Friluftsmat ur naturen

Friluftsmaten kan kompletteras med det som naturen erbjuder

Naturens gåvor kan användas som tillägg till turmaten, och enbart med mat från naturen kan man i nödsituationer klara sig även längre perioder. Naturens gåvor ger trevlig variation på den torkade maten för den uppmärksamme och fördomsfrie vandrare.

Det är roligt och givande att samla mat i naturen, samlandet kan bli det huvudsakliga syftet med turen. Längs med vandringsstigen hittar en tursam eller skicklig vandrare bär till efterrätten, svamp till såsen eller örter att krydda maten med. När marken är ofrusen finns det mest att ta tillvara i naturen. Kom bara ihåg att det är förbjudet att bland annat plocka växter i naturskyddsområden.

Samla endast växter, svampar och bär som du säkert känner igen. I Finland finns det omkring 100 vilda växter, ett tiotal bärsorter och 50 svampsorter som är giftiga. Många ätliga arter motsvaras av en liknande, giftig art. Det är bra att sticka ner en bra växt- och svampbok i turryggsäcken.

Blåbär och hjortron i handen.

 
Vilda grönsaker

Vilda grönsaker, vilda örter, naturliga örter… Det finns många namn på de växter som växer i naturen och är ätliga. De är vilda växter och delar av träd, och de går att äta. Bär och svamp räknas inte till vilda grönsaker, men de kan på samma sätt samlas för att ätas, bara man känner igen de växter man samlar.

Vilda grönsaker kan med fördel ätas, eftersom de:

  • är förmånliga
  • är lättillgängliga
  • har bra näringsvärde
  • smakar gott
  • ger variation.

Att samla vilda grönsaker ger även en ny dimension till att röra sig i naturen. Ofta är de vilda grönsakerna välbekanta växter och "ogräs", som växer i trädgårdar, på ängar, vid vägkanten och i skogen, såsom nässla, maskros, kirskål, groblad, rölleka samt rönn- och björkknoppar.

Med hjälp av vilda grönsaker kan turmaten göras mångsidigare och hälsosammare. Med ingredienser som samlas i naturen kan man förbättra smaken på turmaten och ge den fräschör och mera näringsämnen. Före vandringen är det bra att fundera och ta reda på hurdana vilda grönsaker ni kan hitta i området och på vilket sätt de kan utnyttjas på vandringen.

Vilda grönsaker får plockas med stöd av allemansrätten, med några begränsningar: i naturskyddsområden är det förbjudet att samla vilda grönsaker, och för att samla delar av träd, såsom knoppar och sprängtickor, krävs alltid markägarens tillstånd.

Så här samlar du vilda grönsaker på ett tryggt sätt:

  • Samla och ät endast växter som du säkert känner igen.
  • Samla inte växter nära livligt trafikerade vägar eller fabriker, eftersom dessa växter har högre halter av tungmetaller.
  • Sök information om de vilda grönsaker som du använder. En del av dem är även medicinalväxter, och därför kan man behöva begränsa mängderna man använder, hur och vid vilka tider man använder dem.
  • Vilda grönsaker får inte samlas i naturskyddsområden, i motsats till bär och svampar. Man får inte samla delar av träd, såsom knoppar och sprängticka, med stöd av allemansrätten, utan för det behövs markägarens tillstånd.
  • Högsäsongen för vilda grönsaker är tidigt på våren, men man kan samla dem året om. Under olika årstider samlar man olika vilda grönsaker för olika ändamål.

Schema för när olika vilda grönsaker samlas:

  • Blad samlas tidigt på våren när de precis har vecklats ut. Då är de som allra smakrikast och innehåller mest näringsämnen.
  • Blommor samlas först när de har slagit ut senare på våren eller sommaren.
  • Frön samlas när de har mognat i augusti-september.
  • Rötter samlas antingen tidigt på våren eller sent på hösten.

Fiske

Tre fiskfiléer steks på halster över elden.Att fiska är ett bra sätt att skaffa färsk mat på vandringar. Fiskrätter är enkla att tillreda över elden och med friluftskök, eftersom fisken blir snabbt färdig.

När du åker ut på fisketur ska du kanske inte helt lita på fiskelyckan, utan ta med dig även andra proteinrika livsmedel som passar till huvudrätt och som kan ersätta fisken i måltiden om fiskelyckan uteblir.

Fiske kräver tillstånd, med undantag av mete och isfiske. Fiskarens ålder, fiskemetod och -plats avgör vilken typ av tillstånd och vilka avgifter som krävs. Kontrollera vilka tillstånd och avgifter som behövs till exempel i Eräluvat.fi  eller tjänsten kalastusluvat.net (på finska). Du kan köpa fisketillstånd på internet, i R-kiosken eller av din lokala försäljare av tillstånd.

Fisk är ett livsmedel med kort hållbarhet, vilket innebär att man måste vara noggrann vid hantering av fisk.

  • Ät alltid fisken när den är färsk. I vildmarksförhållanden håller inte fisken utan ordentlig kylförvaring.
  • Hantera fisken direkt efter att den har fångats. Fiskens blod, inälvor och slemmet kring fjällen börjar genast förstöra köttet.
  • Tvätta alltid händerna före och efter att du har hanterat rå fisk.
  • Rengör matlagningsredskapen, såsom skärbrädor och knivar. Då undviker du att mikrober sprider sig till andra matvaror.

