Svampplockare får alltid uppleva överraskningar och glädjen av att hitta svamp, även under dåliga svampår. Alla höstar är olika och svamparna växer på olika sätt. Fast man känner till mycket om svamparnas liv, vet man inte varför en viss svamp finns överallt just i höst och en annan inte syns till alls. Svampplockare tycker bäst om att plocka längs stigar och i mogna skogar, sådana som det finns gott om i nationalparkerna och på andra utflyktsmål.
Svamparna lever till största delen under jord eller i en murken trädstam. Det vi kallar svamp är bara fruktkroppen som svampen använder för att sprida ut sporer i luften. Lagom fuktighet och tillräcklig temperatur vid rätt tid får svamparna att bilda fruktkroppar. De är runda, färggranna och välsmakande för att de ska bli uppletade och uppätna. Då sprids sporerna. För svamparna är en svampplockare som tar hem svamparna inte till någon nytta.
Populära svamparter
I våra skogar växer en stor skara goda matsvampar till svampplockarens glädje. När det finns ont om karljohansvamp (Boletus edulis) blir man väldigt glad om man hittar denna vackert fasta och runda svamp. En stor svamp räcker till en utsökt måltid. Om det finns många soppar får svampplockaren fundera på hur svamparna ska tas till vara och hur man kan göra soppa och paj, biffar och sås av dem på vintern.
Det är spännande att plocka kantareller (Cantharellus cibarius). Redan i slutet av juli fäller björkarna enstaka gula löv som kan se ut som kantareller. En näve kantareller räcker till en läcker smörgås, och ett helt ämbar räcker till soppa åt en hel by. Det är svårt att lära sig att plocka lite.
De rosa, luddiga skäggriskorna (Lactarius torminosus) är roliga att plocka, och ibland finns det så gott om dem att man får gå försiktigt för att inte trampa ner dem. Svamparna är alltid godast när de är unga. 
Trattkantareller (Cantharellus tubaeformis) har svampplockarna de häftigaste historierna om. Med nedstämd min minns de hur de tvingades bara gå förbi stora trattkantarellfält.
Det finns andra svampar som också kan ge svampplockare möjlighet att vara giriga. Ibland ser man blodriskor (Lactarius deterrimus) så långt ögat kan nå på den barriga marken i skuggiga grandungar. I den sandiga kanten av skogsvägar kan smörsopparna (Suillus luteus) stå på rad. Efter lagom med regn kan det på en tallmo komma upp så mycket rynkad tofsskivling (Rozites caperatus) att man tror att det är hattifnattarna som är ute.
Men vissa höstar får svampplockarna springa långt för att hitta svamp. Om man sedan hittar en sopp är den redan full av svampmyggslarver. Tofsskivlingarna har torkat och riskorna är också angripna av mask. Sådana höstar börjar man plocka tegelkremla (Russula decolorans), örsopp (Suillus bovinus) och citronslemskivling (Gomphidius glutinosus) som det finns åtminstone lite av varje höst.
Allemansrätten tillåter svampplockning
Man kan till exempel ta sig till de storslagna landskapen i nationalparkerna för att plocka svamp. På naturskyddsområden får man endast plocka nyttosvamp. I de naturparker där det är tillåtet att röra sig på vissa stigar är all svampplockning förbjuden. Läs mer under Instruktioner och regler för ditt utflyktsmål. Där får du reda på om det finns begränsningar för svampplockning.
Samla in svampar du känner till
Det lönar sig att lära sig känna igen några svampar i taget. Redan om man känner till några matsvampar kan man få bra utdelning.
Man kan bara tillaga och äta matsvampar som man säkert känner till och som är oförstörda.
Förutom svampböcker är det bra att lära sig av experter och på olika tillställningar.
Förutom matsvampar måste man också lära sig känna igen de vanligaste giftiga svamparna i området.
Samla in bra svampar och tillred dem rätt
En del svamparter kan ge problem med magen om de inte har tillretts tillräckligt länge. Svampar som blivit dåliga orsakar största delen av besvären hos dem som äter svamp.
Det är bra att plocka svamp i ett stadigt kärl så att de inte blir förstörda under transporten. Det lönar sig att ta bort dåliga bitar och skräp från svamparna redan i skogen. Det sparar man tid på.
Det är bra att redan under plockningen sortera svamparterna, eller åtminstone dem som ska förvällas från dem som inte ska förvällas. Svamparnas kokvatten skall hällas bort. Läs mera om hantering av svampar (ruokavirasto.fi).