Forststyrelsen förvaltar många slag av friluftsområden. En del är anspråkslöst utrustade, små områden, medan andra är vidsträckta områden med mångsidig service för olika slag av friluftsliv.
Den mångsidigaste servicen finns i nationalparker och på statens strövområden
Nationalparkerna och statens strövområden är försedda med den mest omfattande servicen. Utöver de markerade lederna, parkeringsplatserna och terrängbyggnaderna kan de vara försedda med ett naturum med guidning, utställningar, bildspel, försäljning av lokala produkter och café. På de allra mångsidigaste områdena kan man få naturvägledning ute i terrängen. På dessa områden kan det finnas ett campingområde eller annan avgiftsbelagd – eller kostnadsfri – övernattningsmöjlighet, t.ex. ödestugor. På områdena finns ibland företagare som hyr ut utrustning eller arrangerar olika upplevelseprogram och liknande aktiviteter.
Det finns en hel uppsjö av vandrings- och andra leder som täcker många olika friluftsbehov. Väl anlagda leder med rastplatser kan vara tillgängliga t.o.m. för rullstolsbundna besökare och sådana som är på utflykt med barnvagn. Det finns oanlagda leder för såväl nybörjare som för erfarna vandrarare. Naturstigarna och fågeltornen är till för att ge allmänheten en möjlighet att bekanta sig med naturens under. Vintertid kan dessa områden vara försedda med antingen maskinpreparerade eller av friluftsfolket uppdragna skidspår. På många populära områden finns det förutom preparerade spår även skidcaféer och raststugor.
På områden med rikligt på vattendrag kan det finnas service för badgäster och kanotister. På statens strövområden och i vissa nationalparker finns dessutom goda möjligheter till fritidsfiske.
I många av friluftsområdena finns det avfallsterminaler med källsorteringsbehållare invid de leder som för till och ifrån området, så att friluftsfolket kan sortera avfallet de har med sig tillbaka från terrängen.
Små områden med eldplatser och tältningsområden
Förutom parkeringsplats, informationstavlor och markerad led kan de mindre områdena vara försedda med en eld- och tältplats. Vissa eldplatser är försedda med ett timmerskärmskydd eller en timmerkåta. Det är i allmänhet tillåtet att kortvarigt tälta och övernattnatta i skärmskydden eller i kåtorna.
Eldplatsen är vanligen försedd med en eldstad med grillgaller, eldstad med stockring, en brandhink och färdig ved i ett skjul invid. Ofta finns det också färdiga korvpinne för grillning vid eldplatsen.
Vid eldplatserna kan du kolla i Forststyrelsens avfallshanteringsanvisningar hur det är tänkt att du tar hand om ditt avfall. Dessa områden är ofta försedda med en komposterande torrtoalett, där även matrester och övrigt bioavfall kan läggas.
Blygsamt utrustade utflyktsmål
De minsta utflyktsmålen – ofta lokala sevärdheter – är vanligen försedda endast med en parkeringsplats, en informationstavla och möjligen en kort markerad rundslinga. Längs leden kan det finnas spångar och broar. I en del branta partier har man byggt trappor för att underlätta framkomligheten och förhindra onödigt markslitage. Ofta finns det också bänkar att sitta på för att beundra landskapet och vila sig.
Dessa utflyktsmål är oftast planerade så att besökarna sköter om sin egen avfallshantering, d.v.s. tar eventuellt skräp med sig då de går därifrån.
Stålkonstruktioner och grusbelagda rutter på utflyktsmålen
Vid vissa utflyktsmål har man byggt spångstigar och trappor av stål i stället för traditionella trämaterial. Konstruktioner i trä håller i genomsnitt från sju till tio år, medan stålkonstruktioner håller mycket längre. Stålspångarna är också säkrare vid fuktigt väder eftersom de inte är hala. En träkonstruktion för hundar byggs ofta vid stålspångar och -trappor.
Man överväger materialvalen för utflyktsmålens konstruktioner från fall till fall. Stål används som material särskilt i utmanande terräng, till exempel på branta och steniga platser. Det är inte meningen att alla spångstigar i framtiden ska ersättas med stålkonstruktioner, utan spångar av trä kommer även i fortsättningen att finnas vid Forststyrelsens utflyktsmål.
Det finns många orsaker till att stigarna beläggs med grus, det vill säga blir hållbara. En grusbelagd led förhindrar slitage på den omgivande naturen. När stigen är tillräckligt bred i förhållande till antalet besök behöver man inte avvika från den. En jämn grusbelagd stig förbättrar tillgängligheten och gör det möjligt att röra sig på rutten till exempel med barnvagn. På vissa ställen går en hållbar stig underhållet lättare och räddningsverket kan komma till platsen. Genom att förse stigarna med grus kan man också ersätta behovet av spångstigar på ruttens våta ställen.
I södra Finland är istäcket på sjöarna inte längre en självklarhet, det vill säga vinterns underhållsåtgärder drar nytta av de grusbelagda stigarna. Efter byggandet av en hållbar rutt sker den naturliga landskapsarkitekturen relativt snabbt och den grusbelagda rutten smälter in i landskapet.
Utedass i de vackraste landskapen i landet
Förutom stugor och eldplatser har besökarna tillgång till över 2000 toaletter i det vackra landskapet i nationalparkerna och i andra områden.
I de mest använda utflyktsmålen finns nuförtiden toaletter som ofta töms i en sugtank, men den största delen av dem är fortfarande traditionella torrtoaletter. Avfallet från toaletten levereras vanligtvis till kommunens avfallshantering men avfallet från dass som används mycket lite kan även komposteras på plats.
Vid användningen av olika typer av toaletter är det viktigt att inget obehörigt avfall kastas i dem. Toaletter som töms i en sugtank får endast användas för själva det. I torrdass kan man dessutom även lägga matrester. Avfall som inte förmultnar i toalettkärlet omvandlar toalettavfallet till blandavfall som inte kan komposteras. Detta är dåligt med avseende på naturen men det utgör även extra kostnader.
I torrtoaletterna finns strö som ska läggas i behållaren efter uträttat ärende. Ströet hjälper toalettavfallet att förmultna, minskar luktolägenheter och motverkar flugor. I toaletterna finns inget toalettpapper men varje besökare har ju naturligtvis med sig papper för sina egna behov.
Våtservetter kan användas för att sköta intimhygienen. Observera dock att de flesta våtservetter innehåller plast och att de inte får läggas i toaletten, utan de ska läggas i en liten påse som man tar med sig när man lämnar platsen. Emballage till mensskydd samt bindor och tamponger läggs i en liten påse som man tar med sig när man lämnar platsen.
Använd toaletten på rätt sätt, sköt om dassets välbefinnande, så tackar naturen och naturövervakaren.
På tältplatser som Forststyrelsen underhåller finns i praktiken alltid en torr- eller undertryckstoalett. Om det inte finns någon toalett på en rastplats ska du välja en plats tillräckligt långt från stigar, vattendrag och rastplatsen för att uträtta dina behov. Använd sparsamt med toalettpapper och göm pappret till exempel under en trädrot, i en bergskreva eller under en sten. Om du vandrar tillsammans med en större grupp kan ni gräva en grund grop för toalettavfallet och täcka över den med mossa eller jord.
Läs mer