Fisken håller bäst om den rensas så fort som möjligt efter att den har fångats.

Med tanke på hållbarheten är det bäst att rensa enligt följande ordning. Hantering av fisk:

  • Avliva fisken med ett kraftigt slag. Ta med en friluftsyxa eller en träklabb i båten eller till fångstplatsen för detta ändamål (använd den trubbiga änden).
  • Töm fisken på blod genom att sticka in en kniv från sidan i fiskens hals.
  • Rensa fisken.
  • Klipp bort fiskens fenor. Fjälla fisken med kniv eller fiskfjällare från stjärten mot huvudet.
    • Öppna magen från gälarna mot ändtarmsöppningen. Avlägsna inälvorna.
    • Klipp bort gälarna, eftersom de blir snabbt dåliga.
  • Skölj fisken i rent vatten.
  • Förvara fisken i ett rent kärl eller häng upp den.
  • Tillred fisken så snart som möjligt.


Plocka svamp

Som livsmedel används storsvamparnas fruktkroppar som finns ovanför markytan. I Finland växer tusentals storsvampar, varav omkring ett par hundra arter är goda matsvampar. Skördesäsongen varierar från år till år, men i allmänhet pågår den från maj till oktober.

Det är tillåtet att plocka svamp med stöd av allemansrätten; i naturskyddsområden får man endast plocka matsvamp. I naturreservat, där det är tillåtet att röra sig endast längs specifika stigar, är det förbjudet att plocka svamp. Kontrollera vilka begränsningar som gäller angående svampplockning vid ditt utflyktsmål före turen.

På mossen ligger svampar som samlats i skogen, samt en kniv, hatt och en påse.

Svampplockarens utrustning

Om du vill plocka svamp på utfärden är det bra att packa ner följande utrustning för att underlätta svampplockningen:

Ersätt svampkorgen genom att placera en kastrull inne i en plast- eller tygpåse och samla svamparna i den. Om du använder endast en påse går svamparna lätt sönder.

Med svampknivens borste kan du putsa bort skräp från svamparna, och med kniven kan du skära av svampens fot samt klyva svampen för att kontrollera att det inte finns larver i den.

Lär dig först att känna igen de vanligaste matsvamparna. I en svampguide kan du kontrollera vilken svamp du har hittat och om den är ätlig.

Plocka svamp

Plocka alltid färska och små friska svampar, som du vet att är ätbara. Om du är tveksam, plocka inte svampen.

Plocka svamparna hela. Lösgör dem från marken genom att vrida. Borsta bort mylla och skräp. Klyv större svampar i två delar och kontrollera om det finns larver i dem. Unga svampar har högre kvalitet, och i dem finns endast lite mask. Släng inte bort hela svampen om en del av den är oanvändbar. Skär bara bort den dåliga delen.

Samla svampar som måste förvällas och svampar som är färdiga att användas skilt för sig. I korgen kan du till exempel placera askar att samla olika sorters svampar i.

Tillred svamparna så snart som möjligt efter att du har plockat dem. Förvara svamparna svalt.

Plocka inte svamp vid vägkanter, i tätorter, nära fabriker eller på andra eventuellt förorenade platser. Svampar tar lätt upp miljögifter.

Känna igen svampar

Lär dig först att känna igen de vanligaste matsvamparna. Genom att känna igen två till tre av de vanligaste svamparna kan du redan hitta mycket att äta. Lär dig även att känna igen de vanligastegiftsvamparna, så att du kan undvika dem. Plocka bara sådana svampar som du med säkerhet känner igen. Lukta på svamparna när du ska identifiera dem, smaka inte!

Giftiga svampar

I Finlands natur växer omkring hundra giftiga svampar och tio dödligt giftiga svampar. Plocka alltså endast svampar som du med säkerhet vet att är ätliga! De vanligaste och giftigaste svamparterna är bland annat vit flugsvamp, toppig giftspindling, pluggskivling, gifthätting och röd flugsvamp. Plocka alltid svamparna hela, eftersom formen på svampens fotbas kan hjälpa dig att känna igen en giftig svamp. Till exempel är ett kännetecken för flugsvampen dess lökliknande, uppsvällda fotbas som döljer sig under marken. Det finns dock inga gemensamma kännetecken för giftiga svampar.

Användning av svamp i matlagningen

Svampar kan användas på många olika sätt i matlagningen, även på utfärden. I naturen kan du äta antingen färska svampar eller i förväg torkade svampar. Ute i vildmarken kan färska svampar stekas i smör i stekpanna och serveras som tillbehör till maten, eller så kan de stekas och tillsättas i olika maträtter, såsom såser, soppor eller grytor.

Torkade svampar kan användas på motsvarande sätt och tillsättas redan i de matportioner som komponeras hemma. Svampar ger maten mycket smak, eftersom de innehåller aromatiska ämnen. Observera att 50 gram torkad svamp motsvarar 1 liter färsk svamp.

Ute i vildmarken är svampar som inte behöver förvällas före tillredning enklast att använda. Flera svampar, såsom soppar och kantareller, kan ätas som sådana eller som tillredda.

Bitterskivlingar och svampar som är milt giftiga när de är råa, såsom de flesta riskor, måste förvällas i rikligt med vatten och sköljas noggrant då och då under kokningen.

Murklor är giftiga före de hanteras på grund av att de innehåller giftet gyromitrin, och de måste kokas två gånger i  5 min och i rikligt med vatten före de kan ätas.

Läs mer