Statens marker och vattenområden erbjuder många olika jaktmöjligheter. I allmänhet är dessa områden statens mångbruksskogar, men till exempel i en del av Finlands nationalparker har lokalbefolkningen lagstadgad jakträtt. Vi har samlat in svar på de vanligaste frågorna om jakt i naturskyddsområden. Mer information finns också på webbplatsen utinaturen.fi/jakt
- Vem jagar i nationalparkerna och säljer Forststyrelsen jakttillstånd till nationalparkerna?
- Hur har jakten begränsats i nationalparkerna och strövområdena numera?
- Utgör jakten ett hot mot naturen i nationalparkerna?
- Till nationalparkerna går man för att hitta lugn natur. Är inte jakten störande där den är möjlig?
- Vad gör eller har Forststyrelsen gjort för att förbättra säkerheten vid utflyktsmålen?
- Nationalparkerna har många besökare på veckosluten, under ruskatiden och under skolornas höstlov. Samtidigt rör sig också jägare där. Finns här en risk?
- Hur kan jag med min klädsel beakta andra som rör sig i naturen? Vad gör jägarna för att öka säkerheten?
- Hur mycket jaktområden finns kvar i norr?
- Var kan jägare från södra Finland, som inte hör till någon jaktförening, jaga när statens marker i allmänhet ligger långt bort?
Vem jagar i nationalparkerna och säljer Forststyrelsen jakttillstånd till nationalparkerna?
I en liten del av Finlands nationalparker får man jaga, men jakt är inte särskilt vanligt i dem. I nationalparkerna koncentreras jakten till Norra Finland, där lokala jägare har jakträtt.
I Norra Finlands nationalparker har kommuninvånarna rätt att jaga i den del av nationalparken som hör till hens hemkommun. Detta gäller enligt 8 § i jaktlagen (finlex.fi) kommuner som hör till landskapen Lappland och Kajanaland samt Kuusamo, Pudasjärvi och Taivalkoski, sådana deras områden var 31.12.2014. Även här har de livligaste områdena i nationalparkerna uteslutits från jakt. I kommunerna i Finland som ligger söder om de i 8 § i jaktlagen nämnda kommunerna är det i regel förbjudet att jaga i naturskyddsområden.
I östra Finska vikens och Skärgårdshavets nationalparker är jakt i regel tillåten för lokala invånare. I Ekenäs nationalpark kan lokalbefolkningen ansöka om jakttillstånd för sjöfåglar på öar och skär söder om Jussarö naturreservat under tiden 10.9–30.11. I Bottenhavets nationalpark är det trots fridlysningsbestämmelserna i 13 § i naturvårdslagen (finlex.fi) också tillåtet att jaga gråsäl. Jakt på gråsäl är tillåten på det sätt som föreskrivs i 7 och 10 § i jaktlagen (615/1993).
Den enda av Finlands 41 nationalparker till vilken jakttillstånd säljs är Bottenhavets nationalpark. Till den säljs tillstånd för sjöfågeljakt. Jaktområdena finns till havs och på skären i Sastmola, Björneborg, Raumo och Nystad. Områdena hör till Forststyrelsens minsta jaktområden och deras sammanlagda areal är cirka 5 000 hektar. I dessa områden får jägaren ta högst tre bytesdjur per dag. Jakt är tillåten under tiden 1.8–31.12.
I de flesta nationalparker och skyddsområden får man med Forststyrelsens tillstånd jaga älg med hjälp av hund. Även människor kan genom att föra ljud styra älgen i önskad riktning. Syftet med älgdrevet är att styra älgen till ett område där det är tillåtet att jaga älg och där det är möjligt att skjuta på ett säkert sätt. Älgen skjuts inte inom nationalparken eller nära gränsen mot nationalparken.
Närmare information om nationalparkernas jaktbegränsningar finns i nationalparkernas ordningsregler. De finns på varje nationalparks egen utinaturen.fi-webbsida under rubriken Instruktioner och regler.
Hur har jakten begränsats i nationalparkerna och strövområdena numera?
