Utomhusklättring är en mångsidig hobby: en njuter av klättringen som fysisk prestation i friska luften, en annan av adrenalinkicken och en tredje igen av båda två. Repklättring är också en social hobby, för man kan inte klättra i rep utan att ha en kamrat i andra ändan. Skulle du exempelvis vilja bege dig till Finlands ståtligaste klippklätterplats på Olhavanvuori i Repovesi nationalpark för att klättra upp längs den storslagna bergsväggen som stiger rakt upp ur sjön?
Man kan inte kalla Finland klättringens underland, eftersom tiden och klimatet har slipat ned bergen till relativt låg höjd. Den senaste istiden fullbordade arbetet genom att slipa ned de sista topparna i vår berggrund. Det råder dock ingen brist på klätterplatser, och de högsta granitväggarna, lämpliga för klättring i Finland, sträcker sig upp till 40 meters höjd. Färgen och sammansättningen hos vår vackra granit varierar från plats till plats, men den gör det inte lätt för klättrarna någonstans. Vårt urberg som i stort saknar grepp utbildar skickliga klättrare.
För att klättringen ska vara säker måste utövaren ha kunskaper, rätt slags utrustning och sunt förnuft. Man ska inte börja klättra på egen hand utan ändamålsenlig utbildning. Det bästa sättet att börja klättra är att kontakta den närmaste klätterföreningen eller att besöka en klätterhall. Föreningarna ordnar klätterkurser, hyr ut utrustning och erbjuder handledda tillfällen att pröva på grenen. En annan möjlighet att pröva på klättring är att delta i de begivenheter som ordnas av programserviceföretag. Det lönar sig dock att alltid kontrollera att guiden har tillräcklig utbildning för att leda klättringen.
Klättringsgrenar
Bouldering
Med bouldering avses klättring utan repsäkring. Grenen har fått sitt namn efter det engelska ordet "boulder", som betyder klipp- eller stenblock. Man kan utöva bouldering på klippblock och låga berg. Om klättraren faller finns det en madrass nedanför, och klättringskamraten styr fallet.
Klippklättring
Klippklättring sker via naturliga formationer och sprickor i berget eller med hjälp av bultar. Klättraren fäster ett rep i säkringspunkter i klippan på vägen upp, och den som står nedanför, säkraren, matar upp repet. Man kan också klättra med hjälp av ett rep uppifrån, så att säkringsrepet fästs ovanför rutten.
I tradklättring placerar man säkringarna i naturliga sprickor och tar bort dem efter klättringen. Vid sportklättring kan man klara av svårare väggar, eftersom säkringarna består av fasta säkringar, borrbultar, i klippväggen.
Isklättring
Vid isklättring klättrar man upp för en isvägg med hjälp av isyxor och stegjärn. Isväggar uppstår i naturen på bergsbranter där det rinner vatten. Säkringen sker med hjälp av isskruvar eller via en förankring ovanför branten. Isklättring är den enda klätterform som man kan utöva utomhus även under vinterköld. Isklättringen lämnar minst spår i naturen – berget och växtligheten ligger skyddade mot slitage under isen.
Mixklättring avser vinterklättring med hjälp av yxor och stegjärn på is och klippor: det som finns till hands. Mixklättring kan orsaka betydande slitage på växtligheten.
Firning
Firning är inte någon egentlig klättergren – här rör man sig i fel riktning. Firning innebär som namnet anger att man sänker sig nedför exempelvis en klippa med hjälp av ett rep.
Klättring på statliga områden som förvaltas av Forststyrelsen
Tillåtet utan tillstånd
- Sporadisk isklättring och klättring på klippor och flyttblock där det inte växer mossa och lavar, om växtligheten inte skadas eller slits.
- Sporadisk firning, om växtligheten inte slits.
- Isklättring, bouldering, klippklättring och firning på klättringsrutter som enkom har grundats i utflyktsområdena. De bästa klättringsställena i våra utflyktsmål hittar du med hjälp av sökformuläret på Utinaturen.fi. Om klättringsmöjligheterna berättar vi på sidan Aktiviteter under varje utflyktsmål.
Aktiviteter som kräver tillstånd av markägaren
- Rengöring av greppen, borrning och bultning i klippor.
- Inrättande av nya klättringsrutter, om det leder till att växtligheten skadas exempelvis genom att lavar och mossor borstas eller sprickor putsas.
- Regelbunden verksamhet i grupp, om växtligheten hotas av slitage.
Ifall du deltar i en klättertur som ordnas av en turismföretagare eller en klätterförening skaffar arrangören de tillstånd som behövs för hela gruppen.
Det finns instruktioner och regler för hur man beter sig på klätterplatserna under respektive Utflyktsmål på Utinaturen.fi. I naturskyddsområdena är klättringen förlagd till sådana ställen som bäst tål slitage, på annat sätt är begränsad eller helt förbjuden med syfte att skydda arterna. Instruktionerna uppdateras allt efter att planeringen av skötseln och användningen framskrider. Områden överförs fortsättningsvis i naturskyddssyfte i Forststyrelsens besittning. Därför hittar man inte uppgifter om alla områden på webbplatsen.
- Blanketter för skriftliga tillstånd på områden i Forststyrelsens besittning finns på metsa.fi.
Klätterförbundet i Finland, Suomen kiipeilyliitto (climbing.fi, på finska), publicerar med jämna mellanrum guiden Suomen kalliokiipeilyopas över inrättade klippklättringsleder. Guiden publicerades senast 2008. På de leder som finns utmärkta i guiden är tillstånden i skick. I guiden hittar du instruktioner och regler för hur man ska bete sig på platserna. Klätterförbundet svarar för riktigheten i de här tillstånden. På andra än de inrättade klätterklipporna ansvarar varje klättrare själv för att skaffa tillstånd. Det lättaste sättet att få reda på möjligheterna till klippklättring är att vända sig till klätterföreningen i regionen.