Fridlysta växter och djur

Fridlysta arter är sådana organismer som skyddas genom lag mot att störas. Sålunda kan man exempelvis skydda växtarter från att plockas och djur från att fångas.

Djuren indelas i icke fredade djur, vilt och genom naturvårdslagen fridlysta djur. Till de icke fredade djuren hör vissa möss och sorkar och en del fåglar. Vilt får jagas och för dem finns bestämda jakttider. Alla andra däggdjur och fåglar är fridlysta enligt lag, och därtill har exempelvis vissa insekter fridlysts genom förordning.

Om existensen av en växtart blir hotad, eller om fridlysning av någon annan anledning visar sig behövlig, kan en sådan art fridlysas genom lag. Vi har ca 200 fridlysta växtarter i Finland.

Fridlysta arter

Om en art är fridlyst betyder det att det är förbjudet enligt lag att avsiktligt skada eller störa arten. När det gäller fridlysta arter är det förbjudet att döda eller fånga dem avsiktligt, att ta bon samt ägg och att flytta dem eller avsiktligt skada dem på något annat sätt och avsiktligt störa dem, i synnerhet under förökningstiden, på viktiga rastplatser under flyttningen. Principerna för fridlysning av arter definieras i Finlands naturvårdslag. Om viltarterna stadgas i jaktlagen. I naturvårdsförordningens bilagor finns en förteckning över de fridlysta arterna. Dessa förteckningar uppdateras vid behov.

Det finns riktgivande värden för de fridlysta arterna. Om man avsiktligt dödar en individ av en fridlyst art är man tvungen att ersätta värdet för arten i fråga till staten. Exempelvis igelkottens riktgivande värde är 101 euro, saimenvikarens 9 755 euro och den vitryggiga hackspettens 4 037 euro.

Det är förbjudet att plocka, samla eller klippa av en fridlyst växt eller en del av den, att ta den med roten eller att förstöra den. Detsamma gäller för samlandet av dess frön. Däremot är det tillåtet att fotografera växter, om detta inte skadar dem.

I praktiken vet den som rör sig i naturen inte alltid om en växt är fridlyst eller inte, speciellt om han eller hon inte känner till växtarterna väl. Somliga växter, exempelvis mo- och nipsipporna, är ofta markerade i terrängen med en skylt men största delen av de fridlysta växterna är inte markerade på något sätt. Även de fridlysta växterna har egna riktgivande värden.

En närbild av en lila nipsippa son växer bland riset.

En bra tumregel är att om man inte känner igen en växt ska man inte plocka den. Med stöd av allemansrätten är det tillåtet att samla växter men om man inte känner till de fridlysta växtarterna är det bäst att lämna växterna kvar i naturen. Du kommer väl ihåg att det även finns områdesvisa förbud som förbjuder plockning av växter, exempelvis i nationalparkerna och skyddsområdena.

Hotade arter

Genom förordning kan stadgas att en sådan vild art vars naturliga fortlevnad i Finland är i fara förklaras hotad. Hotad art är dock inte samma sak som fridlyst art, för alla hotade arter är inte fridlysta. På motsvarande sätt är alla fridlysta arter inte hotade; vissa arter fridlyses för att man vill förhindra att de inte blir mer sällsynta.

I Finland görs en hotbedömning för djurarterna vart tionde år. Du kan bekanta dig med hotbedömningen eller rödlistan på nätet (punainenkirja.laji.fi).

Behandlingen av hotade arter har inga rättsverkningar för vanliga medborgare. Om en art klassas hotad har detta i praktiken inverkan endast på myndigheterna, för miljöministeriet ska fästa särskild uppmärksamhet vid hotade arter i uppföljningen av naturtyper och arter. Genom förordning kan stadgas att en sådan hotad art som uppenbart hotas av utrotning åtnjuter särskilt skydd. Då är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatser som är viktiga för att arten i fråga ska kunna fortleva.

Mer information