- Populärt nu
- Allmänt
- Allemansrätten
- Etikett i friluftslivet
- Etikett i friluftsliv i samernas hembygdsområde
- Friluftsmat
- Göra upp eld
- Inkvartering
- Orientering
- Säkerhetsaspekter
- Turplanering
- Utrustning
Vildmarkskök
Vildmarksköket är ett lätt kök, där man bränner träpinnar i en plåtburk. Som ved används t.ex. lösa, torra kvistar och stickor som man samlat från marken. Vildmarksköket är ett ekologiskt alternativ som fungerar med förnybart bränsle och som inte ger upphov till avfall. Vildmarksköket bränner inte heller markens vegetation och det kan inte heller explodera eller flamma hastigt upp. Lågan i vildmarksköket är hetare och brinner renare än en öppen eld av samma storlek. På marknaden finns många olika modeller av vildmarkskök. Kök finns i många olika storlekar, och de minsta lämpar sig för friluftsliv. De största modellerna har tagits fram med tanke på utvecklingsländerna. En tillräcklig tillgång på syre i köket tryggas med hjälp av en batteridriven fläkt eller välplanerade luftkanaler. Det senare alternativet fungerar sannolikt bättre.
Observera då du använder vildmarkskök
- På grund av gnistfaran är det inte tillåtet att använda vildmarkskök då varning för terrängbrand är utlyst.
- Vildmarkskök klassas som öppen eld och kräver markägarens tillstånd. Användningen av vildmarkskök är tillåtet på statens marker, enligt Forststyrelsens föreskrifter, överallt där man rör sig. På naturreservaten får man vanligtvis röra sig endast på vissa hänvisade stigar och på övriga naturskyddsområden kan det också finnas begränsningar i rörelsefriheten.
- Var alltid extra försiktig när du använder ett vildmarkskök. Köket ska placeras på sand-, sten- eller växtfritt underlag, aldrig direkt på gräs- eller risvegetation.
- På naturskyddsområdena är det förbjudet att ta eller skada träd, buskar och andra växter eller delar av dem. På naturskyddsområden kan du använda torra kvistar som fallit till marken.
- Askan kan du gräva ner i marken när den säkert har kallnat. Det bästa sättet att få askan att svalna är att hälla rikligt med vatten på den. På naturskyddsområden där det är förbjudet att skada mark substanser kan man till exempel placera askan under en sten.