I slutet av 2020 lät Forststyrelsen göra en utredning om jaktsäkerheten vid jakt inom sitt område. Utifrån den avgränsar Forststyrelsen jakttillståndsområdena på nytt och ansöker om jaktbegränsningar i följande områden:
Hossa nationalpark (397 ha), Enare strövområde (500 ha), Iso-Syöte strövområde (200 ha), Oulanka nationalpark (382 ha), Riisitunturi nationalpark (411 ha), Syöte nationalparks närområde (120 ha), Syöte rekreationsskog (1312 ha), Taivalvaara närbelägna rekreationsskog (399 ha), Urho Kekkonens nationalpark (5000–6200 ha), Valtavaara och Pyhävaara naturskyddsområde, närområdet kring Ruka turistcentrum (1295 ha).
I de avgränsade områdena skulle det även i fortsättningen vara möjligt med
- älgdrev, även med hund enligt vad som bestäms i jaktlagen och med stöd av den,
- jakt med fälla och sax på små rovdjur samt därmed sammanhängande användning av avlivningsvapen,
- skadebaserad dispensjakt på stora rovdjur i enlighet med undantagstillstånd som Finlands viltcentral beviljat med stöd av 41 § i jaktlagen och
- spårning och avlivning av skadat vilt i området; även efterspaning och avlivning av djur i handräckningsverksamhet för storvilt (SRVA).
Avgränsningarna med närmare uppgifter finns på sidan 9 i utredningen om jaktsäkerhet. Utredningen (pdf 126 kb) är offentlig på adressen (julkaisut.metsa.fi).
I den nyaste nationalparken, Salla nationalpark, har jakten begränsats inom parken till ett cirka 880 hektar stort område i parkens sydvästra del. Begränsningen gäller inte älgdrev. Dessutom skulle älgjakt med undantag av det nämnda begränsningsområdet tillåtas för medlemmar i jaktföreningar vars förening är registrerad och hör till Salla nationalparks område, som föreslås bli avgränsat när lagen träder i kraft. Sammanlagt är den planerade nationalparken i Salla drygt 9 900 hektar stor.
Bekanta dig närmare med lagförslaget om Salla nationalpark (pdf, finlex.fi).
Närmare information om nationalparkernas jaktbegränsningar finns i nationalparkernas ordningsregler. De finns på varje nationalparks egen utinaturen.fi-webbsida under rubriken Instruktioner och regler.
Utgör jakten ett hot mot naturen i nationalparkerna?
Ett centralt mål för inrättandet av naturskyddsområden, även nationalparker, är att skydda naturens mångfald samt arter och naturtyper. Jakt på naturskyddsområden kan tillåtas endast under förutsättning att den inte äventyrar skyddsvärdena eller strider mot annan rekreationsanvändning av området.
Att tillåta jakt i naturskyddsområden grundar sig alltid på områdesspecifik prövning. Denna prövning görs i regel av riksdagen när den stiftar lagen om inrättande av nationalpark på området. Forststyrelsen kan som innehavare av nationalparker tillåta begränsad jakt, till exempel genom att bevilja tillstånd för jakt på arter som är skadliga för skyddsvärdena.
Vid prövningen av jakten på skyddsområdet ska man beakta skyddsmålen, naturens särdrag och områdets övriga användningsformer för just det aktuella skyddsområdet. Ibland är jakt till fördel för arternas och naturens mångfald, och den kan vara ett sätt att uppnå målen för naturskyddet, till exempel att skydda fågelbeståndet mot små rovdjur. De vidsträckta nationalparkerna i norr lämpar sig i allmänhet väl för jakt.
I nationalparkerna jagar jägarna vilda och icke fredade djur som definieras i 5 § i jaktlagen. En del vilt, såsom älg, kan inte jagas av varje jägare, utan det behövs ett separat jakttillstånd. Jakten äventyrar eller försämrar inte arternas livsmiljöer i nationalparkerna. När arternas livsmiljöer bevaras har arterna bättre möjligheter att överleva även i framtiden.
Till nationalparkerna går man för att hitta lugn natur. Är inte jakten störande där den är möjlig?
Nationalparkerna är naturskyddsområden där man strävar efter att trygga värdefulla objekt i Finlands natur, bland annat livsmiljöer för hotade arter och områden med betydande landskap. Utöver naturskyddet har nationalparkerna grundats som besöksmål som är av betydelse som allmänna natursevärdheter och objekt för naturhobbyer.
