålunda småningom att närma sig naturtillståndet. I närheten av det restaurerade området har vattenytan också höjts på grund av bävrarna, som bor i bäcken Niemenpuro utanför Naturaområdet. År 2005 restaurerades myrar även norr om Hanhisuo och sydväst om Ruosmesuo, på områden som ligger utanför myrskyddsområdet. Alla de här restaurerade myrområdena ingår i Koitajoki Naturaområde. På hela Koitajoki Naturaområde hade man restaurerat sammanlagt 292 hektar myrmark före slutet av år 2007.