När nationalparkerna grundades har man kunnat tillåta jakt främst för att trygga lokala traditionella fångstmöjligheter, huvudsakligen i nationalparkerna i norra Finland och i havsområdena. I nationalparker där jakt är tillåten har jakten ordnats så att den inte stör områdets övriga rekreationsanvändning. Detta har kunnat säkerställas på olika sätt, till exempel genom att inrikta jakten regionalt eller tidsmässigt så att eventuella risker för annan användning av området har minimerats. I de livligaste delarna av nationalparkerna, som besökarna särskilt hänvisas till, jagas vanligtvis inte alls.
Ibland kan jakt vara en del av skyddet: för närvarande tömmer Forststyrelsen och Finlands viltcentral 69 naturskyddsområden på främmande rovdjur, såsom mink och mårdhund.
Vad gör eller har Forststyrelsen gjort för att förbättra säkerheten vid utflyktsmålen?
Forststyrelsen har gjort en utredning om jaktsäkerhet och har för regionförvaltningsverket föreslagit jaktbegränsningar för några populära områden. Dessutom har vi ökat kommunikationen om den allmänna säkerheten: till exempel hjälper färggranna kläder även i många andra situationer, till exempel i fall där man gått vilse.
Utredningen om jaktsäkerhet (pdf 126 kb) är offentlig och finns på Forststyrelsens publikationssidor (julkaisut.metsa.fi). De föreslagna begränsningarna finns på sidan 9 i utredningen.
Nationalparkerna har många besökare på veckosluten, under ruskatiden och under skolornas höstlov. Samtidigt rör sig också jägare där. Finns här en risk?
I de populära nationalparkerna i södra Finland jagas inte alls. Jägarna undviker platser där det finns andra människor, för så gör även djuren. Viltet finns oftast där det inte finns människor.
De ödemarkslika områdena i de norra nationalparkerna där lokalbefolkningen får jaga är de lugnaste platserna i hela landet. I dessa områden förekommer det knappt någon utflyktsverksamhet och endast lite jakt. De livligaste områdena i nationalparkerna har också avgränsats helt och hållet från jakt.
Hur kan jag med min klädsel beakta andra som rör sig i naturen? Vad gör jägarna för att öka säkerheten?
I ljuset av statistiken är naturen en mycket trygg plats att röra sig på. Färggrann klädsel är till hjälp då man ska hitta vilsegångna eller skadade personer som rör sig i naturen. Det blir också lättare att observera medlemmarna i det egna utflykts- eller till exempel svampplockningsgänget.
Också jägarna ser medmänniskor som klätt sig färggrant på långt håll och kan styra sina steg åt ett annat håll. Jägaren ansvarar alltid själv för jaktsäkerheten. Detta betonas i utbildningen av jägare. Jägarna använder i enlighet med lagen orange eller orangeröda kläder vid jakt på hjortdjur, och många småviltsjägare använder en färggrann huvudbonad då de rör sig i skogen. Det är vanligt att jaktföreningens medlemmar till exempel vid älgjakt informerar varandra med hjälp av radiotelefoner om de upptäcker vandrare i terrängen.
Hur mycket jaktområden finns kvar i norr?
I de områden som nämns i 8 § i jaktlagen finns det sammanlagt cirka 8 114 000 hektar mark- och vattenområden som förvaltas av staten. I siffran ingår inte naturreservaten. I detta område har jakten begränsats på cirka 40 000 hektar i Lappland och på 11 000 hektar i Kajanaland och Norra Österbotten.
På mark- och vattenområdena som förvaltas av staten får man med stöd av 8 § i jaktlagen alltså jaga på sammanlagt cirka 8 063 000 hektar. Som en jämförelse är Finlands största nationalpark Lemmenjoki 286 000 hektar.
Var kan jägare från södra Finland, som inte hör till någon jaktförening, jaga när statens marker i allmänhet ligger långt bort?
I södra Finland finns det relativt få statsägda mark- och vattenområden. För många finns de närmaste statliga områdena som lämpar sig för jakt på havet, på statens allmänna vattenområden, där personer som är fast bosatta i Finland har rätt att jaga. Det finns sammanlagt cirka 2,6 miljoner hektar allmänna vattenområden. I vattenområdena jagas sjöfåglar vanligen på skär och holmar. För jakt på allmänna vattenområden behövs inga separata tillstånd.
I inlandet kan jägare få jakttillstånd för privat mark av markägare eller jaktföreningar. Vissa markägare säljer jakttillstånd till sina marker i webbutiker.